Mobilerna ska få koll på vilka vi möter

Mobil med coronabild
Mobilerna kan inte känna av vem som är smittad. Men de kan registrera vilka mobiler som har varit nära varandra. Till hösten kan kontaktspårning blir inbyggt i mobilernas system. 

Godkänner du att mobilens bluetooth används för kontaktspårning? Snart kommer vi att rutinmässigt svara ja eller nej på frågor av den typen. Apple och Google samarbetar om en lösning för att minska smittspridning.

Du har kanske läst om eller sett på tv hur myndigheterna i Singapore spårar covid19-smittade med mobilens hjälp. När en person testats positivt matas det in i en app. Då får personer som varit nära den smittade ett meddelande till mobilen så att de kan gå och testa sig.

Det är mobilernas bluetooth, radiokommunikation på korta avstånd, som används för att hålla reda på vilka som varit nära varandra.

Tekniken för att göra detta finns alltså redan. I Singapore har människor laddat ned appen Tracetogether, som myndigheterna står bakom.

Appen registrerar vilka som är två meter från varandra, eller om man varit upp till fem meter från varandra i trettio minuter. Om du suttit på samma buss som en smittad får du veta det, men inte om bussen du satt på åkt förbi en smittad på gatan utanför.

Människorna som har appen uppger sina telefonnummer, men inte namn eller andra uppgifter.

Nu vill de två storföretagen Apple och Google som kontrollerar systemen i våra smartphones underlätta spårningen av smitta. I stället för att myndigheterna ska behöva utveckla appar som gör allt jobbet ska det finnas ett färdigt gränssnitt i mobilerna som spårningsappen kan ansluta till och hämta och lämna information.

Det som spåras är alltså inte smitta, mobilerna kan inte se var viruset finns. Utan det som spåras är vilka kontakter vi haft med andra människor med mobiler. De som testats positivt matar själva in i appen att de är smittade.

Syftet är gott. Ingen vill bli smittad eller sprida smitta. Mobilföretagen bedyrar att den personliga integriteten ska värnas. Användaren måste aktivt godkänna att kontaktspårningen slås på och att appar får tillgång till den. Det ska vara anonymiserat. Det ska gå att stänga av.

Tekniken finns redan, och kan användas för alla möjliga syften. Kanske är det bra att Google och Apple gör en gemensam standard för den, så att det blir tydligare för oss vad vi godkänner och hur vi ska göra om vi inte vill vara med.

Ändå behöver man inte vara paranoid för att tycka att det här är läskigt. Storebror ser dig, och han har numera tagit plats i din ficka.

Den här artikeln publicerades i Göteborgs-Posten och andra morgontidningar 21 april 2020.

Text och bild: © EVA WIESELGREN

Apple och Google samarbetar om virusspårning

Apple och Google har inlett ett samarbete för att hjälpa myndigheterna kartlägga smittspridning. I ett första steg gör de ett API, gränssnitt som gör att myndigheternas spårningsappar ska fungera på både iphone och androidmobiler.

I ett andra steg ska Apple och Google bygga in möjligheter att kartlägga användarnas rörelser och kontakter med varandra i mobilernas system.

Apple skriver i sin pressrelease om samarbetet att användarna ska välja själva om de vill delta, och kunna backa ur när de vill och att det är viktigt att skydda den personliga integriteten.

Idag används data från mobiloperatörerna och från Google i Sverige för att se hur människor rör sig och på vilka platser många människor samlas. Det går att se hur mönster och vanor ändras när myndigheterna kommer med olika rekommendationer.

Apple och Google ska hitta lösningar där mobilernas bluetooth används för att se hur människor har kontakt med varandra och med hjälp av det spåra smitta. Det första steget beräknas vara klart i maj. De mer långsiktiga lösningarna tar längre tid.

Gör en skattjakt för mobilen

Krysset visar var den virtuella skatten är. Du bestämmer själv vad du vill gömma. En ledtråd som berättar var påskägget finns? En fråga i poängpromenaden? Eller något annat klurigt för att roa familjen i påsk. Texten i meddelandet ändrar du till vad du vill.

