Gör en fotokalender snabbt

calendagram

En kalender med dina egna foton är den perfekta julklappen. Min favoritapp som gör det på nolltid är Calendagram som kan hämta fotona direkt från Instagram.

Om du inte använder Instagram kan du hämta bilder från Facebook eller iphonens eller ipadens fotoalbum också. Appen finns inte för Android, men det går att beställa från dator också.

Att jag gillar denna appen bäst är för att det dels alltid blivit bra kvalitet, dels för att det går grymt snabbt att sätta ihop kalendern. Du väljer tolv bilder i den ordning du vill ha dem, januari först. Bilderna blir kvadratiska, beskär dem i förväg om de har andra mått. Vill du byta en bild är det enkelt, du måste inte byta alla. Du kan bläddra igenom och kolla att det ser snyggt ut.

Sen väljer du om veckorna ska starta med söndag eller måndag. Måndag är ju det vanliga i Sverige. Du kan också välja svart eller vit eller mönstrad bakgrund.

Sen fyller du i namn, adress och beställer. Det finns en julrabatt på 15 procent som du får om du beställer senast idag, 30 november. Rabatten dras av automatiskt. Du ser det rabatterade priset. Utan rabatt är priset för en liten kalender att ställa på skrivbordet (15×15 cm) 15 euro och för en litet större att hänga på väggen (20×40 cm) 25 euro. Det blir billigare om du beställer många. Sen tillkommer frakt.

Det går att få billigare kalendrar från andra ställen, men Calendagram spar tid, särskilt om du redan har dina bästa bilder i kvadratiskt format.

Framsidan på kalendern blir ett collage av alla bilderna (som på bilden överst).

Kalendrarna är inte så stora, kvaliteten på mobilbilderna på instagram räcker för att det ska bli bra i tryck.

Om du har bilder i iphonens kameraalbum som inte syns i Calendagram-appen är knepet att ändra bilden i iphonen och spara ned den igen. Till exempel lägga på autofilter. Då upptäcks bilden av appen.

Länk till appen Calendagram i App store

Länk till hemsidan, med möjlighet att göra kalendern från dator.

Vill du hellre ge bort en fotobok finns en app som heter Bookagram som är lika enkel att använda.

 

Yes, jag klarade cybermåndan med!

Det började i fredags. Svart fredag, alla prylar var så superbilliga. Jag fyllde varukorgen med kamera och objektiv, men lyckades avhålla mig från att trycka på KÖP. Nu har jag klarat cybermåndan med. Och sparat nästan hundratusen.

Det är en kamera jag behöver. Eller kanske behöver jag inte jättemycket en kamera, jag brukar ju fota med mobilen, och det blir okej. Men en sån där liten kompakt systemkamera verkar ju himla käck. Så när blackfridayannonserna visade sig började jag genast kolla på kameror.

Jag lade den jag tycker verkar bäst i varukorgen. Sen la jag till de fina objektiven jag måste ha. Det är det som är poängen med en systemkamera, man ska ha flera objektiv. Bra objektiv. Och de är inte billiga.

Trots att black friday-rabatten var väl tilltagen så blev det lite för dyrt när objektiven kom till. Jag tog bort alla fina objektiv utom två. Slutsumman landade ändå på mer än 30 000 kronor.

Jag raderade allt i varukorgen.

Förnuftet fick råda. Jag betalade 35 kronor för Råd och Röns test av systemkameror. De hade ingen black friday-rabatt. Testet var inte så kul. Den modell jag siktat in mig på fick inte alls bäst betyg.

Jag bytte till en som fått bättre betyg och lade i varukorgen. Den var dessutom billigare. Men när de fina objektiven kom till blev den också väldigt dyr. Och jag tycker inte om den egentligen, det är den andra jag vill ha.

Jag köpte inget på blackfridayrean. På lördagen ångrade jag mig. Tänk om jag köpt, jag hade sparat många tusenlappar. Så billigt var det.

Söndagen gick, jag tog ut den gamla kompaktkameran i regnet. Den tål inte regn. Den jag vill köpa tål både regn och kyla. Men nu var rabatten borta. Allt var dyrt igen.

Tills måndagen kom och nya annonser lockade med Cyber monday. Samma rabatt igen.

Jag la ner allt i varukorgen en gång till. Fast lite andra objektiv den här gången. Ännu dyrare blev det.

