Hallå Facebook, var har ni gömt kundtjänsten?

Maria Ekström tycker att Facebook borde ha en kundtjänst som andra företag. Bild: BENJAMIN TODREAS

 

Många företag har kundtjänst på Facebook. Men är det företaget Facebook du behöver hjälp från är det omöjligt att få direktkontakt med en anställd. Maria Ekström har ägnat flera månader åt att försöka byta namn på sin sida.

Behöver du hjälp med något som inte finns med i frågorna och svaren på Facebooks hjälpcenter finns ingenstans att gå vidare. Det finns bara hjälpforum där användare kan hjälpa varandra. Där är fullt av obesvarade frågor, men inte många svar.

Maria Ekström är redaktör för en tidskrift med vetenskapsnyheter för fysioterapeuter som i våras bytte namn från Fysio till FysioScience.

När Maria försökte ändra namnet även på tidningens Facebooksida fick hon avslag. Hon överklagade men fick avslag igen. Facebooks motivering:

”Namnet du begärde antyder att sidans innehåll har ändrats, vilket kan vara förvirrande för dem som gillar sidan.”

– Facebook har inte förstått vad det handlar om och de har tagit flera veckor på sig för att ge ett standardsvar, säger Maria Ekström.

Hon svarade på Facebooks besked igen, men fick inget svar.

I ett forum på Facebook hittade hon en kommunikationskonsult som säger sig ha en kontakt på Facebook och erbjöd sig att försöka få namnet på sidan bytt. Om det lyckas tar konsulten tvåtusen kronor i betalning.

För journalister är det lika svårt som för användarna att få prata med någon på Facebook.

Journalister kan skicka skriftliga frågor via Facebooks svenska PR-byrå Spotlight. Jag gjorde det, för att skriva en artikel för Göteborgs-Posten om svårigheten att kontakta Facebook. Jag frågade om det finns något sätt att få prata eller chatta med någon anställd, om det går att betala för att få support, vad Facebook tycker om att andra tar betalt för att kontakta dem och vad Maria Ekström ska göra för att få rätt namn på sin sida.

Efter två dagar fick jag svar på engelska från Tineke Meijerman, kommunikationschef för Facebook i Benelux-länderna. Mejlet är bara undertecknat Tineke, ingen titel, jag får googla för att förstå att mina frågor har hamnat på chefsnivå.

Tineke Meijerman skriver att ett medieföretag alltid kan kontakta Facebooks mediapartners med den här typen av frågor och att de nu försöker hjälpa Maria.

Tineke Meijerman svarar inte på resten av frågorna. Hon verkar inte ha förstått problemet. Varken Maria Ekströms problem – att Facebook gett avslag med en motivering som är svår att förstår och att det inte går att kontakta den som gett avslag – eller det större problemet att världens största sociala medieföretag inte verkar vilja ha kontakt med sina användare.

Svaret från Tineke Meijerman kom 29 juni.

Artikeln ovan publicerades i Göteborgs-Posten 4 juli. Då hade Maria Ekströms problem lösts. Vid midnatt 1 juli fick hon ett meddelande:

”Din sidas namn har ändrats på Facebook. Vi informerar dem som gillar din sida om ändringen och de kan välja att informera oss om sidans nya namn är vilseledande.”

Sidnamnet är nu ändrat så som Maria ville ha det, så det matchar tidskriftens namn. Meddelandet är undertecknat ”Logan, Pages support”. Det verkar vara ett standardmeddelande, inte skrivet speciellt för Marias ärende, eftersom det också finns med en länk för att byta användarnamn för sidan, något som Maria gjort långt tidigare.

Sidan fick sitt nya namn, men det är lika oklart som förut ut hur en användare ska få personlig support när något blir fel med Facebook. Att gå via en tidning som går via Facebooks PR-byrå som kontaktar supporten känns som en något krånglig lösning.

Facebook är ett enormt stort globalt företag. Det är förståeligt att de byggt ett supportsystem där det mesta sker med automatik. Samtidigt måste det gå att få kontakt med en riktig människa när automatiken inte fungerar.

Det är troligt att den här tidskriften för fysioterapeuter inte borde fått byta sidnamn enligt Facebooks algoritmer, annars hade väl namnändringen godkänts från början. Det är lätt att förstå principen. En sida för alla som gillar gulliga katter kan inte få förvandlas till en sida för alla som hatar katter.

