Nytt i Messenger: Dropbox och Bubbelchatt

messenger
Lägg upp bilder och annat från Dropbox i din chatt. Och videochatta i en liten bubbla samtidigt som du skriver. Två nyheter i Facebooks Messenger.

 

De nya funktionerna i Facebooks messengerapp är inte lätta att upptäcka om man inte vet att de finns där. Först Dropbox. Om du har något lagrat där kan du lägga in det i chatten. Är det en bild eller en video syns det i flödet. Mottagaren får också en länk att klicka på om hon vill lägga till det du skickat i sin egen Dropbox.

Är det andra sorters filer blir det en länk.

Det här funkade direkt när jag testade, jag behövde inte göra bilden offentlig i Dropbox först.

För att få in Dropbox-grejer i chatten ska du klicka på en Dropbpox-ikon. Den hittar du gömd bakom de tre punkterna i den nedre menyn, mitt bland alla knäppa animerade gif-bilder.

Den andra nyheten är att videochatten kan krympas till två små bubblor. När ni är uppkopplade med video och ser varandra – tryck på Tillbaka-pilen längst upp i vänsterkant så kommer du tillbaka till textchatten men ser fortfarande den du chattar med i bubblan.

Det går att skriva till varandra, men också till någon annan.

Har du en androidmobil kan du behålla chattbubblan och gå ut och använda helt andra appar. På iphone funkar det bara i Messenger.

 

Podd på två minuter

Som en podcast, fast bara två minuter lång. Och mer social, alla kan vara med i sändningen. Nya tjänsten Anchor är som ett Twitter för poddradio.

Just när man trodde att allt var provat och att alla nya sociala tjänster bara var varianter av de gamla kommer Anchor med något som känns både fräscht och roligt.

Tjänsten har än så länge mest engelsktalande användare, det finns bara några få inslag på svenska. De flesta svenskar som hittat dit pratar engelska för att bli förstådda av fler. Blir tjänsten populär i Sverige kommer det att bli mer meningsfullt att prata svenska

Anchor är en tjänst för mobilen, som ännu bara finns för iphone. Du laddar ned appen Anchor – Radio by the people och skapar ett konto. Du kan använda ditt Twitterkonto för att logga in om du vill. I starten får du guidning till hur appen används och får tala in ditt första meddelande. Det görs som när du pratar i telefonen, med mobilen mot örat. Du får chans att göra om det tills du blir nöjd.

Sen kan du spela in flera minipoddar. Räcker inte två minuter kan du göra flera efter varandra. De som lyssnar kan svara – också de med ljud som de spelar in på sin mobil. Det blir ett samtal med korta inspelningar.

Det går att lägga in en text som ger en vink om vad inslaget handlar om. Och det går att lägga in länkar.

Anchor är enkelt. Och ännu i det inledningsskede när folk håller på att testa och prova olika sätt att använda tjänsten. Någon sjunger. En annan visar en Instagrambild av en bläckfläck och ger sen en analys av folks personligheter beroende på vad de såg i bilden.

Många ställer frågor och ber om svar. Det är både frågor för att få igång folk, typ Vilka är dina två bästa egenskaper? eller Älskar du eller hatar hundar?, och frågor om något folk vill ha hjälp med eller diskutera.

Du kan välja ämnen eller söka på personer och hashtaggar eller bara kolla runt. Vill du inte lyssna färdigt bara sveper du med fingret för att spela nästa inslag. Vill du svara på ett inslag trycker du på Reply och pratar in ditt meddelande.

Den här artikeln publicerades i Göteborgs-Posten 5 april 2016.

Sänd direkt på Facebook


Nu kan alla sända webb-tv på Facebook, lätt som en plätt.

Idag kom möjligheten för alla att sända video direkt i sitt Facebookflöde. Tidigare har det bara gått för vissa kändisar, som gjort video för sina fans.

När du väljer att göra ett nytt inlägg får du upp Livesändning som ett alternativ.

Välj det, ge sändningen ett namn och sätt igång. Det läggs upp medan du spelar in. Sen får du möjlighet att lägga upp video med högre kvalitet efteråt. Du kan också spara filmen till ditt kameraalbum.

Min första Facebooksändning blev väldigt misslyckad så jag ska ta bort den.

Men nästa gång det händer något spännande i min närhet kommer ni att se det live, det lovar jag.