 

Låt barnen leta gömda påskägg eller gör en poängpromenad till hela familjen. Appen Xnote låter dig placera ut virtuella skatter på kartan.

Virtuell geocaching – Xnote är en svensk app. Den kostar 35 kronor och finns för Iphone och Ipad. Du som gör skattjakten eller poängpromenaden behöver alltså ha en Iphone eller Ipad, men de som ska vara med och hitta frågor eller skatter kan använda valfri smartphone och behöver inte ladda ned någon app. De får en länk till Googles karta som de ser i webbläsaren.

När du gör skattjakten behöver du inte gå ut i terrängen. Du pekar på kartan där du vill att ditt meddelande ska synas.

Xnote kan användas på olika sätt. Det enklaste är att bara göra ett enda meddelande.

Det kan till exempel placeras vid gömstället där påskäggen ligger. Då blir uppgiften att navigera sig dit med mobilens hjälp, läsa meddelandet i mobilen där det står exakt var äggen är gömda och hämta dem.

Meddelandet kan innehålla bild och text. Du kan också länka till en video på youtube och lägga in en fråga med olika svarsalternativ. Väljer du att ha frågor räknar appen poäng. Du anger vilket alternativ som är rätt när du gör frågan. Poängsumman och de rätta svaren visas på slutet för deltagarna.

Vill du ordna en poängpromenad eller skattjakt med flera ledtrådar kan du länka flera meddelanden till varandra. När deltagarna hittat till krysset på första stället, läst meddelandet och svarat på frågan om det fanns en sådan, klickar de på en länk till nästa meddelande och får upp en karta med ett nytt kryss att navigera till.

Den här länkningen sköts automatiskt i appen, du behöver inte hålla reda på några koordinater, adresser eller koder.

Appen är inte svår, men instruktionerna är på engelska. Ska du göra en skattjakt eller frågesport med många frågor kan det vara bra att läsa mer om hur du gör på Xnotes hemsida, xnoteapp.com. Där finns förklarande text med exempel på svenska och möjlighet att testa i webbläsaren hur dina meddelanden kommer att se ut.

Deltagarna kan inte läsa meddelandet förrän de är nära målet. Tänk på att inte placera meddelanden nära ställen där det är farligt eller olämpligt att befinna sig.

Den som är ute och letar måste ge Xnotes servrar tillgång till mobilens platsinformation. Det fungerar bara utomhus där mobilen får kontakt med gps-satelliterna. Och jo, det kan dra en del batteri.

Text: EVA WIESELGREN

Den här texten publicerades i Göteborgs-Posten och andra morgontidningar 7 april 2020.

Sprid inte panik

Jag blev inbjuden till en Facebookgrupp, vars syfte verkar vara att sprida panik om Coronaviruset. Gruppen verkar vara grundad av en falsk profil. Namnet existerar inte, profilbilden är en teckning, personen har nästan inga vänner eller tidigare aktivitet.

I gruppen spekuleras det om att de svenska myndigheterna mörkar detaljer om Coronaviruset för att vi inte ska förstå hur illa det är. Gruppdeltagarna uppmanas att bjuda in alla sina vänner.

Någon har bjudit in mig.

Jag kommer förstås inte att gå med.

I denna och andra frågor litar jag mer på svenska myndigheter än på fejkade facebookprofiler.

Tonläget i gruppen påminner om det i gruppen som påstod att folk i Sverige blivit svårt sjuka av strålning från 5G-nät. Några driver på och uppmanar de andra att dela och sprida, lägger in länkar till ditten och datten och målar upp en bild av ett samhälle där myndigheterna är ondskefulla och vill se befolkningen dö.

Jag vet inte vem som ligger bakom, men ni som är med och delar sånt här: Fundera på vilka som tjänar på att sprida panik och misstänksamhet mot myndigheternas information. Fundera på era egna motiv. Varför litar ni blint på en fejkad profil på Facebook?