Men varje människa som tittar på det här fallet inser direkt att det enda rimliga är att Facebooksidans namn måste ändras när tidskriftens namn har ändrats.

Facebook har blivit huvudkanalen för många företag och organisationer för att kommunicera med kunder och medlemmar. Att inte kunna använda sin Facebooksida blir ett stort problem, både för företag och privatpersoner.

Om Facebooks regler vore glasklara och inget som bröt mot dem tilläts hade det kanske gått att tänka att det är så här det måste vara. Men det finns en massa sidor och konton på Facebook som bryter mot reglerna, många i skumma syften, för att lura användare.

Om samtidigt rimliga saker som inte skadar någon stoppas, då fungerar inte automatiken bra. Och ingen kan väl tycka att det är en trevlig lösning att bara de som går via journalister eller betalar advokater och konsulter får hjälp.

För Maria Ekström är svaret på hur Facebook ska göra enkelt:

– Facebook är ju ett företag. De borde ha support som andra företag – en chatt, mejlkontakt, telefon.

Facebook vill läsa dina tankar

Ingen skärm, inga tangenter, ingen röst. Din tanke räcker för att föra över orden. Facebook håller på att skapa ett gränssnitt mellan hjärna och dator. De har sextio forskare som jobbar på det.

Just när många börjar tycka att allt för stor del av livet går åt till att stirra på mobilen kommer en glimt av lösningen. Facebook tänker koppla in sig direkt till våra hjärnor.

Regina Dugan som berättade om projektet på Facebooks konferens för utvecklare, F8, var noga med att betona att Facebook inte vill läsa alla våra tankar. Du ska själv bestämma vilka tankar du vill publicera. Ungefär 100 ord i minuten ska vi kunna få ur oss på det här sättet.

Facebook vill inte be oss operera in sensorer i våra hjärnor utan satsar på att informationen ska överföras optiskt. Ungefär som när hälsoarmband läser av syrehalten i blodet med en ljusstråle.

Om vi talar tyst för oss själva, inne i huvudet, skapas aktivitet i hjärnan. Den aktiviteten vill Facebook läsa av utifrån och omvandla till ord. Ord som dessutom kan översättas till andra språk innan de publiceras på internet eller skickas till någon.

Det är inte hokuspokus även om det kan dröja länge innan vi skickar tankar till varandra i vardagen.

Jag vet inte om det blir mindre störande om alla går runt med tankemössor på huvudet än om vi stirrar i mobilen. Kanske behövs ingen mössa, kanske räcker det med ett pannband. Eller kanske går det att bygga in tankeläsningen i de AR-glasögon vi förväntas bära i en närmare framtid, där gränser mellan fysisk och virtuell verklighet suddas ut.

Även om Facebook inte lyckas nå ända fram med sin hjärnforskning kan det komma ut bra saker av den. Till exempel hjälpmedel för dem som av olika skäl inte kan läsa eller skriva.

Jag har många gånger önskat att jag bara kunde tänka fram mina artiklar, utan att behöva skriva orden. När jag nu försöker sätta mig in i hur det kan bli uppstår många frågor. Blir det autocorrect på mina tankar? Hur ska jag kunna kontrollera texten innan jag skickar den? Vem bestämmer var kommatecknen ska stå? Sen inser jag att det där inte blir viktigt när mina tankar flyter in direkt i läsarnas hjärnor. Ni kommer att förstå vad jag menar.

Om inte budskapet störs ut av annonserna.

Artikeln publicerades i Göteborgs-Posten 2 maj 2017.

Soffsurf ger nya vänner

Sov på någon annans soffa. Eller låt en människa du aldrig träffat övernatta i ditt hem.  Soffsurfning är mer än ett sätt att resa billigt.

– Det är en möjlighet att lära känna människor från andra kulturer, säger Lova Andersson.

För henne började det med en resa till Australien där hon och hennes kompisar hittade en natts boende via couchsurfing.com.

– Det blev inte så bra den gången. Vi hamnade hos en rik man som ville ha unga tjejer att festa med.

Lova glömde bort soffsurfningen tills det kom en påminnelse om att kontot skulle raderas om hon inte använde det.