Det här har tidigare gått att göra med appar som Bambuser. Nu blir det inbyggt direkt i Facebook. Blir det samma rabalder som det blev om Periscope? Det återstår att se.

Stäng av plinget istället!

Nu hände det igen. Det kom ett meddelande till många i Facebooks Messenger. Någon svarade alla. En del blev irriterade på att det plingade i mobilen och lämnade gruppen. Men hallå, stäng av plinget istället.

Det är som med mejllistor när någon svarar alla och andra blir arga för att det kommer mycket mejl. De som skriver att de blir sura för att andra svarar till alla skickar också sina mejl till alla. Och så vidare. Fast när det gäller Facebook så är det faktiskt mycket enklare.

Vill du inte ha ett pling i din mobil eller mejlbox när någon har svarat så är det bara att stänga av aviseringarna från tråden eller gruppen. Då slipper du få något pling i mobilen och ingen annan blir meddelad om att du har stängt av.

Om du lämnar gruppen för att det är störande – då stör du alla som är kvar och har på aviseringar, för då får de ett meddelande om att xx har lämnat gruppen.

I Facebook messenger gör du så här i mobilen. Tryck på gruppens namn allra högst upp i meddelandet. Scrolla nedåt så ser du att det står Aviseringar. Där kan du välja att stänga av dem. Då får du inte reda på vad som sagts i gruppen/tråden förrän du går dit och kollar själv.

Ingen anledning till irritation alltså.

På samma sätt kan du välja att slå på aviseringar om du vill ha en notis när det kommer nya inlägg i en tråd på Facebook. Du behöver alltså inte skriva ”Följer” eller göra ett inlägg med en punkt eller liknande för att få aviseringar.

Ställ in det som du vill ha det så slipper du utsätta andra för meningslösa kommentarer.

Det här är bra att veta till exempel när du kommenterar något stort som hänt, som att någon gift sig. Om du inte vill ha ett pling varje gång någon annan kommenterar samma grej är det bara att trycka på den lilla pilen till höger om inlägget och stänga av aviseringarna.

Och du som får ett meddelande sänt till väldigt många. Tänk efter innan du svarar. Är det du har att säga så viktigt att det ska skickas till alla i gruppen? Eller räcker det att ta det i ett meddelande direkt till avsändaren?

Vad meddelandet handlade om? Ett party!! Kul! Mer sånt!

Att vi inte riktigt kan hantera dessa nya meddelandetjänster är inte konstigt. En del vet hur allt funkar och tycker det är självklart att använda facebookgrupper för kommunikation. Andra fattar inte riktigt eller tycker det blir för påträngande.

En bra princip är Live and let live. Reta inte upp dig på vad andra gör, lär dig ställa in tjänsterna så du inte störs av dem. Du som fattar att det inte alltid är smart att svara alla – ha överseende med dem som bara entusiastiskt kastar sig på svarsknappen.

Och att bli bjuden på ett party – det kan aldrig va fel!

Nu kommer alla känslorna

   
Nu kom de. Känsloikonerna som blev Facebooks svar på diskussionen om det behövdes en ogilla-knapp. 

Det blev ingen ogilla-knapp utan en rad med olika känslor.

Starta om Facebookappen om du inte redan fått dem. De håller på att rullas ut till alla användare nu. 

Jag började med att älska fina hundbilder. 

Nu går det alltså också att visa medkännande med en gråtande ikon när någon skriver om sorgliga saker. 

Här skriver Mark Zuckerberg om de nya ikonerna, som kallas Reactions:
 

Har du mobilskräck?

En papplåda som säljs av göteborgsföretaget Apak på mobildagis.se. Här är det meningen att mötesdeltagare ska lägga sina mobiler.

 

På en del möten uppmanas du att twittra och facebooka. På andra får du irriterade blickar om du tar fram mobilen för att anteckna eller kolla fakta. Eller uppmanas lägga mobilen i en låda.

Det verkar populärt att håna folk som använder sina mobiler. Mammor som har uppe mobilen när barnen leker, hundägare som tittar i mobilen istället för på hunden. Filmer och bilder som utmålar dem som dåliga skickas runt på sociala medier. Byt ut mobilen mot en bok så blir ingen upprörd.

Jag hamnade i en intressant diskussionstråd om detta på Linkedin som kom att handla om mobiler på möten.

En del, även yngre, ser mobilen som en distraktion, något som tar fokus från det viktiga, och det oavsett hur mobilen används. Andra, däribland jag själv, tycker mobilen är ett självklart redskap i jobbet som inte bör ifrågasättas mer än papper och penna.