Själv är jag en äldre kvinna med lungproblem, tillhör alltså riskgruppen som kan drabbas värre än andra av coronaviruset. Jag är gammal och inte helt frisk, men jag är inte dum. Jag är mer rädd för er som sprider sånt här, människor jag trodde var normala som nu helt verkar ha tappat omdömet, än för denna nya influensa.

Inte smartast, men korten blir bra

Mobilen vet vad jag fotograferar. P20 är en elegant androidmobil med lättfattligt gränssnitt. Det går att logga in med fingeravtryck och ansiktsigenkänning. Bild: EVA WIESELGREN

TEST: Huawei P20 64 GB
Pris: 5 590 kronor
Betyg: ★ ★ ★ ★

Jag riktar mobilkameran mot en blomma. ”Blommor”, konstaterar mobilen. Jag fotograferar en hund. ”Katt”, påstår mobilen. Den artificiella intelligensen verkar vara ungefär på en tvåårings nivå.

Mobilen jag testar är en av de bästa kameramobilerna just nu. Den har två objektiv från Leica på baksidan och ett på framsidan, som tar bilder med 20 respektive 24 megapixel. Mobilkameran har ett proläge med manuella inställningar där jag kan ta bilder i rawformat, välja slutartid, fokusläge och mycket annat. I det vanliga fotoläget är det bara att sikta och trycka. Där finns också den artificiella intelligensen. Kameran försöker tolka mina motiv och gör inställningarna därefter. Att den dessutom talar om med en text på skärmen vad den gör är lite kul, särskilt när den gissar fel, men mest störande. Jag vet ju att det är en blomma. Om jag stänger av Master AI i inställningarna försvinner texterna. Jag hittar inget sätt att behålla intelligensen men slippa informationstexterna.

Förr valde vi mellan olika motivprogram. Ni vet, symbolerna med en blomma, ett landskap, en hund eller en fotbollsspelare. Nu väljer den intelligenta kameran motivprogram åt oss. Oftast blir det bra. Att den inte kan skilja på katt eller hund spelar ju ingen roll i praktiken. Det gör mig snarast på gott humör att min mänskliga hjärna fortfarande är lite smartare än en smartphone.

Ibland blir det mindre bra. När jag vill ta en bild av barnet på gräsmattan och mobilen drar till med ”Grönska” får gräset så stark färg att barnet liksom försvinner. Då kan jag ta bort effekten med ett tryck på skärmen.

Trots en del överdrivna effekter, som skönhetsfiltret i selfieläget, är det svårt att inte bli förtjust i kameran. Särskilt bilderna med nattläget blir väldigt bra.

P20 är en utmärkt mobil för dig som fotograferar mycket. Men se upp så du väljer rätt modell. Den större och dyrare P20 Pro har även ett teleobjektiv på baksidan, tar ännu större bilder och är skyddad mot vatten. Den P20 jag testat har släppts nyss och har 64 GB lagringsminne. Den som kom i våras har dubbelt så mycket, 128 GB, och lite högre pris. Det kan vara värt pengarna att få mer minne. Det finns också en billigare P20 Lite med sämre prestanda.

EVA WIESELGREN

Den här artikeln publicerades i Göteborgs-Posten och andra tidningar 4 september 2018.

 

Molntjänst som även chefen klarar

Förr skickades pappersbuntar ut till alla som skulle ha synpunkter. Nu är det vanligare att vi samarbetar om ett dokument i molnet. Dropbox har en ny tjänst som gör det enklare och roligare.

Tjänsten heter Dropbox Paper. Och det är så det känns att använda den, som ett papper alla i gruppen kan läsa och ändra i. Dropbox Paper kom i början av året och har nu fått mobilappar och funktioner som gör den roligare än andra samarbetstjänster.

Och enklare. Ingen i gruppen behöver känna sig dum för att han eller hon inte fattar hur det går till, eller avstå från att lämna synpunkter för att det känns krångligt.