– Då tänkte jag att det ändå är en bra idé och blev värd.

Lova fick två jättetrevliga killar från Cambridge som gäster. En av dem har sedan kommit tillbaka varje år.

– Jag väljer ut vilka människor jag tror jag kan ha utbyte med, sådana som inte bara vill ha en gratis bostad, säger Lova.

Hon har plats för flera gäster i sin lägenhet i Alingsås. Men det är enklast att hitta någonstans att bo med couchsurfing för den som reser ensam eller i par.

Couchsurfing är ett internetbaserat nätverk som används av mer än fyra miljoner soffsurfare varje år. Det är ett exempel på det som kallas delningsekonomi.

På couchsurfing.com och i mobilappen kan du se vilka värdar som tar emot gäster på ditt resmål och ta kontakt. Du kan också träffa nya kompisar utan att övernatta eller ta emot gäster.

– Jag brukar kolla om någon vill möta upp för en lokal guidad tur, säger Lova och tipsar om att det ofta ordnas träffar för soffsurfare i Göteborg.

Hennes råd till den som vill soffsurfa:

– Skriv en tydlig och ärlig presentation. Mejla med personen du ska bo hos och se hur bra ni kan kommunicera. Följ magkänslan. Känns det inte bra så bo någon annanstans.

Det kostar inte pengar att övernatta, men gästen kan bjuda värden på middag eller ge en liten present som tack. Att vara med på couchsurfing.com är gratis. Den som vill ha ett verifierat konto och slippa annonser får betala 170 kronor per år.

Även om den du ska bo hos verkar trevlig är det viktigt att tänka på säkerheten.

– Gör det till rutin att meddela någon hemma var du ska övernatta och hör av dig hem på bestämda tider, säger Lova.

Lova Andersson

Den här artikeln publicerades i Göteborgs-Posten 18 april 2017.

TEXT OCH BILD: EVA WIESELGREN

Äntligen, eller? Nu kan du sätta färg på Facebook med iphone också.

Många iphoneägare har undrat. Hur gör folk för att få sådana där färgade plattor på Facebook? Nu går det att göra från iphone också.

Androidägare har kunnat göra det länge. Smarta citat eller inte så smarta citat eller helt ointressanta statusuppdateringar har dykt upp med stora bokstäver på färgade plattor i Facebookflödet.

Kanske har du redan hunnit tröttna på att se dem.

Kanske har du stört dig på att folk tar upp mycket plats i ditt flöde utan att det står något smartare än typ ”Beställer pizza” på illgrön bakgrund.

Nu kan du räkna med att det blir ännu värre. Facebook har lagt till möjligheten att ha sin statusuppdatering på färgad bakgrund både för IOS och för datorer.
Bara börja skriva din status som vanligt så dyker färgvalet upp. Det finns åtta färger och toningar att välja på.

Våga bryta kedjan

”Om jag inte ser ditt namn, så förstår jag.” Texterna innehåller ofta en personlig vädjan, fast det inte är din vän som skrivit. Bryt kedjan. Skicka inte vidare.

 

Sätt detta på din status om du känner någon som har … Uppmaningar att kopiera olika budskap till sin Facebookstatus är den nya tidens kedjebrev.

Sätt detta på din status du känner någon som har cancer. Eller om du vet någon som har psykisk sjukdom. Eller om du är min verkliga vän.

Alla som har Facebook har sett de ofta underligt formulerade budskapen som slutar med en uppmaning att kopiera och klistra in texten som sin egen statusuppdatering. Kopiera, inte dela, brukar det stå också, men aldrig någon förklaring varför det inte får delas.

Ofta finns det med en vädjan eller ett hot. Om du gör det här visar du att du är min riktiga vän. Om du inte gör det här kommer jag att ta bort dig från min vänlista.

En skillnad mellan att kopiera en text och att dela den med delningsknappen är att källan försvinner. Ingen vet vem som först skrev de där raderna eller vad syftet var. Om texten delas i stället finns avsändaren kvar.

Det anonyma kopierandet har uppenbart en lockelse eftersom så många ägnar sig åt det. Många tänker nog att budskapet de sprider har ett gott syfte. Att det är ett stöd till dem som har cancer eller psykisk sjukdom eller vad det nu handlar om.