Så jag tömde korgen igen. Nu är dygnet slut. Det blir ingen fin kamera.

Jag ångrar mig igen. Tänk vilken fin kamera jag inte köpte.

Om inte mellandagsrean får mig på fall får jag vänta tills nästa svarta fredag, nästa år. Under tiden fortsätter jag plåta med mobilen och den gamla kompaktkameran. Jag tror inte ni märker skillnaden. Och jag har sparat nästan hundratusen.

Checka in på förskolan


Checka in barnet och ange tid för hämtning. Kolla om det finns extra strumpor i strumplådan. Tala om att du blir lite sen att hämta. Appen Tyra hjälper föräldrar och personal med alla praktiska detaljer i förskolan.

Sjukanmälningar, påminnelser om saker som ska tas med, information om mat barnet inte tål att äta – ja, det är mycket information som lämnas och tas emot på en förskola.
Idén med Tyra är att samla allt i en app. I stället för att skicka lappar, ringa telefonsamtal, sätta upp papper på anslagstavlor eller samla dem i pärmar, finns allt samlat på ett ställe som personal och föräldrar når i mobiler och surfplattor. Appen hjälper personalen att räkna in barnen och planera hur mycket mat som ska gå åt och att dokumentera vad barnen gör på förskolan.

Personalen ser information om alla barnen och om kollegerna. Föräldrarna ser information om sitt eget barn och om vad som händer på förskolan.
Administratörer kan dessutom lägga till nya användare, byta lösenord, med mera.
Det är ett helt system alltså, för kommunikation och administration på en förskola.

Tyra är gjort av företaget Bayou i Malmö. Appen vann Post- och telestyrelsens innovationspris 2015. Förskolor som blir nyfikna kan testa gratis under tre månader.
På Tyras hemsida tyra-appen.se finns mer information om hur det fungerar.

Jag hoppas många förskolor vågar prova. Det finns en nidbild av föräldrar som ägnar sig åt mobilen i stället för åt barnen som gör att många slår ifrån sig ny teknik som något dåligt som står i motsättning till mänsklig kontakt.
Men Tyra är ett exempel på motsatsen – hur mobilen kan frigöra tid som föräldrar och personal kan lägga på barnen i stället för åt att dividera om praktiska detaljer. Det kan bli mer samtal om vad som hänt under dagen på förskolan och mindre prat om vem som ska lämna och hämta på vilket klockslag och vilka stövlar som ska tas med.

Tyra är lätt att förstå och använda. Den finns för iphone, ipad och android.

Artikeln publicerades i GP 24 november 2015

Gör din egen halkvarning

Vintern närmar sig. För oss som bor i södra Sverige blir det samma överraskning varje år. Plötsligt är det halt. Underkylt regn. Eller ispansar på vägen. Eller snökaos. Men du måste inte bli överraskad. Du kan få reda på att det är risk för halt väglag i god tid innan du sätter dig i bilen. Gör ett recept med IFTTT så får du en varning i mobilen.

IFTTT är en webbtjänst. Bokstäverna står för If this then that. Om de här förutsättningarna uppfylls så ska de där handlingarna utföras.

Det är du som bestämmer vilka förutsättningar som ska utlösa vilka handlingar. Receptet är som ett litet datorprogram som gör något du har bestämt. Men du behöver inte kunna någon kod, det finns färdiga delar att bygga med.

IFTTT finns också som app till mobilen. Du kan ladda ned appen och skapa ett konto direkt.

Väder är en av byggklossarna du kan använda till ditt recept. Den hämtar vädret där du befinner dig (från Yahoos vädertjänst). Du kan till exempel be att få en varning när det väntas regn i morgon så du kommer ihåg att ta med paraply.

Eller, det som är högaktuellt nu, bli meddelad om temperaturen närmar sig noll.

Jag har gjort ett recept som varnar mig om temperaturen sjunker under två grader. Även om jag glömmer kolla väderleksrapporten får jag ett pling i mobilen när det är risk för halka.

Det finns en massa annat kul du kan göra med IFTTT, men du kan ju börja med halkan.

Berätta snyggare på Facebook


Ibland räcker en statusuppdatering inte till för att berätta. Nu har Facebook fått en ny möjlighet att skriva en lite längre historia. Anteckningarna har blivit ett berättarverktyg.