På mobildagislådan på bilden finns en tryckt text: ”Det första steget till att bota din nomofobi”. Nomofobi var med på listan över nyord i svenska språket 2012 och betyder rädsla att inte vara nåbar på mobilen. De som vill sätta upp lådor där folk ska lägga sina mobiler kanske har andra rädslor, som att det de har att säga inte är viktigt nog för att få folk att lyssna.

Rädslan för att mobilen ska locka mer än det som händer i mötesrummet är säkert många gånger berättigad. Men möten som är så ointressanta att deltagarna hellre kollar lustiga kattklipp än tittar på powerpointdiagrammen kanske borde ställts in?
Och engagerade mötesdeltagare som lagt in dagordning och diskussionsunderlag i mobilen och vill anteckna på skärmen och ta reda på fakta snabbt kanske inte ska motarbetas och betraktas som asociala?

Finns det skäl att förbjuda mobilanvändning så är det väl bara att göra det och tala om det för de berörda. Flygbolag som inte har internet ombord brukar vilja att mobilen är avstängd under start och landning och satt i flygläge (utan radiokommunikation) under flygningen. Det fungerar utan lådor. Men förbud som införs av någon sorts allmän mobilskräck riskerar förstås att inte bli tagna på allvar.

Artikeln publicerades ursprungligen i Göteborgs-Posten 26 januari 2016.

Jag struntade i alla råd – och så här gick det

Ni vet hur det brukar låta: ”Lämna inte ut alla uppgifter om dig själv på nätet”. ”Var försiktig med okända profiler på sociala medier som vill ta kontakt”. ”Stäng av mobilen när du är på fest”.

Jag brukar göra tvärtom. Och det lönar sig.

Om jag följt de vanliga råd om säkerhet på Facebook hade jag inte haft en öppen profil där alla kunde se allt om mig och där jag gick att söka fram på nätet.  Om jag följt de vanliga råden om vett och etikett hade jag stängt av mobilen istället för att ha den i knäet på middagsbjudningen. Jag hade inte märkt när det kom ett meddelande. Och om jag varit sådär försiktig som många tycker att man ska vara så hade jag kanske inte öppnat ett meddelande från en okänd person.

Då hade jag kanske blivit betraktad som en ordentligare människa. Men jag hade å andra sidan fått tillbringa kvällen i stress med att spärra kreditkortet.

Det som hände nu var mycket bättre. Tjejen som hittade mitt betalkort i parkeringsautomaten fann mig snabbt på Facebook och skickade ett meddelande till mig om att hon hittat mitt kort.

Eftersom jag tycker det här med att vara ständigt nåbar är himla praktiskt, just för sådana här saker som jag inte räknat med ska hända, kunde jag svara direkt, och vi kunde komma överens om att jag skulle hämta kortet i kassan på gymmet där hon skulle träna.

Jag hade inte hunnit upptäcka att jag glömt kvar kortet i automaten innan jag fick veta att det var i tryggt förvar.

Ingen stress och oro. Jag kunde lugnt stanna kvar på bjudningen och hämta upp kortet på väg till bilen.

Jag hade fått tillbaka kortet hursomhelst, det var en ärlig människa som hittade det. De flesta människor är ärliga. Men om jag inte varit uppkopplad och lätt att hitta på nätet hade det tagit längre tid.

Att vara lätt att hitta på nätet har fler fördelar än nackdelar, det är jag övertygad om. Sociala medier är befolkade av vanligt folk. De allra flesta är ärliga. Vi kan inte vara rädda för främlingar bara för att det finns en del bedragare. Och att ha mobilen  på även när man umgås med andra är bra. Det kan vara något viktigt.

Det dumma jag gjorde var att betala parkeringen med kort i stället för med appen som finns. Jag har bytt mobil och hade inte laddat ned appen till den nya. Hade jag använt appen hade jag inte glömt kortet.

Caroline som hittade kortet ville inte ha någon hittelön. Hon tror på karma.

Jag gör nog också det. För när jag tänker efter har jag också hittat plastkort i en parkeringsautomat en gång och gett tillbaka det till ägaren.

Nej, du måste inte lägga något på din status

Exempel på Facebookstatus vi uppmanas klistra in.

