Jag ligger på rygg i tältet och ser molnen fara förbi på himlen. Fördelen med mitt nya ultralätta tält är inte bara att ryggsäcken blir mindre tung att bära. Det gör också att jag kommer närmare naturen.
Tältet jag köpt heter Bonfus Solus och är lagom för en person. Det är gjort av materialet DCF, som är starkt och lätt. Jag valde den vita färgen för att tälten med färg – grön eller camo – väger mera. Ska det va ultralätt så ska det.
Jag tänkte inte på att tältet skulle släppa in så mycket ljus, men det känns väldigt bra och blir trevligare än rött eller grönt ljus som det blir i mina andra tält.
Innan jag köpte tältet letade jag efter videos på Youtube, men fann inte mycket. Så jag gjorde en video själv, där jag försöker visa hur Solus sätts upp och ser ut. Jag har inte hunnit med något längre äventyr med tältet än, men vet andra som haft det på långa vandringar och är nöjda.
Bonfus Solus är ett tresäsongstält, inte avsett för polarexpeditioner på vintern. Men det går absolut bra att ha i fjällen vår, sommar och höst.
Mina farhågor – att det skulle kännas som att bo i en plastpåse och att jag skulle behöva va väldigt rädd om tältet – har inte besannats. Varken golv eller tältduk känns ömtåligt. Och att väven inte suger åt sig vatten är en stor fördel.
Här är videon:
Vill du ha fler detaljer eller är ute efter ett större tält så kolla på tillverkarens hemsida, bonfus.com
Apple har presenterat nya prylar. Nya iphone kan ta dina filmer och bilder till nya nivåer. Du kan flytta fokus mellan olika personer eller föremål både medan du filmar och efteråt i redigeringen.
Finessen Cinematic mode som ska fixa detta med automatik finns både på de enklare modellerna Iphone 13 och Iphone 13 mini och de dyrare Iphone 13 Pro och Iphone 13 Pro Max.
Pro-modellerna är annars de som lockar den fotointresserade mest. Förutom vidvinkel och ultravidvinkel har de också en telefotokamera som ger snygga porträttbilder. En annan nyhet är att de kan ta macrobilder på två centimeters avstånd. De kan också spara filmer med hög kvalitet i formatet ProRes.
Den som har råd kan köpa Iphone Pro med en terabyte lagringsutrymme, så det får plats många filmer.
Den som inte har råd med värstingmodellerna kan å andra sidan köpa Iphone 13 i en lite gladare färg än de eleganta Pro-modellerna kommer i.
Bästa nyheten är nog ändå att alla nya Iphone får bättre batteritid. För vad hjälper det om du kan filma som ett proffs om batteriet dör mitt i inspelningen.
Apple släpper också två nya ipadmodeller, Ipad och Ipad mini. De är snabbare och har fått bättre kamera än föregångarna.
Den smarta klockan Apple Watch kommer också i ny version, med större skärmyta och bättre tålighet mot damm och vatten. Även klockan har fått bättre batteritid, nu ska den klara sig 18 timmar innan den behöver laddas, och laddningen ska gå snabbare.
Vill du veta detaljer om de nya prylarna finns information på Apples sajt
Jag köpte en tandborste för 3000 kronor. Till hunden. Och jag tycker det var ett bra köp. Har jag blivit tokig? Eller försöker jag bli en influencer som blir sponsrad av tandborsttillverkare och andra företag? Nej. Jag försöker bara undvika att behöva ta mina hundar till veterinären för tandsanering.
När vi människor går till tandläkaren tar tandhygienisten bort tandsten med olika verktyg. När det gäller hundar är det inte så enkelt. Deras tänder har känsligare emalj än vår, det är inte bra att använda vassa tandstensskrapor av metall. Veterinären tar bort tandsten med ultraljud. Då måste hunden sövas. Det är en viss risk med det, och det kostar några tusen.
För att slippa det gäller det att borsta hundens tänder varje dag. De tål inte fluor så det går inte att använda tandkräm för människor, men annars går det till på samma sätt.
Om man slarvar får hunden tandsten och bakterier i munnen som kan ge inflammerat tandkött och tandlossning och andra sjukdomar.
Jag har flera hundar och jag har inte borstat så mycket som jag borde.
Tänderna var så fina och vita och de fick ben att tugga på.
Så jag slarvade. Och plötsligt en dag var tänderna inte fina och vita längre.
Det var då jag bestämde mig för att investera i en ultraljudstandborste.
Den gör inte samma sak som när veterinären gör en tandsanering. Den tar inte bort gammal tandsten. Men den gör rent utan att låta och vibrera, och jag behöver inte heller borsta utan det räcker att hålla tandborsten mot tänderna. Ultraljudet och tandkrämen ska ta kål på bakterierna, även under tandköttet. Jag skriver ”ska” för jag har ingen möjlighet att kontrollera om det verkligen händer.