Kanske har du aldrig använt Facebooks anteckningsfunktion. Det är i så fall fullt förståeligt för den har inte tillfört mycket. Det har varit ett sätt att skriva längre texter, men inte sett så kul ut.

Men anteckningarna har blivit bättre. I stället för bara rubrik och text kan du lägga in flera bilder och ändra stilen på texten. Ungefär som när du skriver ett blogginlägg i ett bloggprogram.

Suget efter sammanhängande berättelser är stort. Inget får folk att gilla och dela så mycket som en välformulerad eller gripande berättelse.

Även om du inte är ute efter delningar och klick utan bara vill skriva vad som hände på fyrtioårskalaset eller matchen eller vad du gjorde i helgen är det roligare om du kan presentera din historia snyggt.

Du kommer till den nya anteckningsmallen genom att surfa till facebook.com/notes i webbläsaren. Där kan du se anteckningar du och andra gjort och skriva nya.

Du kan ha en långsmal bild överst och även bilder inne i texten. Det finns möjlighet att ha halvfet och kursiv text och underrubriker och citat med större stil. Det går att göra länkar och listor med punkter eller nummer.
Det går däremot inte att bädda in video, vilket är en brist.

Skillnaden mot en vanlig statusuppdatering är att det ser mycket snyggare ut och att texten är lättare att läsa. Det står författarnamn och tidpunkt för publiceringen och du kan skriva bildtexter under bilderna som skiljer sig från resten av texten.
När du publicerar väljer du precis som vid en statusuppdatering vem som ska kunna se inlägget. Vill du granska din berättelse i skarpt läge kan du först välja att publicera med synlighet bara för dig själv och sedan ändra så flera kan se.

Början av din anteckning bäddas in på din tidslinje och i vännernas flöden precis som ett en länk till ett tidningsreportage. Klicka på Visa mera så tar din berättelse upp hela fönstret, de andra Facebookgrejerna hamnar i bakgrunden. Anteckningar gör alltså att din berättelse och dina bilder hamnar i förgrunden och får all uppmärksamhet.

Anteckningar passar bra att använda om du vill skriva dagbok, för dig själv eller andra. Perfekt om du vill skriva resedagbok från semestern. Också bra om du skriver om något allvarligt, som du vill skilja ut från det vanliga flödet.

Om du skriver anteckningar vill du antagligen att de ska synas på din profilsida. Gör de inte det så klickar du på Mer på din profil och sen på Hantera avsnitt, längst ned. Där kan du kryssa i att anteckningar ska visas och också dra dem till den plats du vill visa dem på. Väljer du att visa dem syns de i vänsterkanten precis som foton med mera när någon tittar på din profil i datorn.

Kryssa i här om du vill visa dina anteckningar på din Facebookprofil.

Skosula med gps

Armband går att glömma att sätta på. Prylar som ska ligga i fickan eller hänga om halsen är lätta att glömma. Men skorna brukar även de glömska ta på när de ska gå ut. För dem finns nu en skosula med gps.

Posifon är ett företag med huvudkontor på Chalmers. De säljer larm för människor med sjukdom eller funktionshinder som gör att de behöver extra trygghet. De har även en mobil att bära på handleden och en klocka med larmknapp i armbandet i sitt sortiment.

Skosulan ser ut som en vanlig sula och placeras i skon. Den finns i tre storlekar och längden kan klippas till om ingen passar. Sulan innehåller gps och kan koppla upp sig till det mobilnät som har bäst täckning där personen bor. Den laddas med induktionsladdning, du lägger den uppe på laddaren utan att behöva sätta i någon sladd i sulan.

Sulan aktiveras av rörelse. När den är stilla går den ned i viloläge. När användaren tar på skon och går sätts den igång. Vid en timmes promenad om dagen håller batteriet upp till två veckor.

Skosulan kan hålla reda på ett geostaket, ett område som ställs in i förväg. Om personen lämnar det området går det iväg ett larm med sms till telefonnummer du angett i förväg. De som får larmet kan se på en karta i mobil eller dator var personen befinner sig.