Det är det inte. Har du en vän med sjukdom eller problem, skriv då ett personligt meddelande istället och fråga hur vännen har det. Eller ring upp och prata en stund. Eller åk och hälsa på.

Är det du själv som är drabbad av något, skriv några rader om hur du har det och publicera på din status eller direkt till de vänner du vill ska veta.

Brinner du för en god sak och vill sprida ett budskap till många, skriv personligt och engagerat och uppmana andra att dela, på vanligt sätt, med delningsknappen. Det krävs större mod att skriva själv och stå för det du skrivit än att kopiera en anonym text, men det kan få verklig effekt.

Ett tecken på att många tröttnat på att se ”sätt detta på din status”-texter är att det allt oftare dyker upp parodier på dem. Kanske är humor effektivare än att vädja till människors förnuft.

 

Den här texten publicerades i Göteborgs-Posten 24 januari 2017.

Värdera gamla prylar i en app

Har du sett antikrundan på tv så vet du vad det handlar om. Att få ett expertutlåtande om värdet på en pryl kan vara bra. Är den skräp eller är den värd en förmögenhet?

Klue är en ny svensk iphoneapp som gör det enklare att få ett föremål värderat.

Min mammas snurrställ för kryddor har stått i ett glasskåp många år. Jag visste inte om det hade något värde. Jag visste inte ens vad en sådan pryl kallas så jag hade inget att googla på heller.

Jag tog bilder och lade in i appen för att testa.

Att få värderingen gjord kostar 120 kronor.

Jag får svar från en värderingsexpert samma dag och skickar flera bilder på detaljerna. Sen tar det ytterligare en dag innan jag får en uppskattning av värdet och ett certifikat som beskriver min Bordssurtout – nu får jag veta att det är så den kallas.

Värdet uppskattas till mellan 800 och 1000 kronor.

Experten och jag chattar anonymt med varandra men det känns ändå inte opersonligt.

Det var kul att få veta lite mer om det här bordsstället. Jag googlar på bordssurtout och får upp en tidningsartikel som förutspår att de kan komma i ropet igen nu när finhamburgare med olika tillbehör är populära.

Bäst att inte sälja alltså. Det kan bli en innepryl.

Det finns andra sätt att få en värdering gjord online, men jag gillar appens enkelhet. Jag får ett certifikat, vars största värde är en proffsig beskrivning av föremålet som jag kan lägga in i en annons om jag vill sälja.

Ännu går det inte att sälja direkt från Klue-appen, men det ska komma kopplingar till Blocket och Tradera.

Nu går det att mejla uppgifter och bilder till sig själv för att lägga in i en eventuell annons. Det går också att länka till certifikatet på Klues sajt.

Precis som med läkarappar så finns det förstås lägen när det inte räcker med foton för att göra en bedömning. Men för den som aldrig kommer till skott med att åka iväg med sin antikvitet eller tavla eller vad det nu kan vara är appen perfekt.

Vill du ha en snabbvärdering gratis kan du få det av Klue Messenger som finns på Facebook.

 

Den här artikeln publicerades 13 december 2016 i Göteborgs-Posten.

Bättre troll-kontroll på Instagram

Nu blir det lättare att få bukt med nättroll och andra obehagliga följare på Instagram.

Är du rädd för att få konstiga och skrämmande kommentarer under känsliga foton? Har du en släppt in en obehaglig typ till ditt privata konto av misstag?

Nu gör Instagram det lättare för användarna att bli av med troll och kommentarer som bara är ute efter att sabba.

Mindre hat och mer kärlek. Det är målet för de förändringar Instagram genomför närmaste dagarna.

Det ska bli möjligt att stänga av kommentarer helt för enstaka inlägg. Innan du lägger ut en bild du anar kommer att dra till sig hatiska eller okänsliga kommentarer kommer du att kunna ställa in att det inte ska gå att kommentera.

Ångrar du dig sen går det att slå på kommentarer.

Det ska också gå att gilla andras kommentarer.

Har du ett privat konto på Instagram godkänner du vilka som ska få följa dig och se dina bilder. Ibland kanske du ångrar att du lade till någon, som kommer med dumma kommentarer eller helt enkelt inte är tillräckligt nära bekant för att se dina privata bilder.

