Ååå. Folk fortsätter med tramset om att de förbjuder Facebook att använda deras bilder. Man kan bli tokig. Eller hitta på nåt kul. Här är varianter som dykt upp i mitt flöde under dagen:
Läderlappen kan man alltid lita på.
Eller varför inte passa på och ställa upp lite nya villkor för vad som gäller:
Här är nån som insett att det där med att vara privat på nätet är det lika bra att glömma:
Eller för att citera Marx (Groucho): ”Visst är jag paranoid, men är jag tillräckligt paranoid”:
Worst case scenario?:
Sen såg jag en rolig teckning av Martin Kellerman som jag tänkte länka till, men nu hittar jag den inte. Den innehöll i alla fall budskapet att ingen är intresserad av dina familjebilder.
Nej, nej, nej! Du ska inte lägga in något om upphovsrätt på din Facebookstatus. Inte den här gången heller. Inte heller ska du lägga in att Facebook börjar ta betalt av alla som inte lägger in något på sin status.
För det är inte sant. Det var inte sant förra gången och inte förrförra gången och kommer inte att vara sant nästa gång heller.
Eftersom inte bara jag utan väldigt många andra försöker upplysa om att det här inte stämmer är det förunderligt att vuxna människor ändå fortsätter att skicka runt de här hittepå-grejerna.
Upphovsrätten först: Lagen om upphovsrätt gäller även Facebook. Men för att Facebook som tjänst ska fungera måste de ha rätt att kopiera bilder och texter och visa dem på olika sätt. Annars skulle inte dina vänner kunna se bilderna och dela dem till andra. Därför står det i användarvillkoren att Facebook har rätt att använda det du lägger ut på olika sätt. Det står också att denna rätt upphör så snart du tar bort dina grejer från Facebook.
Facebook säljer inte dina bilder. Ser du i en tidning eller på annat ställe att det står BILD: FACEBOOK under en bild så betyder det inte att Facebook sålt bilden eller att godkänt att den används. Det betyder att den som publicerat har plockat den från Facebook, i bästa fall med fotografens godkännande. Det är dumt att skriva så (Bild: FACEBOOK), och det är fel att publicera andras bilder utan lov, men det är en annan fråga.
Vill du inte gå med på Facebooks användarvillkor ska du sluta använda Facebook och välja en tjänst som du tycker har bättre villkor. (Ello till exempel, där finns troligen inte många du känner, ingen kommer att störa sig på konstigheter du skriver i din status).
Att sätta olika villkor i din status betyder inget alls. Facebook bryr sig inte, det ändrar inte det faktum att du faktiskt gått med på användarvillkoren när du började använda tjänsten.
Att Facebook ska börja kosta pengar är också fel. Om Facebook skulle genomföra en sådan sak (vilket de flera gånger sagt att de inte ska) skulle du fått veta det från Facebook själva, inte från någon status. Det som sprids nu att om man inte betalar blir allt publikt är inte sant. Sprid inte sådant som är fel.
Till sist. Tre bra anledningar till att du inte ska sprida felaktigheter:
Du skräpar ned internet och förstör för dina medmänniskor. Antingen genom att lura andra eller genom att uppta plats i våra flöden med dumheter som inte ens är roliga.
Du framstår som korkad och okritisk, en person med dåligt omdöme som bara följer strömmen utan att tänka själv.
Du riskerar att dina vänner tror att du har problem med spriten (hen måste va full som sitter och delar detta)
PS. Det går runt kul grejer också som skojar med fenomenet. Dem kan ni gärna dela.
Nu är datumet klart. Fredag 9 oktober börjar nya iphonemodellerna 6S och 6S+ att säljas i 40 nya länder, däribland Sverige. De kostar från 7 495 kronor för iphone 6S med 16 GB till 10 795 kronor för en iphone 6S Plus med 128 GB.
Största nyheterna med dem är att skärmen hanterar tryck och att kameran är bättre än tidigare. Och så finns de i en rosa färg också.
Nya iPhone-modellerna kommer att säljas av de stora operatörerna i Sverige och av Apples premiumåterförsäljare.
Telia startar förköp redan nu på fredag om du vill beställa en i god tid.
Nytt i mässappen: Navigering. Jag hittade till exempel fram till Kim W Andersson som signerade sina serieböcker.
Navigeringshjälp inomhus är förstås jättebra på en mässa. I teorin. I praktiken var det sådär. Att gå med näsan i mobilen på en fullpackad bokmässa är inte helt enkelt.