Skosulan heter GPS Smartsole. Den är vattentålig och klarar allt som vanliga skosulor klarar. Men priset är lite högre. Sulan kostar 3495 kronor. Sen tillkommer en abonnemangsavgift på 295 kronor i månaden med ett års bindning. Den som vill ha hjälp av en larmcentral för att spåra personen får betala ytterligare 99 kronor i månaden. Sulan beställs från posifon.se

Att övervaka andra människor med gps kräver etiska överväganden. Är det okej om en person gått med på att övervakas, även om hen sen glömmer att den där smarta sulan ligger i skon? Ja många tycker nog det, om det ger större frihet och trygghet.
Sulan har inga knappar att trycka på, inga lampor som lyser. Den skickar ett sms om du glömmer ladda den. Blir något fel finns ett supportnummer att ringa. Går den sönder under abonnemangstiden får du en ny.

(Artikeln publicerades i Göteborgs-Posten 17 november 2015)

Spionerar reseappen på dig?

Appar som begär rättigheter att göra allt möjligt är en ständig källa till frågor. Det är bra att vara på sin vakt. Men även appar utan skumma avsikter vill ha tillgång till olika funktioner i mobilen. Västtrafiks reseplanerare är en sådan.

Det kom en fråga från en läsare:

”Igår tyckte jag det var dags tanka ner appen ”reseplaneraren” från Västtrafik.

Då hejdar jag mig; där står att appen inte bara behöver min fysiska belägenhet (OK givetvis) utan också mina kontaktuppgifter. Vadå, min telefonbok? Dessutom var det något om att den loggade var jag varit och lade ut det på en karta. Intressant med tanke på nästa mening.

Dessutom mina filer med bilder och dokument. Är de inte kloka? Även filer på externa minnesenheter. Hur skulle de få tag på dem?

Det blev alltså ingen hemtankning. Det här är ju rena vansinnet! Har jag missförstått alltihop och hur kan de då skriva så dåligt så det går att missförstå?

Snälla, kan du inte kolla det här och skriva en artikel?”

Det är framförallt med androidappar de här frågorna uppstår. I Google Play (och även i androidmobilens inställningar) finns en lista på vilka behörigheter en app behöver. På iphone kommer i stället upp en fråga första gången en app vill komma åt något i mobilen. Du får till exempel säga okej till att appen använder dina kontakter när du behöver hämta en adress.

Med android kommer behörigheterna i paket. Appar som behöver komma åt en sak i mobilen får tillgång till andra på köpet. Det kan alltså vara så att en app inte använder allt den har behörighet till.

Jag skickade frågan vidare till Västtrafik och fick svar.

I korthet:

Kalendern behöver appen när användare vill spara detaljerna om en resa i kalendern.

Kontakterna behövs för att kunna planera en resa till en kontakt i adressboken.

Möjlighet att spara på extern enhet betyder att spara på minneskort. Det är när användaren vill spara favorithållplats eller resväg som det behövs.

Samtalslogg behöver inte appen, det är en behörighet som kommer med i paketet. Google ska ändra detta, så att appar inte behöver ta med behörigheter de inte tänker använda.

Ni kan läsa om alla behörigheterna hos Västtrafik.

Hur ska du som användare veta om du kan lita på en app?

Jag brukar kolla vem som har gett ut appen. Är det en stor och känd aktör som Västtrafik brukar jag utgå från att de inte har onda avsikter. Jag bedömer risken för att de vill skada sina användare genom en app som mycket liten. Kanske vill de samla in information om hur appen används (gäller till exempel Lisebergs app), men inte i syfte att spionera på någon enskild användare.

Facebook är ett annat exempel där många undrar vad appen ska ha alla behörigheter till. Jag litar kanske inte så jättemycket på Facebook, men tror ändå inte att de vill skada mig. Det värsta som kan hända är nog att de skickar riktad reklam till mig. Så jag installerar Facebookappen med.

Är det en okänd utgivare kollar jag vad utvecklaren fått för feedback från andra, jag kollar vilka andra appar den utvecklaren gett ut och hur länge appen har funnits ute. Risken för att det är något skumt är större om appen är helt ny (skadliga appar brukar upptäckas och tas bort från Google play efter ett tag). Det vanliga gäller också: verkar det för bra för att vara sant är det förmodligen inte sant. Om till exempel något plötsligt är gratis som annars kostar mycket pengar är det klokt att bli misstänksam.

Om det är en okänd utgivare laddar jag inte ned androidappar utanför Google Play.