Jag har borstat hundarnas tänder ungefär varannan dag i en månads tid nu. Man behöver inte borsta, men jag gör det ändå, det bör ju rimligen ta bort plack bättre än om borsten hålls stilla.
Jag har skrapat med tumnageln för att få bort tandsten på hundarnas tänder, och det har lyckats ganska bra. Det verkar som om tandstenen luckrats upp lite.
Bilden här visar före och efter en månad. Det är inte helt rent men det har blivit mycket bättre.
Frågan är om det hade blivit lika rent om jag bara borstat med en vanlig tandborste. Jag har inte gjort någon vetenskaplig undersökning, men det finns en sådan. Två studenter, Anna Brissman och Sara Wiman, på djurskötarprogrammet på SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, har jämfört ultraljudstandborstning på hund med vanlig tandborstning.
De kommer fram till att det blir bättre munhälsa med både vanlig tandborstning och ultraljudsborste. Ultraljudsborste tar bort tandsten bättre. En vanlig eltandborste stressar hundarna mer än ultraljudsborsten. (Hundarna blev så stressade av den att de valde att borsta mekaniskt istället.)
De säger också att man måste borsta hundens tänder efter tandsanering hos veterinär, annars kommer problemen tillbaka.
Det finns två märken av ultraljudstandborstar för hundar som säljs i Sverige, Emmi-Pet och Cleany Teeth. Den jag köpte är Cleany Teeth. Den laddas med usb. Jag har bara behövt ladda en gång på den här månaden.
Emmi-Pet har en laddstation, det tycker jag är sämre, hemmet behöver inte fler laddare, det är helt ok att koppla in tandborsten i datorn eller modilladdaren.
Många hundtrim har ultraljudstandborstar och erbjuder tandborstning. Det är ett alternativ om du tycker det är jobbigt att göra det själv. Men det blir dyrt i längden och det ersätter inte tandsanering hos veterinär. Har hunden mycket tandsten är det bäst att först gå till veterinären och sen fortsätta med tandborstning.
Jag har tittat mycket på hundarnas tänder den här månaden. Det är inte enkelt att göra rent dem. Längst in och på själva tandytorna är det svårt att komma åt. Jag hoppas att ultraljudet når dit och gör nytta fast inte borsten kommer åt. Men jag vet inte säkert.
Mitt råd till andra hundägare är att sätta igång och borsta noga varje dag. Det är viktigare att borsta med vanlig tandborste än att börja spara till en dyr ultraljudstandborste. Vänj valpen direkt från start, tänk inte att mjölktänderna ändå ska bytas. Det finns hundtandkräm som smakar gott för hunden. Fluor är giftigt för dem.
Till min ultraljudstandborste hör en särskild tandkräm. Hundarna gillar den, den luktar inte starkt men behagligt. De som haft närkontakt med mina hundar tror att jag badat dem för att de luktar gott, men det är andedräkten.
Det följde med tre borsthuvuden. De slits ut, särskilt om man borstar, och då måste man köpa nya efter ett tag. Det är bara yttersta delen som byts. Man måste vara noga med att inte låta hunden tugga på skaftet, då kan tandborsten bli förstörd. Det som genererar ultraljudet sitter i skaftet.
Det finns två lägen när man kör borsten. Ett för människor, då vibrerar borsten och det låter som en vanlig eltandborste. Ett för hundar, då är det tyst och stilla, men ultraljudet finns där ändå utan att märkas.
Jag kan inte med att dela tandborste med hundarna, men funderade på att köpa en likadan till mig själv. Men sen blev jag lite snål. Jag kör på med ICA Basic ett tag till.
Jag har testat en aktivitetsmätare för hundar. Nu är jag lite bekymrad. Det är kallt och otäckt ute, men jag måste gå en promenad till.
Polly är tolv år, en gammal hundtant som fortfarande gillar att hänga med på allt. När jag vann en aktivitetsmätare för hundar i en tävling tänkte jag att det var kul att testa. Framför allt ville jag kolla hur mycket hon egentligen skäller. Jag tycker att hon skäller väldigt mycket. Det är okej, hundar får skälla, men det skulle ändå vara kul att se hur mycket.
Aktivitetsmätaren är som en stegräknare för hunden och har också koll på hur mycket hunden skäller och skakar sig. Den mäter hur bra sömn hunden har på natten och hur mycket den vilar sig på dagen.
Jag var skeptisk till prylen. Jag har testat en liknande för många år sen och tyckte den var rätt onödig. Hunden motionerar ju inte för sig själv utan är med en människa, man vet hur mycket den rör sig.