Hittills har det enda sättet att ångra ett sådant godkännande varit att blockera personen. Nu blir det möjligt att bara ta bort den från följarlistan. Personen som blir borttagen får inget meddelande om det.

En annan nyhet på Instagram blir möjligheten att larma om någon du ser på Instagram verkar må så dåligt att det är risk att hen skadar sig själv. Larmet lämnas vidare till hjälporganisationer som kontaktar personen och försöker hjälpa. Du som anmäler får vara anonym.

Förändringarna kommer att genomföras de närmaste veckorna.

Du får ingen fin tv – bara tandborstar

Annonsen på Facebook ser ut som om den leder till en konsumentartikel på Aftonbladet. När du läst där tror du att du kan få köpa en tv för en femma.

Men om du fyller i dina uppgifter har du istället tecknat en prenumeration på tandborstar och kommer att få betala 399 kronor i månaden.

Facebook sprider inte bara falska nyheter utan också falska annonser. Den här typen av annonser där någon missbrukar andra företags varumärken för att verka seriösa har funnits länge nu. Facebook verkar inte ett dugg intresserade av att få bort dem. Då hade det rimligtvis funnits ett alternativ att anmäla dem.

Men klickar jag på pilen till höger i Facebookannonsen finns inte anmäla som alternativ. Det enda jag kan göra är att dölja den för mig själv.

Hade jag jobbat på Aftonbladet, Sony eller Elgiganten som alla tre används i bluffannonsen hade jag blivit ursinnig och skickat advokater på Facebook.

Nu gör jag inte det men det stör mig såpass att jag skriver om det. Jag förstår att inte Facebook kan granska varje enskild annons, lika lite som de kan granska varje enskilt inlägg folk lägger upp. Men hur svårt kan det vara att sätta dit en möjlighet att anmäla, och sen ta anmälningar på allvar? Och ha hårdare id-krav på dem som beställer annonser.

”Men alla fattar väl att det är bluff?” säger ni kanske. Nej alla gör inte det. Då hade den här typen av bedrägerier inte fortsatt.

Tre saker ni måste sluta med på Facebook

Jag gillar inte uppföranderegler för sociala medier. Jag tycker folk ska få lägga ut vad de vill så länge det inte skadar någon annan. Men tre saker som allt fler gör är så fullständigt meningslösa att ni bara måste sluta.

Jag blir inte ett dugg trött när någon lägger ut bilder på sin middag. Jag tycker det är helt okej att publicera bilder på sina gulliga barn. När jag får en inbjudan till Farmville blir jag inte irriterad. Jag förstår att du som bjöd in inte visste att du gjorde det, eller kanske visste du men var tvungen för annars skulle din melonskörd bli förstörd. Det är okej.

Och du som triumferande delar ”bara två procent av mänskligheten kan se det dolda budskapet” är också förlåten. Jag vet att alla människor som har någon liten syn i behåll kan se det, men du blev glad och delade, det är mänskligt.

Du som blev en tiger på ”vilket djur är du-testet” behöver inte heller känna dig träffad. Kanske har du gett min profil till nåt spamföretag, men jag får så mycket spam ändå. Och det är klart det är kul att vara en tiger.

Nej, det är inte er jag menar.

Det är ni som skriver tre fullständigt meningslösa saker i olika facebookgrupper:

”Följer”

”Bild för uppmärksamhet”

”Om det inte passar får admin ta bort”

Först: Följer. Alla andra har för länge sen upptäckt att det går att få aviseringar när någon svarar på ett inlägg utan att själv kommentera. Tryck på den lilla pilen vid inlägget. Där finns olika alternativ. Ett av dem är ”Slå på aviseringar för det här inlägget.” Välj det så får du aviseringar utan att någon annan behöver få reda på att du följer. För hur kul är det för dem som följer om det plingar till i mobilen gång på gång och det enda som hänt är att någon skrivit ”Följer”?

Sen: Bild för uppmärksamhet. Du tror att inlägget du skrivit blir mera läst om du lägger in en bild. Men du har ingen bild på det som inlägget handlar om så du tar en bild som bara har litegrann med saken att göra. Det är möjligt att du har rätt, att bilden lockar. Men om bilden är så bra att den drar blicken till sig, och sen inte har med innehållet i texten att göra, då blir jag som läsare enbart irriterad av att få detta påpekat. Först har jag blivit lurad att läsa något jag inte är intresserad av, sen har jag läst även denna helt meningslösa mening: Bild för uppmärksamhet.