Är jag tveksam till om en app är seriös brukar jag mejla utvecklaren och fråga. Om det kommer ett svar och svaret innehåller namn och andra kontaktuppgifter är det ett gott tecken.

Det här är en bedömningsfråga. Det är dumt att vara godtrogen, sunt att vara kritisk.

Vill du absolut inte ge appar tillgång till din mobil kan du ofta använda en motsvarande webbtjänst. Dock brukar appar vara mer praktiska. Ja, för man kan söka på adresser i kontaktboken, och spara favoriter och annat som appen fått behörighet till.

Larma dina vänner


Allone är en app för dig som tycker det är läskigt att cykla genom parken i natten. Eller vill ha koll på sonen som ska gå ensam hem från skolan. En app som låter dig be om hjälp eller ha koll på en vän.

De finns flera olika larmappar för mobilen. Den här är gratis och bygger på att internet är tillgängligt i mobilen. Du börjar med att bjuda in de vänner och familjemedlemmar du vill kunna skicka larm till via Facebook.
Vännerna måste också ladda ned appen.

Det går bara att lägga till vänner via Facebook i inledningsskedet. Facebook blir som en id-koll, att det ska vara riktiga människor som använder appen, så det inte någon sätter igång larm på skoj.

För med appen kan du inte bara nå vännerna. Om du hamnar i nöd och skickar iväg ett huvudlarm kommer larmet inte bara att skickas till de vänner du valt utan också till tio användare av appen som befinner sig i närheten.

Du kan också skapa egna larm, som går i väg till bara dina kontakter.
I läget Följ mig kan du skicka en karta där vänner kan se din position i realtid.
Det går inte att spionera på någon genom appen, bara den som själv skickar iväg en karta eller ett larm avslöjar sin position. GPS måste vara påslaget om det ska fungera bra.Det går att ställa in att alarmet ska ha högt ljud och blinkande ljus.

Det finns en osäkerhet inbyggd i appar som bara funkar om det finns internetkontakt. För även om man har slagit på datatrafik är det inte alltid mobilen når internet. Vill du ha en mer tillförlitlig larmapp ska du välja en som använder gsm också, alltså kan skicka larm som sms. De brukar dock inte vara gratis. Exempel på en sådan app är Softalarm som finns för både företag och privatpersoner. Den har flera funktioner, bland annat ett larm som går iväg om man inte stängt av det inom viss tid. Men Softalarm kostar en månadsavgift för den som vill kunna skicka larm.

Styrkan hos Allone är möjligheten att få snabb hjälp av användare i närheten. Om många börjar använda appen kan den bli riktigt bra.

Allone finns för iphone och android. Länk till appens hemsida.

Nu kommer jättepaddan

Den stora iPad Pro är kanske mer arbetsredskap än nöjespryl. Bild: APPLE

 

På onsdag ska det gå att beställa den. I slutet av veckan ska den finnas i affärerna. Apples nya stora platta iPad Pro är med pekskärm på 12,9 tum ett svar på Microsofts Surface Pro. Men till skillnad från Microsofts platta har den inte samma system som datorn. Den har iOS, som i iphone och andra ipad.

Det är både bra och dåligt. Bra för att iOS är byggt för att köras med fingrarna direkt på skärmen och det är ett system som är så smidigt att det fått många att överge datorn.

Dåligt för att det fortfarande finns saker som inte går att göra om du inte har en dator. Alla tjänster är inte anpassade för mobiler och plattor. Och vill du köra ett program gjort för dator går det inte. Du måste ha en app.

Priset på iPad Pro är precis som på Surface Pro högt. Billigaste modellen kostar 8 995 kronor. Vill du ha pennan som finns som tillbehör kostar det drygt en tusenlapp till. Tangentbordet ännu mer, men det finns ännu inte med svenska tangenter så det vill du inte köpa.

Jag har inte testat iPad Pro än. Surface Pro tyckte jag var en kompromiss. En tung platta med datorsystem, nej, det kändes som ett bättre alternativ att köpa en laptop. Även om Windows ser annorlunda ut i pekversion, med stora ikoner och så, är det fortfarande inte i närheten av mobilsystemens smidighet.

Jag tror att de som jobbar kreativt med bilder, illustratörer och fotografer, kan ha stor nytta av den stora ipaden som arbetsredskap. Att kunna rita, retuschera, markera saker direkt på en bild i stället för att gå omväg via ritplatta eller mus, gör jobbet enklare.