Och att alltid ha halsband med en teknikpryl på hunden, natt och dag, känns inte bra. När hunden leker med andra är det dåligt med halsband, den andra hunden kan fastna med tänderna.
Men jag ville ändå prova. Polly fick ha aktivitetsmätaren i några veckor. Det behövs tid för mätaren att lära sig hundens normala tillstånd för att kunna avgöra om något är ovanligt.
Mätaren är inte tung och sitter fast ordentligt på halsbandet, den stör inte hunden.
Aktivitetsmätaren kommunicerar med en app i mobilen. Den skickar inget av sig själv utan informationen förs över när jag startar appen och synkroniserar. Då kommunicerar den med bluetooth.
Det här är alltså inte en gps-pryl som kan ta reda på var hunden är eller visa var den varit. Aktivitetsmätaren känner av hur hunden rör sig och sparar informationen och du kan hämta informationen till din mobil.
För mig blev det tydligt att jag måste gå fler och längre promenader, även i dåligt väder.
Min stackars hund sover och vilar nästan hela dygnet.
Skällandet då? Nä, hon skäller inte alls mycket.
Och gör hon det så har hon en bra anledning.
Jag har börjat gå längre promenader.
Jag säger inte att du måste sätta en aktivitetsmätare på din hund.
Men om du inte är med den hela dygnet kan det vara bra att få koll på om hunden är lugn eller stressad, om den vilar eller är orolig när du inte är med.
Och om du som jag tänker att hunden får vad den behöver kan det ändå vara bra att ta reda på om det är sant. För även om inte en sån här mätare mäter allt perfekt så är den mer pålitlig än ens egen uppskattning av hundens aktiviteter
Min hunds vardag var inte fylld av träning, promenader och roliga aktiviteter, som jag inbillade mig. Hon låg mest i sängen eller soffan. Visst, det är inte onormalt för en gammal hund att vila mycket, men får hon välja så vill hon ju hålla igång mera.
Så här såg det ut en av dagarna med mätaren. Jag hade fokus på annat än hunden, och så är det ju ofta.
TEST: Animo Activity Tracker Aktivitetsmätare för hund Pris: 899 kronor Betyg:★ ★ ★ ☆ ☆
PLUS: Går på knappcellsbatteri som räcker ett halvår. Inget som ska laddas. Bra för den som inte alltid är med hunden. MINUS: Tråkigt att alltid behöva ha halsband på, mycket pengar för en pryl som kanske bara används en kort period.
Nu blir det svårt. Apple släpper nya iphonemodeller. Jag har väntat på den minsta. Men kameran verkar väldigt bra på den största.
Iphone 12 är inte en ny mobil utan fyra. Ingen av dem är billig. De som kostar under 10 000 kronor är Iphone 12 och Iphone 12 mini.
Iphone 12 mini är något mindre och lättare än Iphone SE, den billigaste iphonemodellen. Men den har större skärm. Och förstås bättre prestanda.
En riktigt bra iphone som är liten och lätt att hålla med en hand. Det är vad jag väntat på.
Bild: APPLE
Men, sen kommer det två dyrare modeller också, Iphone 12 Pro och Iphone 12 Pro Max. De har tre kameror. Pro Max, som är störst har teleobjektiv med 5x optisk zoom, Pro har 4x optisk zoom. De tar bättre bilder och filmer i svagt ljus. Sensorn är större på Iphone Pro Max, det ger bättre bildkvalitet.
Teleobjektiv som räcker lite längre är användbart när det dyker upp en älg i skogen.
Nu försöker jag förklara för mig själv varför jag inte ska köpa en Iphone 12 Pro Max.
Pro Max är för stor för mig. Jag vill ju inte ha så stor mobil.
Om älgen verkligen visar sig kommer jag att tappa mobilen och krossa den mot en sten. Fast kanske håller den för det. Skärmen skyddas av ett keramiskt glas som ska göra den tåligare. Tappar jag den i en bäck gör det inget, för den är mer vattentålig än tidigare modeller. Men det blir ändå ingen bra älgbild om jag tappar den stora mobilen.
Och den är fruktansvärt dyr. Fast den har också lika stort lagringsutrymme som min dator, så jag kommer aldrig att behöva städa i den och slänga något.
Den lilla Iphone mini kommer jag inte att tappa om jag köper den. Den har å andra sidan inte 5x zoom. Så det blir en liten älg, på avstånd.
Mina favoriter bland de nya iphonemodellerna, den minsta och den största, kan inte förbokas förrän 6 november. Så jag har lite tid att fundera. Förmodligen slutar det med att den gamla jag har får hänga med ett tag till, för att jag har så svårt att välja eller för att jag inser att jag inte har råd.
Den lilla finns i glada färger. Rött är fint. Den största har ett magnetiskt kortfodral som tillbehör som verkar göra den ännu otympligare.