Ni slipper också scenariot att chefen inte är så van vid molntjänster och därför begär in synpunkter i mejl och sen delegerar till någon annan stackare att försöka jämka samman resultatet.

Dropbox Paper är enklare att jobba med än till exempel Google Drive som annars är det vanliga valet för studenter och många andra eftersom den är gratis.

Dropbox Paper är också gratis. Många använder Dropbox för lagring redan, även folk som inte är så datorvana.

Det har gått att dela vanliga dokument på Dropbox hela tiden, men Paper är annorlunda. Här kan ni vara flera som jobbar i dokumentet samtidigt. Ni kan kommentera och chatta i kanten av papperet och gå in och ändra saker när ni är överens. Det känns mera som att diskutera och samarbeta, mindre som att rätta och kritisera.

Det går att göra enkel layout med bilder, rubriker, tabeller, listor med mera. Det finns inte jättemånga möjligheter, men det blir rent och snyggt.

Dropbox Paper känns modern.

Du kan använda hashtags som blir klickbara och sätta snabel-a framför namn för att rikta dig till en person (som får ett meddelande om omnämnandet). Det finns också animerade emojis att använda i kommentarerna. Den som vill verka proffsig kan lära sig snabbkommandon för att göra länkar och formatering.

Det går att exportera dokumentet som en Word-fil och det går att sätta på presentationsläge för att visa direkt med projektor eller på skärm.

När du skapat ett dokument bjuder du in de andra som ska vara med och jobba med det. De får en länk att klicka på och sen är ni igång.

Dropbox Paper funkar i webbläsaren i datorn och finns också som app för mobiler och plattor. Du kan läsa mer om det på dropbox.com/paper

Den här artikeln publicerades i Göteborgs-Posten tisdag 19 september.

Ladda med solkraft på vandringen

”No woman, no cry …” Musiken hörs svagt till en början. Jag sitter på en fjällsluttning vid Kungsleden och väntar mig inte reggae. Men det är inte inbillning. Musiken blir starkare. En liten trupp vandrare närmar sig. Killen som går först har ryggsäcken täckt av solceller.

Reggaetonerna strömmar ut från ryggsäcken. Vi hejar på varandra innan det lilla soldrivna fjälldiscot gungar vidare.

Själv har jag varken med hörlurar eller högtalare. Men jag har också en solcellsladdare på ryggsäcken. En mindre modell som får plats lagom på toppen. Den laddar ett batteri, som i sin tur laddar mobilen på natten.

Tre timmars sol räcker ungefär till att ladda min mobil en fjärdedel. Även om det är molnigt blir det lite laddning. Men regnar det får jag sätta på regnskydd.

Att bära en extra pryl på fjällvandring ger extra vikt, 330 gram med laddare, batteri och usb-sladd. Jag tycker det var värt det. Jag använde mobilen som kamera, karta och gps, och hade turistföreningens app med beskrivningar av alla dagsetapper i den. Jag hade med vanlig karta och kompass också, jag var inte säker på att det skulle bli någon sol.

Att ta upp mobilen under vandringen och kolla hur långt jag hunnit och se hur långt det var till bron eller stugan var mycket smidigare än att veckla upp en papperskarta i blåsten. Flera gånger hjälpte jag också andra vandrare som inte hade riktig koll på kartan.

Solcellsladdningen räckte till mina behov – tills jag närmade mig Kebnekajse fjällstation och åter fick kontakt med en mobilmast. När jag kopplade upp mobilen mot internet för att se vad som hänt i världen och ta kontakt med familj och vänner tömdes batteriet på någon timme. Laddaren genererade mindre ström än mobilen gjorde av med fast solen sken från klar himmel. Jag fick köa till eluttagen inne på fjällstationen och sen sätta mobilen i flygplansläge igen för att ha batteri sista biten.

Solcellsladdaren jag testade kostade 299 kronor på Clas Ohlson. Det finns flera öglor att sätta fast den i. Prylen som ska laddas ligger i en nätficka på undersidan. En nackdel är att laddaren inte tål regn. Vädret skiftar snabbt på fjället och jag hann inte alltid få på regnskyddet. Dock överlevde laddaren fukten under tio dagars tältsemester på fjället.