Kanske kan den stora plattan också vara lösningen för äldre som vill ersätta datorn med en mer lättjobbad platta och vill ha stor skärm för att se tydligare.

Läs mer om iPad Pro på Apples webbplats

 

Dela är bra, stjäla är dåligt

I natt blev jag blockad på en Facebooksida. Anledningen: Jag frågade om författaren till en text var tillfrågad om att den publicerades.

En del verkar ha förstått att bilder inte får kopieras hur som helst på nätet, men missat att även texter skyddas av upphovsrätt.

Texten var ett långt avsnitt ur en tidningsartikel.

Personen bakom sidan blockade mig och svarade att det fanns lagligt stöd för publiceringen. Och det är möjligt att hen bett om lov och fått tillstånd. Men eftersom det varken fanns namn på författaren eller länk till tidskriften, verkade det inte så.

Det är lätt att få uppfattningen att allt är okej på nätet, där alla uppmanar varandra till att dela, för att få fler gilla och visningar.

Och att trycka på delaknappen på sociala medier är helt okej. Den som lägger ut en text eller bild på Facebook anger i sina inställningar vem som kan se bilden, när den delas vidare finns information om ursprunget kvar. Det är så det går till, det står reglerna du godkänner när du går med.

Men att kopiera någon annans text eller bild och lägga in det på ett annat ställe på internet är inte att dela utan att stjäla. Det hjälper inte att du anger källa, talar om var det är hämtat eller vem som skrivit och fotograferat, du måste ha tillstånd.

I dag när det mesta som publiceras också finns på nätet är det enklaste att helt enkelt länka till den text du vill att folk ska läsa. Att dela en länk är helt okej och den som publicerat texten blir glad att flera läser och hittar till sajten eller bloggen. En variant är att bädda in något på sin egen sajt. Då ligger det rent tekniskt kvar på originalplatsen men visas upp på det nya stället. Detta är vanligt när det gäller Youtubeklipp.

Hur ska du tänka för att det ska bli rätt?

Titta på stället som publicerat texten du vill återpublicera. Finns det färdiga delningsknappar eller inbäddningknappar? Använd då dem.

Finns det en Creative Commons-licens? Klicka då på den och läs vilka villkoren är. Det kan till exempel stå att artikeln får publiceras om du anger författarens namn.

Står det inget om copyright? Lagen om upphovsrätt gäller ändå. Du får inte kopiera och publicera texten någon annanstans. Men du kan alltid länka till sidan där den ligger.

Men citat då? Man får väl citera? Jo, det får man. Men citat är inte långa stycken, det är en eller några meningar. Du kan välja en bra formulering ur texten, skriva den och sen länka till stället där hela artikeln finns att läsa.

Det finns gråzoner. Är du osäker på vad som är rätt och fel – fråga upphovsmannen, alltså författaren till texten om det går bra att du kopierar. Är det en bild så är det fotografen eller tecknaren du ska fråga, det räcker inte att den som är med på bilden ger sin tillåtelse. Skriv att det är publicerat med tillstånd av upphovsmannen så att de som ser det förstår.

Texter ska ha verkshöjd, räknas som ett litterärt eller konstnärligt verk, för att skyddas av upphovsrätt. Ett matrecept med uppräkning av ingredienser anses till exempel inte ha verkshöjd.

Sen finns det saker som flyger runt på nätet och delas av många utan att någon vet vem som la ut det först. Ibland är det fejkade grejer där ursprunget är ett annat än det som anges. Det kan vara kul och bra saker men det kan också vara rykten och lögner. Var försiktig när du delar sådant där du inte vet källan. Det kanske verkar skojigt eller behjärtansvärt, men kan vara utlagt för att skada någon.

De flesta texter och bilder som finns på nätet i dag är gratis att läsa och titta på. Det betyder inte att de är allas egendom eller utan värde. Det är den som framställt text och bild som måste avgöra hur den ska spridas. Att det är svårt att stoppa spridning på nätet, och att det kan vara väldigt kul att se en bra formulering få vingar på nätet, betyder inte att det är okej att göra hur som helst.

Det handlar mer om vanlig hyfs än om vad som står i lagen.

PS: Dela gärna detta, med delningsknapparna eller genom att länka hit!

 

 

Exit mobile version