Nu kom de. Känsloikonerna som blev Facebooks svar på diskussionen om det behövdes en ogilla-knapp.
Det blev ingen ogilla-knapp utan en rad med olika känslor.
Starta om Facebookappen om du inte redan fått dem. De håller på att rullas ut till alla användare nu.
Jag började med att älska fina hundbilder.
Här skriver Mark Zuckerberg om de nya ikonerna, som kallas Reactions:
Jag läser i Svenska Dagbladet om en svensk motsvarighet till Aribnb fast för hundpassning, inte boende. Verkar ju jättebra. Men när jag läst villkoren vill jag inte bli Dogbuddy.
Tanken är god. En webbtjänst som gör att den som behöver en hundvakt snabbt ska kunna sättas i förbindelse med en hundpassare via Dogbuddys tjänst. Dogbuddy sköter förmedlingen av pengarna och tar 20 procent av avgiften i ersättning.
När jag läst tidningsartikeln gick jag gick till Dogbuddys sajt och läste. Jag skulle kunna ha hundpassning som extrasyssla, absolut. Men villkoren kändes inte så bra. Först priset som de föreslår, 150 kronor för att passa en hund en hel dag. Och då ska Dogbuddy ha några tior av det i serviceavgift. Det känns inte som en bra timpeng till en ansvarsfull hundpassare som tänker gå långa promenader och ge hunden sällskap och sysselsättning hela dagen. Det går att sätta sitt eget pris, men ändå, de anger en ton som inte känns seriös. I uppmaningen att bli hundpassare står det ”Vi tar även hand om betalningen så att du kan fokusera på det viktiga – att ta hand om gulliga vovvar.” Som hundägare vill jag hellre ha hundvakt som valts för sin ansvarsfullhet, kunskap och erfarenhet än för att hen vill passa gulliga vovvar.
Det står mycket om att Dogbuddy har en försäkring. Det låter bra, men veterinärvårdsdelen av den täcker bara 2 500 kronor. Det blir ett bidrag till självrisken, men det blir hundägarens egen försäkring som belastas om något allvarligt händer. Däremot är ansvarsförsäkringen hög, alltså om hunden ställer till något som gör att någon kräver skadestånd.
En av de saker som står uppräknat i listan av vad försäkringen inte täcker är ”graviditet”. Det får mig att inse att det inte finns någon hundkunnig svensk person med i teamet bakom Dogbuddy även om det är en svensk som startat tjänsten. För hundar blir inte gravida, hundar blir dräktiga. Jag önskar att it-företag som Dogbuddy som får en massa pengar från riskkapitalister kunde lägga några av pengarna på översättning och faktakontroll. En annan sak som inte känns relevant i Sverige är att det är förbjudet för hundpassaren att ta av hundens halsband med namnbricka. Det var länge sen vi avskaffade kravet på att ha halsband med id-bricka på hundar här. Många har inte heller halsband utan använder sele.
Jag fyller ändå i formuläret om att bli hundpassare. På slutet är det ett test jag ska göra för att visa att jag kan klara att passa hundar. Jag tror att det kanske ska komma kunskapsfrågor och känner mig väl rustad eftersom jag gått många kurser om hundar och hundvård. Några frågor är vettiga, som att man inte ska släppa lös hundar man passar utan rasta dem i koppel. Men mest är det frågor som ska visa att man förstått villkoren i tjänsten. Till sist kommer det som får mig att avstå från att göra färdigt proceduren. Det står att man måste böta 5000 kronor per kund om man tar emot kontanter av hundägare, om man alltså tar betalt utanför Dogbuddy-tjänsten. En tjänst som kommer med hot om bötesstraff känns inte bra.
Så jag blir ingen Dogbuddy. Kanske är jag onödigt gnällig. Kanske är jag som taxichaufförerna som gnäller på Uber, känner mig hotad av något nytt. Å andra sidan har jag aldrig passat hundar mot betalning.
Dogbuddy är inte först med idén. Det finns flera liknande tjänster som redan är i bruk i Sverige. Tasspass.se har till exempel ett liknande upplägg och tar mindre i avgift, 15 procent.
En mobil med inbyggd värmekamera blir en av nyheterna på Mobile World i Barcelona i år.
Värmekameran är ett verktyg för hantverkare och andra som har nytta av att se temperaturskillnader. Till exempel för att upptäcka var bakom väggen ledningarna går eller var det är en läcka på röret. Veterinärer kan använda värmekamera för att se om ett djur har en inflammation och äventyrare kan kolla om det är ett djur som prasslar på andra sidan tältduken.
Det är i alla fall CAT phones idé om hur den nya mobilen kan användas.
Liksom tidigare CAT-mobiler är nya modellen S60 tålig mot damm och stötar och den kan också ligga under vatten en timme på fem meters djup utan att ta skada.
CAT S60 kommer att kosta 649 euro när den börjar säljas senare i år.
Värmekameran i mobilen är gjord av företaget Flir som tillverkar sådana.
Flir har också en liten värmekamera, Flir One, som går att sätta på en befintlig mobil. Den finns för både android och iphone.
Systemet i CAT-mobilen är Android.
Målarböcker för vuxna sägs vara bra terapi, dämpa oro. De finns i appform också. Men på mig får de snarast motsatt effekt.
Om ni mot förmodan inte stött på fenomenet så är alltså målarböcker för vuxna en trend. Komplicerade bilder med konturer där du själv ska fylla i färgerna. De finns på papper och även i digital form. När det är digitalt behöver du inte sikta så bra, fältet du tryckt på fylls automatiskt.
När din bild är färdig kan du dela den med andra eller skriva ut den.
Det är här nånstans jag får lust att skrika.
Vad ska jag göra med den utskrivna bilden? Ge den till barnen så de stolt kan sätta upp den på väggen? ”Min mamma har själv fyllt i färgen”. Titta på den innan jag somnar för att fyllas av mindfulness, ett ord som ofta dyker upp i beskrivningen av dessa målarböcker?
Gör en sökning på ”adult colouring” i din appbutik. Du ser app efter app rada upp sig med beskrivningar som ”art therapy” eller ”colouring for mindfulness”.
Apparna är ofta gratis att ladda ned. När du målat bilderna får du betala eller prenumerera för att få flera.
Jag försöker tänka positivt att det kan fungera som ett roligt spel, du längtar efter att få sätta dig och färglägga en bild till. Och att det är väl trevligt om folk målar fina bilder och mår bra. Och att det ger jobb åt tecknarna som gör konturerna.
Jag provar att färglägga en gullig fisk. Fält för fält. Jag förstår att man kan välja fina färgkombinationer men det känns ändå som en meningslös sysselsättning. Jag sätter på The balad of Lucy Jordan för att dämpa oron.
Jag undrar om det finns vuxna män som fyller i vuxenmålarböcker eller om det bara är kvinnor.
Kvinnor över hela världen som håller ångesten på avstånd. Kanske lite rosa här på ryggfenan?
Om du som läser detta gillar att fylla i digitala målarböcker, bli inte arg eller ledsen. Målarboksapparna är populära. Det mesta tyder på att det är jag som är tokig.