Iphone 12 och Iphone 12 mini finns med 64 GB, 128 GB och 256 GB lagring i färgerna blå, grön, svart, vit och röd och kostar från 9 995 och 8 695 kronor.
Iphone 12 Pro och Iphone 12 Pro Max finns med 128 GB, 256 GB och 512 GB i grafit, silver, guld och blå och kostar från 12 495 respektive 13 795 kronor.
Mer fakta hittar du på Apples hemsida. Du kan också titta på eventet där de nya modellerna presenterades här: https://www.apple.com/apple-events/
Nittionio procent. Jag känner mig trött och eländig men om klockan säger att syrenivån i blodet är normal så är den väl det. Jag får ta en promenad för att bli lite piggare.
Jag testar Withings nya klocka, ScanWatch. Det är en sport- och hälsoklocka som kan räkna steg och hålla reda på mina träningspass, mäta min puls och logga min sömn. Dessutom kan den ta EKG, mäta syresättningen i blodet och kolla så jag inte har farliga andningsstopp i sömnen.
Det här är inte en klocka som går att ringa och skicka sms med, den har ingen inbyggd gps och det går inte att få Musse Pigg eller ett eget foto som urtavla.
Å andra sidan har den upp till trettio dagars batteritid, vilket gör den betydligt mer användbar för att logga hälsa, sömn och aktiviteter än en smart klocka som måste laddas var eller varannan dag.
Scanwatch börjar säljas samtidigt som Apple Watch Series 6 som också kan mäta syrenivå, logga sömn och ta EKG. Withings klocka har ett lägre pris och kan användas både med iphone och android. Den paras med mobilen med bluetooth och kan ställas in från Withings mobilapp Healthmate. Är mobilen i närheten kan Scanwatch ta emot notiser. Jag har inte fått det att funka med notiserna, men det känns inte heller som en viktig sak. Det här är inte en klocka man vill läsa meddelanden i.
Jag har inte testat nya Apple Watch, men kan jämföra EKG-mätningen som Apple haft ett tag nu med den på Scanwatch.
Som ofta vinner Apple på användarvänligheten. Det är enklare att förstå hur man ska genomföra mätningen med en Apple Watch. Där sitter sensorn i kronan, det lilla vredet man navigerar och gör val med i klockans meny. Ett finger ska sättas där, det är svårt att missförstå.
Withings sensor sitter i metallringen runt klockan. Jag uppmanas att sätta fingrarna på sensorn, men det framgår inte om det går bra var som helst eller hur många fingrar som krävs. Illustrationerna visar olika. Efter en del trial and error hittar jag ett sätt som fungerar. Det verkar gå bättre om jag trycker ned klockan lite, men det står ingenstans att jag ska göra det, bara att den ska sitta åt runt handleden.
Det går alltså inte att säga att Withings klocka självklart är bättre för den som vill ha allt enkelt och inte bryr sig om Apple Watch alla funktioner. För hanteringen är inte helt enkel.
Det finns en inlärningströskel i hanteringen som gör att Scanwatch inte passar för äldre med dålig syn och darriga händer, som kanske också har svårt för Apples klocka.
Men tröskeln är inte jättehög, det handlar mer om bristfälliga instruktioner än om brister i klockan.
Och den längre batteritiden är en stor fördel för Scanwatch.
Tanken med klockor som har koll på hälsa och andning är inte att ersätta vårdpersonal. Känner du dig sjuk och tror att något är fel ska du förstås söka läkare. Klockan kan inte heller varna för hjärtinfarkter. Men den kan upptäcka förmaksflimmer även hos den som känner sig frisk, och göra att människor med hjärtproblem får vård snabbare.
Dålig syresättning i blodet är en av de saker som drabbar Covid19-sjuka. Många med dåliga värden känner sig ändå friska. En varning från klockan kan få sjuka människor att kontakta läkare snabbare.
Och det omvända. Vi som tycker att vi är ovanligt trötta och orkeslösa kan bli lite lugnare när vi ser att EKG och syrenivå är normala, och att vi inte har farliga andningsuppehåll under sömnen.
Värdena som mäts i Scanwatch synkas till mobilen och sparas där i Withings app Healthmate. Det går inte att synka klockan direkt med en dator, men värdena sparas på ditt konto hos Withings, så det går att titta på dem från en dator senare.
Det går också att se de senaste mätvärdena i det lilla runda fönstret överst på klockans urtavla. Det undre runda fönstret är en aktivitetsmätare som visar hur mycket du rört dig i förhållande till ditt uppsatta mål.
Du kan ställa in om det övre runda fönstret ska vara svart när du inte håller på med klockan eller om informationen ska synas när du vrider på armen. Det senare kan vara en poäng om du vill kunna se hur mycket klockan är när du är i ett mörkt rum.