Jag har efterlyst funktionen. Jag har verkligen saknat den. Så när jag fick veta att bokmässans app fått stöd för navigering blev jag seriöst glad. Jag brukar irra runt och inte hitta fram till montrarna jag vill besöka.
Jag är van att navigera till fots med mobilen, både ute i naturen och i städer. Inomhus i en mässhall är dock förutsättningarna annorlunda.
Det är fullt med folk. Den som går med blicken i mobilskärmen riskerar att gå rakt in någon annan – och det är inte säkert det är Håkan Hellström eller någon annan spännande kändis.
Det jag gör för att hitta i en stad – kollar vilken riktning jag ska gå i och vid vilken gata jag ska svänga – funkade inte på mässan. Här finns inga gator, bara monternamn, betydligt jobbigare att hålla i minnet än gatunamn.
Jag kommer inte själv på något jättesmart sätt att lösa det på. Kanske om det fanns ett ströva-runt-läge också där jag fick en vibration av mobilen när jag var nära en av grejerna på min spana-in-lista? Skulle kännas mindre fånigt än att kolla på skärmen var tionde meter.
Rent tekniskt kändes det lite svajigt. Mobilen positionerade sig med hjälp av bluetooth, det kallas iBeacon. Markeringen för min position hoppade lite hit och dit. Kanske var det för långt mellan blåtandsstationerna.
Å andra sidan var det i år bra mobiltäckning inne på mässan så det gick att messa och fråga vilka böcker jag skulle köpa när jag sprang på något jag trodde var intressant för andra i familjen.
Och, trots att det inte var jättesmidigt med inomhusnavigeringen hittade jag fram till de montrar jag spanat in utan att gå runt och leta. Det har aldrig hänt förr.
Resultat: Jag har aldrig handlat så här många böcker på en bokmässa förut. Nu är julklapparna avklarade. Och signerade av författarna dessutom.
Förr var det en konst att bli retweetad, alltså att få sitt inlägg vidareskickat på Twitter. Inte nog med att du måste formulera dig snitsigt och ha ett budskap som folk ville att fler skulle ta del av, du skulle lämna plats så den som ville skicka vidare fick plats med sitt namn och eventuell kommentar.
Om du utnyttjade alla dina 140 tecken kunde den som vill kommentera och skicka vidare inte göra det utan att ta bort en del av ditt budskap.
Sen ändrade Twitter så att det gick att retweeta utan att något togs bort, men det gick fortfarande inte enkelt att kommentera en lång tweet.
Men nu har Twitter ändrat igen. Nu går det lätt att både skicka vidare en hel lång tweet och få plats med en lång kommentar. Så här ser det ut i datorn:
Det som skickas vidare visas som ett inbäddat inlägg:
I Twitters mobilapp väljer du ”Citera tweet” för att få möjligheten att lägga till en kommentar.
Det här är bra för att det minskar risken för missförstånd om vem som sagt vad och vem som tycker vad. Ursprungstwittraren får med sin originaltweet utan förvanskning och den som skickar vidare kan göra tydligt om hen håller med eller inte håller med.
Antal retweets är en av de saker som brukar räknas när folks inflytande på Twitter ska mätas. Nu blir det lättare även för den som inte är så van twittrare att bli vidareskickad. Det räcker att skriva något bra, typ.
Jag dricker för mycket kaffe. Lever på baguetter och cocacola. Sover för lite. Tar fel spårvagn och kommer försent till allting. Mitt nya liv som frilans? Nej. Jag har bara fastnat i spelet Else Heart.Break()
Spelet är i retrostil, som sådana jag spelade från disketter för mycket länge sen. Som Monkey Island ungefär. Fast miljön är inte så exotisk. Staden Dorisburg där historien utspelas påminner en hel del om ett alternativt Göteborg, utan bilar. Här finns kanaler och broar och spårvagnar och det regnar mycket.
Jag är Sebastian och har fått jobb som läskförsäljare. Men jag hittar inte min kontaktperson så det blir inte mycket av med jobbet. Allt styrs av datorer och jag har förälskat mig i en hackare. Det pågår något skumt i stan men jag är inte riktigt klar över vad.
Else Heart.Break() är ett datorspel som släpps 24 september på Steam. Det går att välja om du vill spela på svenska eller engelska. Det är roligt att spela på svenska eftersom dialogen är precis sånt man säger i verkligheten.