Om du nu har varit så himla listig att du har lagt in en bild för att lura folk att läsa, kan du inte va så listig så du försöker knyta ihop bilden med innehållet? Typ: ”Mopsen Nisse har aldrig haft rävskabb.” Eller ”Kniven behöver inte se ut som den på bilden.”

Till sist: Om det inte passar får admin ta bort. Alltså. Du är med i en grupp. Gruppen har regler. I dem står det vad gruppen är till för och vad du förväntas lägga ut här. Läs de reglerna. Om du är osäker på om det du tänker lägga ut passar i gruppen kan du antingen skicka ett meddelande till gruppens administratör och fråga, eller lägga ut det du tänkte och se vad som händer.

För att admin får ta bort, ja det får admin alltid. Det är liksom admins uppgift. Det spelar inte någon roll vad du skriver om saken. En administratör i en grupp får ta bort vad hen vill. Men om du inser redan på förhand att det inte passar i gruppen, gör då alla en tjänst och låt bli att lägga ut det.

Tack.

Dupont och Dupond på fel spår

Belgiska polisen är bekymrad. Så bekymrad att den lägger ut en varning till medborgarna på sin hemsida. En varning som citerats över hela världen de senaste dagarna.

Vad är det polisen vill varna för? Har pedofilerna hittat nya metoder att lura barn? Har knarkligorna börjat prångla ut sina gifter på nya sätt? Är det nya terrordåd på gång?
Nej, det som polisen vill varna allmänheten för är Facebooks känsloikoner.
Ni vet, de där knapparna med alternativ till Gilla, där vi kan älska, skratta, säga wow, gråta och bli arga också.

Varför vill polisen varna för dessa? Är knapparna kapade av illasinnade hackare som tar pengar från våra bankkonton?
Nej. Den belgiska polisen är bekymrad över vår personliga integritet. Över att vi låter Facebook se vad vi har för känslor. För då kan Facebook ställa in så vi får annonser som anpassas efter dessa känslor.
Jag har funderat på detta hela helgen och kommit fram till att det måste röra sig om ett missförstånd.

Kära Dupont och Dupond. Jag förstår att ni vill belgarnas bästa. Men jag tror inte riktigt ni förstår det där med Facebook. Ni förstår nog inte riktigt det där med känslor heller. Så här är det:

Det visas många annonser i våra flöden på Facebook. Det är det som bekostar tjänsten. Det är roligare att se annonser för saker vi är intresserade av än för saker vi inte är intresserade av. Jag ser hellre annonser för joggingskor än för plastikoperationer till exempel. Ni ser förmodligen hellre annonser för snygga svarta hattar och promenadkäppar än för bantningspiller.

Att Facebooks algoritmer får relevant information om vad vi gillar är inte fel, ännu mindre farligt, och i allra minsta grad en sak för belgiska polisen.

Om ni börjar använda de nya ikonerna själva, kära detektiver, så kommer ni att förstå att de inte är till för att uttrycka vår allmänna sinnesstämning, hur vi mår idag, utan är till för att reagera på budskapet i inlägget eller annonsen i fråga.

Om jag väljer gråtikonen när en vän berättar att hennes katt är sjuk är det inte troligt att Facebookflödet kommer att fyllas av annonser för pappersnäsdukar och kristerapi.
Om jag väljer den arga emojin på en annons för plastikoperationer tror jag tyvärr inte heller att Facebook minskar på sådana annonser. Det finns andra inställningar för att tala om att man inte vill se en annons.

Jag vet inte exakt hur Facebooks algoritmer fungerar, och det kan naturligtvis inte uteslutas att det finns något brottsligt bakom kulisserna. Det är bra att ni är vaksamma, Dupont och Dupond.
Men det här som ni ser som ett hot mot vår personliga integritet, att vi får se annonser som passar oss bättre, det är faktiskt inget olagligt. Dessutom kom de där känsloknapparna till på allmän begäran. Folk ville kunna göra mer än gilla.

Ni är på fel spår, Dupont och Dupond. Kolla där borta i stället!