Det finns två storlekar av Scanwatch, 38 mm och 42 mm. De går att få med vit eller svart urtavla och det går att köpa till extra armband i olika färger och material. Klockan är vattentålig ned till 50 meters djup. Den stora med svart urtavla ska ha visare som syns i mörker.
Withings är ett franskt företag som länge specialiserat sig på uppkopplade hälsoprylar. De har till exempel också smarta vågar med wifi och blodtrycksmätare och termometer som kan kopplas till mobilen.
På klockans baksida sitter sensorer som med hjälp av ljus som som skickas in i handleden får information om blod och hjärtrytm. En del mätningar kan göras medan du går eller springer, andra kräver att du är stilla och avslappnad.
Det går att se sin konditionsnivå om man löptränar utomhus. Då används mobilens gps, som synkas till klockan, och klockans mätvärden under ansträngning.
Det krävdes ett par springpass för att få fram konditionsnivån. Mobilen måste vara med, med appen öppen, och gps:en på.
Jag är inte så nära döden som jag känner mig om jag ska tro detta. Jag tror att den här poängen är det samma som VO2-max-värdet, som brukar användas för att mäta konditionen. 32 är OK värde för mig som är gammal. En yngre person ska ha högre värde.
Scanwatch finns att köpa i flera hemelektronikvaruhus och från withings.com där du också kan läsa mer om den. Jag har lånat klockan för test.
Den har alla funktioner som jag är van vid från vanliga tunga ryggsäckar. Men den väger bara drygt ett kilo. Gregory Octal är perfekt om du vill ha en lätt ryggsäck utan att göra avkall på bekvämligheten.
Jag har en större säck, en Osprey Xena 70, som jag tycker mycket om. Den är pålitlig och skön att bära med. Men det sköna bärsystemet väger mycket. Jag vill ju inte att själva ryggsäcken ska stå för en stor andel av packningens vikt.
Jag har provat många lättare och lite mindre ryggsäckar. En del har varit trevliga men inte passat min rygg eller mina höfter. Några har varit obehagliga och tryckt in i ryggen eller på axlarna. Några har varit superdyra.
Jag fastnade till sist för Gregory Octal 55. (Motsvarande herrmodell heter Optic). Den ser ut som en kopia av Ospreys större säckar, men med tunt tyg och smala remmar som ger lägre vikt. På min rygg sitter Gregory Octal bättre än Ospreys lättviktssäckar Eja och Lumina.
Man måste prova. Och man måste prova med vikt i.
Octal har inte ställbar rygglängd utan det gäller att välja rätt storlek, som passar ryggens längd. Jag köpte en medium.
Jag har gått många dagsturer med den, och till sist blev det läge för en liten vandring med tältpackning.
Jag gjorde en video där jag packar och provar säcken, så ni ser vad den rymmer. Vikten jag bar hamnade på 12-13 kilo, inklusive ryggsäck och en massa vatten.
Förutom det jag visar i videon så har Octal 55 plats för vätskesystem, med en ficka inuti, möjlighet att sätta fast ett liggunderlag undertill och att spänna fast något uppe på locket, eller mellan locket och säcken. Det finns också fäste för gåstavar.
Locket går att höja och kan också tas av helt. Det följer med ett lättare lock, utan fickor, för den som vill minimera vikten eller vandrar med bara lite packning. Det följer också med ett regnskydd. Det sitter inte fast i säcken utan går att lämna hemma om man inte behöver det.
En bra sak med Octal är utanpåfickorna, som är av samma typ jag är van vid från Osprey-säcken. De är elastiska och rymmer mer än man först tror. Innehållet i sidofickorna går att komma åt utan att ta av säcken, där finns en öppning upptill och en på sidan.
Ett annat plus är ryggpanelen. Det är luft mellan säcken och ryggen, det blir inte svettigt och det blir inget obehag eller tryck mot skuldrorna.
Höftbältet är behagligt. Axelremmarna är inte lika sköna. De är inte obehagliga, de skaver inte, men de känns. Jag ville haft mjukare stoppning här. Säcken känns en aning baktung när den är fullpackad. Det är inte mycket, jag tror att det kanske är en effekt av att säcken hålls ut från ryggen. Det blev inte ett problem under vandringen.
När jag började vandringen trodde jag att jag skulle få ont i ryggen eller över nyckelbenen, men jag fick inte det. Det var tungt att bära i uppförsbackarna, leden jag gick var väldigt kuperad, och jag blev trött. Men jag fick inte ont av säcken. Det kändes aldrig otrevligt att ta på den igen när jag pausat.
Så jag är nöjd med mitt köp. (Jag hittade säcken på rea så jag betalade inte fullpris. Den kan dyka upp till nedsatt pris då och då.)