Jag bad att få testa betaversionen eftersom jag gillade ett spel som samma utvecklare, Erik Svedäng och Niklas Åkerblad, gjort som hette Kometen.
Och fast jag inte är så bra på att spela har jag svårt att slita mig från Dorisburg. Else Heart.Break() känns som en mix av Brazil, Skrotnisse och New York nights. Jag har förstått att jag måste göra annat med datorerna än läsa vad som står på olika disketter jag hittar. Men mest av allt måste jag leta reda på den där coola tjejen. Hon bjöd mig på fest men jag gick av på fel spårvagnshållplats och hann inte dit. Sen när jag sökte henne på baquettestället där hon jobbar var allt i en röra och en typ från datorministeriet var där. Nu är jag rädd att hon råkat ut för något.
Eftersom jag fortfarande går vilse hela tiden och spårvagnarna tar halva dan på sig för att komma runt så kan det ta lång tid innan jag lyckas reda ut det här.
Är du nyfiken på Else Heart.Break() så kan du läsa mer om spelet på elseheartbreak.com
En poet ger mig en dikt. Jag träffar många intressanta människor i Dorisburg. Men hur ska det gå med jobbet?
– Hej, är det Eva?
– Ja, hej.
-Jag heter Linnea och antingen är det så att du har deltagit i en tävling på internet eller också har du haft kontakt med en av våra kunder och nu ligger det två priser och väntar på dig här …
– Nej, det tror jag inte.
Människan sa samma sak en gång till och kunde inte svara på vilken tävling eller vilket företag det i så fall skulle handla om. Till sist gav hon irriterat upp och sa att hon skulle ringa till en annan kund.
Så jag vet inte vad hon ville lura på mig. Men jag insåg att jag glömt att nixa den nya mobilen.
Att byta mobilnummer är bökigare än att byta själva mobilen. Många ställen har fått det gamla numret. Säkerhetskoder som ska skickas, Bank-ID som ska bytas, ja och så Nix-registret då som jag hade glömt.
Förr var det inte tillåtet för telefonförsäljare att ringa folks mobiler om man inte var kund hos företaget redan och gått med på det. Nu är det tillåtet precis som till fasta telefoner, en följd av att många inte längre har fast telefon.
Men det går alltså att spärra telefonförsäljare i mobilen precis som i den fasta telefonen.
Det kostar inget (och om någon ringer och vill göra det åt dig ska du inte gå med på det, det är verkligen enkelt).
Ring upp 077-228 00 00. Ringer du från mobil så sätt på högtalartelefon eller använd lurar så du inte behöver ha mobilen mot örat och välj fram knappsatsen. En automatisk röst läser upp ditt nummer och frågar om du vill spärra det. Du trycker på 1 för att bekräfta. Vill du ändra det sen är det bara att ringa igen.
Det här med tävlingar på internet har för övrigt fått skärpta regler. De som ordnar sådana tävlingar måste upplysa om att de vill använda ens kontaktuppgifter i marknadsföringssyfte och det måste finnas en möjlighet att tacka nej till att uppgifterna används så.
Sen tycker jag rent allmänt att företagen är korkade som gör så här. Om det nu var en tävling jag varit med i så hade ju alltihop blivit mycket bättre om samtalet löpt så här:
”- Hej Eva! För en månad sen var du med i en tävling på internet där du kunde vinna ett hundkoppel från Huxflux, kommer du i håg det?
– Ja, kanske det.
– Du vann ju tyvärr inget koppel men nu ska du få chans att vara med i en ny tävling, om du vill. Och vi har en bra rabatt på en hundtidning…”
Jag menar, det händer att jag är med i tävlingar och tackar ja till att bli kontaktad av företag. Då är det ett företag jag litar på på något sätt. Att som säljare nämna företaget hade varit en bra inledning. Nu tänkte jag direkt att det var en bluff. Och det var det antagligen.
Nix-registret är en frivillig överenskommelse, telefonförsäljare ska kolla om numret är spärrad där innan de ringer. Det gäller inte telefonnummer till företag, bara till privatpersoner.
Aftonbladet före och efter. Med annonsblockeraren går det snabbare att ladda sidorna och annonserna försvinner.
Jag kommer inte att bli rik på att blogga. Och nättidningarna kommer att få tuffare tider. Idag släpptes nya iphonesystemet och med det blir det möjligt att ha annonsblockerare i iphones webbläsare.