Fjällkartan i appen Viewranger. GPS:en visar min position. Det var värt att bära på laddaren för att kunna använda mobilkartan.

 

Den här artikeln publicerades i Göteborgs-Posten 29 augusti 2017.

Mobitex fyller trettio

Tony Hagström, dåvarande generaldirektör för Televerket, och två polismän visar upp ett specialtangentbord för Mobitex. Bilden är tagen i Göteborg. Polisen bytte senare system till Rakel. Tony Hagström fyller 80 i november. Bild: HANS NOHLBERG

 

Det började som ett larmsystem, blev berömt när det användes av Blackberry och är fortfarande i bruk i metron i Paris. På lördag firar Mobitex trettioårsjubileum.

Mobitex var en av föregångarna till dagens mobilnät. Det skapades av Televerkets radiokontor i Göteborg och har fortfarande sin bas här.

Tanken var att få ett stabilt och säkert nätverk för larm och kommunikation. Tidigare larmsystem var envägs. Det gick att skicka ett larm men inte att svara på det.

Först provkördes Mobitex under flera år. I Skandiahamnen i Göteborg skickades information till och från kranar och containertruckar till en central IBM-maskin som hade koll på lastning och lossning av fartygen.

Mobitex kommersiella start var i oktober 1986. Releasepartyt var på Liseberg, där även jubileumsfesten för inbjudna gäster äger rum.

Ett av kraven på Mobitex var att det skulle vara robust i krislägen. Och det har det varit.

Efter terrorattacken i New York 11 september 2001 slutade mobilnäten att fungera. Enda sättet för räddningspersonalen att kommunicera med varandra var via Blackberry (en liten mobil enhet för att skriva text som var mycket populär i USA medan vi i Sverige skrev sms på Nokia- och Sony Ericssonmobiler). Mobitexnät användes även för trådlösa kortterminaler som lät servitören ta betalt vid borden.

Mobitex har också visat sig stå pall för flera svåra stormar. Under stormen Gudrun 2005 användes det för kommunikation under reparationsarbetet.

De flesta Mobitexanvändarna har idag gått över till modernare system.

Men det är inte dags för gravöl än. Mobitex används fortfarande på flera håll i världen, till exempel i fransk kollektivtrafik och i ett svenskt system för vägunderhåll.

 

Den här artikeln publicerades i Göteborgs-Posten 11 oktober 2016

Framtidens betalning kan göras med handen

  
Jag är på ett party på Vallgatan och hade chansen nyss att bli en av världens första som betalade med ett chip, inte på ett plastkort utan i min egen kropp. 

Men jag fegade, kanske för den stora sprutan, kanske för att det inte finns mycket att använda ett chip i handen till än, kanske för att iPhone inte kan läsa eller skriva till chipet. 

Susum Zervas på bilden var en av dem som vågade. Hon fick ett chip insprutat av Jowan Österlund och betalade symboliskt en vara med bitcoin. 

– Jag hade inte planerat det här, men det är roligt att vara först. Jag fyller 40 i morgon, kanske var det ett utslag av fyrtioårskris, säger Susum och skrattar. 

Det gjorde inte särskilt ont. 

Chipet går att skriva in information på med androidmobiler. Apple låter inte de nya iphonemobilerna kommunicera med nfc på andra sätt än i deras eget betalningssystem, som inte finns i Sverige. 

De som chippat sig på företaget Digitas Lbis julfest betalade för varor genom att hålla upp den nychippade handen mot en pryl som såg ut som en vanlig kortläsare. Tekniken för att betala med nfc är inte ny eller konstig, men ännu har ingen stor aktör vågat satsa på chip i människokroppen. 

Jag fegade ikväll, men när det går att ladda handen med pengar och betala på bussen eller i kafét och visa handen istället för ID-kort, då slår jag nog till.