Nu väntar jag bara på att Coronarestriktionerna ska lätta så att jag kan ta med Gregory Octal till fjällen också, där jag slipper släpa på så mycket vatten.
Gregory Octal finns i grått också, och även i en mindre storlek, 45 liter.
PS. Jag skrev om en ny ryggsäck från Klättermusen nyss, den väger mer och passade inte min rygg så bra så jag köpte den inte. Men för dig som inte gillar elastiska utanpåfickor och föredrar ett rejälare tyg så kan den vara ett bra val: Klättermusen Raido
I min nya sovsäck får hunden också plats. (Hon sitter i sin egen säck).
TEST: Sovsäck Sierra Designs Cloud 800/20 Pris: 3 390 kronor (köpt på rea hos backpackinglight.se) Betyg: ★ ★ ★ ★ ★
Jag köpte den här säcken för att lätt kunna låta hunden ligga bredvid mig när vi är ute på vandring. Och för att få ned vikten på min packning. Det var ett jättebra köp. Det är den skönaste sovsäck jag haft.
Sierra Designs Cloud 800/20 är en tresäsongers sovsäck med nyskapande design. Den går att sätta fast på liggunderlaget. Den har inga blixtlås eller knappar. Den är rymlig och mysig. Den är enkel och intuitiv.
Om jag fryser och vill ha det varmare sveper jag täcket om mig. Om jag är för varm tar jag bort täcket och sticker ut fötterna genom en öppning nedtill.
Hur jag än vrider och vänder på mig ligger jag kvar på liggunderlaget.
Min lilla hund kan ligga i sin egen sovpåse, inne i sovsäcken, men med huvudet utanför. Det blir inte trångt, som i min gamla säck med stängt blixtlås, och inte heller för kallt som när jag tvingades öppna blixtlåset för att få plats.
Jag har gjort en film där jag visar hur Cloud-säcken fungerar.
För den som inte är så frusen av sig som jag finns sovsäcken i en ännu lättare variant. Sierra Designs har också en modell som är som en stor bädd för två personer.
Den här sovsäcken var årets vandringspryl för mig. Nu fick jag ned vikten på packningen nästan ett kilo, samtidigt som jag kommer att sova bekvämare. Om jag behöver campa utomhus på vintern kan jag använda den gamla sovsäcken som extra täcke.
Klättermusen Raido. Hållbar och lätt. Eller vad väger den egentligen?
Tyvärr, drömmen om den perfekta ryggsäcken sprack den här gången också.
Jag älskar Klättermusens prylar och kläder. Men deras vanliga ryggsäckar väger för mycket för mig som inte är ung och stark längre och försöker få ned vikten på min packning. Så när jag såg att de kommit med en ny modell, för lättviktsvandring, blev jag väldigt intresserad.
Det är inte så att jag saknar ryggsäck. Tvärtom, jag har flera stycken. När andra damer köper dyra handväskor köper jag dyra ryggsäckar.
De som är sköna att bära är tyvärr också tunga. De där tjocka mjuka höftbältena och stoppade axelremmarna väger en del.
Lättviktssäckarna brukar å andra sidan inte vara sköna. Antingen ligger de an mot ryggen så att jag får ont redan när jag testar dem första gången eller också blir de baktunga och obalanserade.
Ryggar är olika, det som funkar för nån annan kanske inte funkar för mig. Man måste prova.
Klättermusens prylar är dyra, men gjorda med omtanke om miljön och hållbara även bokstavligt talat. Min gröna Klättermusen Porfyr från 1987 är använd på många långa vandringar men ser inte sliten ut. Tyvärr väger den nästan 2 kilo, annars skulle det kännas fint att fortsätta vandra med den.
Från vänster: 1. En Klättermussäck från 80-talet, de slits aldrig ut. 2. En nyare Klättermussäck för dagsturer, Ratatosk, som jag gillar väldigt mycket. 3. Raido, som jag hoppades skulle vara lika skön fast för veckolånga turer. 4. Inte Klättermusen utan Gregory Octal, en lätt säck i tunt tyg, inte så hållbar, men med praktiska fickor.
Informationen om Raido-säcken är knapphändig på Klättermusens sida. Med tanke på det höga priset ville jag se bilder på alla detaljer och gärna en instruktionsvideo som förklarar alla funktioner. Jag skriver till Klättermusen och frågar om längden på höftbältet (som kallas midjebälte i produkttexterna, vilket är förvirrande). Jag får svar, det här bältet är inte för stort för mig. (Jag är smal över höfterna och många modeller går inte att spänna in tillräckligt).
Så jag beställer en Raido, 55 liter behövs för mig som bor i tält och helst inte vill ha packning dinglande utanpå. Jag tar den snygga svarta med röda detaljer. Jag utnyttjar rabatten jag har som STF-medlem i en friluftsaffär och får ned priset till 2 876 kronor.