Jag startade med Googles AdSense-annonser här på bloggen igår kväll. 16 kronor hann jag tjäna första dygnet. Ganska bra för en helt nystartad blogg.
Ikväll, ett dygn senare släpptes iOS 9 och med det appen Crystal. Den är ett tillägg till webbläsaren Safari och gör så att annonserna försvinner från webbsidorna. Lättare att läsa, snabbare att ladda.
Så nu blir det nog inte så många mer annonsintäkter för mig.
Jag testade Crystal med några tidningar och det fungerar bra, det går lite snabbare.
Crystal kostar inget till en början. Sen är frågan om folk är beredda att betala för att slippa annonser.
Blockeringen gäller bara i webbläsaren, inte i appar. Där visar Aftonbladet och andra annonser som förut.
Vill jag ha fortsatta annonsinkomster bör jag alltså göra en app av den här bloggen. Och vill du som har iphone slippa annonser ska du hämta iOS9 och Crystal och surfa till tidningarnas webbsidor i stället för att använda deras appar.
Frågan blir förstås vem som ska betala journalisternas löner om annonsintäkterna sinar.
Vill du fortsätta läsa nyheter gratis på nätet kanske det är bättre att stå ut med annonserna?
Lösningen tror jag är intelligentare annonser, som inte stör och luras utan är något vi vill ha. Kan Crystal skynda på den utvecklingen är det bra.
Det är många medelålders herrar som vill bli vän med mig på Facebook nu för tiden. De har mycket gemensamt. De är från USA, de är militärer och förutom att de gillar att posera framför amerikanska flaggor verkar de gilla lyxiga restauranger och fina bilar.
De är alla singlar.
Av min profil framgår att jag inte är singel, men de försöker ändå. Lite märkligt att de fastnat för mig, en svensk tant.
Hallå, hallå, säger ni nu, de är inte riktiga profiler, det är olika nätbedragare som är ute efter att luras.
Jo, jag har förstått det. Jag har läst om kvinnor som gått på det och som skickat pengar för att den snälle militären skulle kunna komma och hälsa på när han var ledig från sitt viktiga uppdrag. Eller kanske vill de bara lägga ut spam, precis som alla välklädda bankirer som så gärna vill gå med i olika Facebookgrupper.
Men vad jag inte förstår är att dessa nätbedragare är så fantasilösa. Varför tror de att en svensk tant ska falla för en amerikansk militär? Åsynen av flaggor och medaljer väcker ingen som helst längtan hos mig att bli vän.
När jag var ung var amerikanska militärer något man protesterade mot. De skulle ut ur Vietnam. Väcker dessa bilder några känslor hos mig så är det snarare ilska än kärlek.
Om personerna bakom dessa falska profiler var det minsta smarta skulle de låtsas vara helt andra personer.
De kunde låstas vara cowboys, indianer, rocksångare eller trubadurer. De kunde omge sig med vackra hästar och fina hundar eller ha en gitarr i handen.
Då skulle de kanske kunna lura en tant som mig som längtade efter att se Manolito i High Chaparall på tv som ung och fortfarande gärna lyssnar på Dylan och Springsteen.
Tanken att min dröm skulle vara att bli vän med en amerikansk militär är skrattretande.
Ett gott råd till Joe, Geoffrey, Moses och Morrison: Vill ni lura mig så häng av er medaljerna, riv ner flaggorna och låt håret växa lite. Byt uniformen mot tröja och jeans. Plocka fram gitarren, lägg ut några fina bilder på hunden så har ni tiodubblat er chans att jag ska trycka på ja-knappen.
Jag testar ett quizverktyg som heter Qzzr. Det finns många, men det här verkar funka med WordPress och var lätt att använda. Många liknande verktyg utgår från skolan, att det ska vara rätt eller fel. I Qzzr kan du ha olika alternativ som leder till olika typer. Det skulle kunna gå att göra Vilket parti ska du rösta på-test till exempel. Jag gjorde ett lätt och snabbt, som du gärna får sprida vidare på Facebook. (Det är väldigt enkelt, jag vet, men det är gjort mest för att testa testverktyget. Om det funkar bra kommer det svårare test sen.)
TA EN KAKA TILL! Damernas databyrå använder cookies för att annonser, statistik och annat på sajten ska fungera. Om du stannar kvar här utgår vi från att du går med på det.