Eftersom jag inte själv hittade så mycket information om den skriver jag om den här och hoppas det kan vara till nytta för andra.
Jag börjar med att ställa in rygglängden. Det är pilligt. Ett metallspänne som måste lirkas med för att flytta bärremmarna ned eller upp ett snäpp. Inget man vill göra med stelfrusna fingrar. Men visst, om säcken sitter bra ändrar man inte detta så ofta. Klättermusens säckar har alltid varit lite pilliga. Man vänjer sig.
Rygglängden ställs in genom att man flyttar ett metallspänne som sitter under den mjuka plattan där bärremmarna är fästa. Lite trixigt.
Den här säcken har inget lock. Man drar ihop den upptill och rullar ihop den.
För att stänga säcken fäster man remmar som är fästa på baksidan i ett spänne på framsidan. Under remmarna går det att ha ett tält. Längst till höger i bild syns låset som håller ihop snöret som löper över framsidan . Här drar man åt snöret för att komprimera säcken.
Inuti säcken är det ett enda stort utrymme för packningen. Det finns en liten ficka, lagom för plånbok och nycklar. Men jag hittar ingen nyckelhållare i fickan. Framför den en hängare för vätskeblåsa och ett hål för vattenslangen. Med ett vätskesystem i kommer man inte åt fickan.
Inuti. Ett enda fack, en liten ficka, en hållare för vätskesystem.
Utanpå säcken finns två stora sidfickor. På den ena sidfickan finns ett fack med blixtlås. Fickorna är inte i elastiskt material. Om jag packar säcken full är det svårt att efteråt få ned stora saker i fickorna. Det finns ingen mer öppning. Det är svårt att komma åt innehållet medan man går, med säcken kvar på ryggen.
Utanpåfickorna är rymliga, men med packad säck är det svårt att få ned stora saker i dem.
Jag stoppar en vattenflaska i den ena och gasolköket i den andra. Blixtlåsfickan kanske funkar att ha kartan i.
Så var ska jag ha regnstället? Och skräppåsen? Det finns inga fler fickor. Men det går att spänna fast saker på utsidan, där finns massor med små öglor och ett elastiskt snöre som kan dras åt på toppen av säckens baksida.
Klättermusen har en lös ficka att sätta på som de säljer för 450 kronor.
På höftbältet finns en liten elastisk ficka på ena sidan. Lagom för en liten chokladbit eller energibar. På andra sidan finns öglor att hänga saker i.
Bältet knäpps med ett metallspänne. Bra för mig som kan behöva fästa ett hundkoppel här, det är ingen risk att spännet går sönder eller öppnas om det blir ett ryck.
Botten på säcken är förstärkt. Det står att där ska finnas öglor för att fästa ett liggunderlag, men jag kan inte se några öglor. Dock går det ju som sagt att fästa vad som helst på framsidan.
Bärsystemet på Raidosäcken kallas V3 Pivot. Det går ut på att säcken är fäst i mitten av höftbältet och rörligt, så att höfterna får större frihet när man går. Det känns bekvämt. Men också lite svajigt, som att säcken lätt kan få slagsida om den är ojämnt packad. Det går att ställa in rörligheten med remmar som spänner in säcken mot höftbältet. Det finns ingen manual som förklarar detta, utan det är så jag antar att det är tänkt.
Höftbältet är rörligt, höften kan röra sig upp och ned utan att hela säcken följer med.
Toppstramarna som på motsvarande sätt drar in överdelen av säcken mot ryggen kan flyttas mellan två lägen för att passa till rygglängden.
Bröstremmen är ett elastiskt snöre som går lätt att flytta.
Det finns alltså många möjligheter att anpassa säcken.
Jag har cirka tio kilos packning i säcken, vilket motsvarar vad jag har på en vandring där det går att fylla på mat och vatten längs leden.
Jag provar olika inställningar och går runt med packningen på. Det känns tyvärr inte helt rätt för min rygg. Höftbältet är okej, men axelbanden drar antingen bakåt och blir obekväma eller trycker in säcken för mycket mot ryggen så att det trycker mot skuldrorna.
Med bara tio kilos packning borde det kännas lättare.
Jag packar ur allt och packar in det i min Gregory Octal, en säck i samma vikt- och storleksklass som jag köpte ganska nyss och nu var beredd att sälja om Raido var bättre.
Gregorysäcken känns lättare. Hm. De borde ha samma tyngd. Enligt specifikationerna ska det bara skilja några gram mellan säckarna.
Jag väger mig med och utan den tomma Raidosäcken. Enligt badrumsvågen väger den mellan 1,4 och 1,5 kilo. Jag ställer ryggsäcken på hushållsvågen. Den visar också värden mellan 1,4 och 1,5 kilo.
Enligt produktspecifikationen ska en 55 liters Raido väga 1210 gram.
Kanske är det något här jag inte fattar. Kanske anges vikten utan höftbältet? Men då borde det verkligen framgå. Eller har jag fått en alltför stor säck, jag skulle gissa att den faktiskt rymmer mer än 55 liter. Den är större än Gregorysäcken som ska rymma 58 liter. Kanske har Klättermusen så här i coronatider inte hunnit få informationen rätt?
(Tillägg 7 maj 2020: Nu har sajten backpackinglight.se Raido i sitt sortiment. De anger vikten till 1 490 gram. Klättermusen själva har inte ändrat vikten, där står fortfarande 1210 gram. Även 38-liters säcken väger mer än Klättermusen angivit.
Tillägg 14 maj 2020: Nu har Klättermusen ändrat vikten i sin produktpresentation, det står nu 1 500 gram.)
Lite sorgligt är det, jag gillar utseendet på Raido. Men trots alla inställningsmöjligheter fick jag den inte att kännas riktigt skön på min rygg. Och när inte vikten stämmer med vad som utlovats försvann min anledning att köpa den. Jag skickar tillbaka Raido och behåller Gregorysäcken. Den är av tunnare material, inte lika snygg och kommer knappast att hålla i trettio år. Men det gör kanske inte jag heller.
Text och bild: EVA WIESELGREN Det går att zooma in på detaljer. Om det kommer en fågel och sätter sig på grenen är jag beredd. I det vanliga kameraläget finns 5 x optisk zoom. Xiaomi Mi Note 10 har också lägen för kortfilm, video, 108 megapixelbilder, porträtt med oskarp bakgrund, natt, panorama och pro med manuella inställningar.
En mobil med 108 megapixel. Det är sanslöst mycket. Men inte fel. Jag kan beställa en gigantisk kopia av en semesterbild och ha som tavla. Jag kan zooma in på ett ansikte i en folksamling och få ett skarpt porträtt.
Jag bestämmer mig för att testa Xiaomi Mi Note 10 för att jag är nyfiken på kameran med 108 megapixel. Senaste modellerna från Apple och Sony har tolv.
Jag har testat mobiler med tjugo och fyrtio. Men 108? Vad ska man ha så stora bilder till?
Bortsett från kameran är Xiaomi Mi Note 10 en snygg androidmobil med rundade kanter där skärmbilden fortsätter ut över hörnen. Den är ganska tung, men smal nog att hålla med en hand. När jag fotograferar känns det bäst att använda båda händerna.
Priset är inte jättehögt och inte prestandan heller, förutom i kameran då. Eller rättare sagt, kamerorna. Det finns fem på baksidan och en på framsidan.
När jag vill ta ett normalt foto kan jag använda optisk zoom med upp till fem gångers förstorning. Jag kan komma nära ett motiv på avstånd utan att bildkvaliteten försämras.
Vill jag zooma in ytterligare kan jag zooma digitalt upp till 50 gånger. Det låter bättre än det är i praktiken. Även om motivet är stilla blir det skakigt och suddigt. Jag skulle behöva ett stativ för att få bra resultat.
Om jag vill förstora små detaljer i bilden är det bättre att använda läget för att ta en bild med alla 108 megapixlarna. Då får jag en jättestor bild (som tar stor plats i kameraminnet). I den bilden kan jag sedan zooma in och förstora upp detaljer.
Ett exempel: Jag tar en bild på trädgården när min man kommer pulsande i snön. Han har varit och hämtat posten. Det var bara reklam. Det sticker upp ett papper ur fickan. Efteråt kan jag zooma in i bilden och läsa texten på rabattkupongerna.
Bilden här är inte originalet, det är för stort för att publicera. Det är alltså bara en krympt och kompromerad illustration, i verkligheten blir det mycket mer detaljrikt.
Jag inser möjligheterna att spionera på folk. Bara ta en bild med mobilen, sen kan jag kolla vad tjejen på caféet skrev i sitt block eller vad det står på visitkortet som mannen på andra sidan rummet lagt på bordet.
Det är lite skrämmande. En fotograf med långt teleobjektiv märks. Ingen bryr sig om en som tar upp mobilen.
Att bilderna blir större gör dem inte nödvändigtvis bättre. Om du nu inte vill trycka en fototapet eller leka spion. Mi Note 10 är en bra kameramobil för sitt pris, men det finns andra bra i samma prisklass, som Huawei P30 Pro.
Text och bild: EVA WIESELGREN
Den här artikeln publicerades i Göteborgs-Posten och andra morgontidningar 3 mars 2020.
TA EN KAKA TILL! Damernas databyrå använder cookies för att annonser, statistik och annat på sajten ska fungera. Om du stannar kvar här utgår vi från att du går med på det.Ok