 

Det går hela tiden runt grejer på Facebook där vi uppmanas att kopiera och lägga något på vår status. Som en sorts kedjebrev som vi måste klistra in på vår status för annars …

Nej, de hotar inte med olycka, men om vi inte gör det är vi inte riktiga vänner, tycker inte illa om djurplågeri eller cancer, älskar inte våra barn, eller något annat. Vi ska liksom bevisa att vi är normala genom att kopiera och klistra in den där texten.

I exemplet ovan ska de som är riktiga vänner och läser till slut bevisa det genom att kopiera och klistra in texten.

Jag ser att många klistrar in det. Och de får förstås göra det. De kanske tycker det är välformulerat eller en kul grej. Andra skriver i kommentarerna och förklarar att de inte klistrar inte det men ändå vill vara vän.

Några har frågat mig hur de ska göra. De vill inte verka ovänliga. De vill fortfarande vara vän med personen. Men de vill inte heller skicka budskapet vidare.

Jag tycker det artigaste är att inte göra något alls. Bara strunta i det. Personen som lagt ut det har ingen koll på om just du kopierar och lägger det på din status. Du ser inte allt i ditt flöde som alla dina vänner skriver, bara ett urval. Din vän som uppmanar dig till något kommer inte att kontrollera om du gjorde det. Och du behöver inte låtsas om att du såg det.

Själv lägger jag nästan aldrig sådant här på min status. Ofta är det så illa formulerat att jag absolut inte vill att någon ska tro att jag skrivit det. Tycker jag något är bra och vill sprida det så finns det ju en delningsknapp.

Tjusningen med att uppmana andra att kopiera och klistra in på sin status är väl masseffekten, att se det sprida sig som ett virus.

Tycker du inte det är kul kan du med gott samvete ignorera det.

För riktiga vänner skulle väl ändå aldrig sluta vara vän med dig för att du inte klistrade in något på din Facebookstatus?

Nej, du måste inte lägga något på din status

Ett i raden av lätt förvirrade Facebookmeddelanden som vi uppmanas klistra in på vår status.

 

Det går hela tiden runt grejer på Facebook där vi uppmanas att kopiera och lägga något på vår status. Som en sorts kedjebrev som vi måste klistra in på vår status för annars …

Nej, de hotar inte med olycka, men om vi inte gör det är vi inte riktiga vänner, tycker inte illa om djurplågeri eller cancer, älskar inte våra barn, eller något annat. Vi ska liksom bevisa att vi är normala genom att kopiera och klistra in den där texten.

I exemplet ovan ska de som är riktiga vänner och läser till slut bevisa det genom att kopiera och klistra in texten.

Jag ser att många klistrar in det. Och de får förstås göra det. De kanske tycker det är välformulerat eller en kul grej. Andra skriver i kommentarerna och förklarar att de inte klistrar inte det men ändå vill vara vän.

Några har frågat mig hur de ska göra. De vill inte verka ovänliga. De vill fortfarande vara vän med personen. Men de vill inte heller skicka budskapet vidare.

Jag tycker det artigaste är att inte göra något alls. Bara strunta i det. Personen som lagt ut det har ingen koll på om just du kopierar och lägger det på din status. Du ser inte allt i ditt flöde som alla dina vänner skriver, bara ett urval. Din vän som uppmanar dig till något kommer inte att kontrollera om du gjorde det. Och du behöver inte låtsas om att du såg det.

Själv lägger jag nästan aldrig sådant här på min status. Ofta är det så illa formulerat att jag absolut inte vill att någon ska tro att jag skrivit det. Tycker jag något är bra och vill sprida det så finns det ju en delningsknapp.

Tjusningen med att uppmana andra att kopiera och klistra in på sin status är väl masseffekten, att se det sprida sig som ett virus.

Tycker du inte det är kul kan du med gott samvete ignorera det.

För riktiga vänner skulle väl ändå aldrig sluta vara vän med dig för att du inte klistrade in något på din Facebookstatus?

Berätta snyggare på Facebook


Ibland räcker en statusuppdatering inte till för att berätta. Nu har Facebook fått en ny möjlighet att skriva en lite längre historia. Anteckningarna har blivit ett berättarverktyg.

Kanske har du aldrig använt Facebooks anteckningsfunktion. Det är i så fall fullt förståeligt för den har inte tillfört mycket. Det har varit ett sätt att skriva längre texter, men inte sett så kul ut.

Men anteckningarna har blivit bättre. I stället för bara rubrik och text kan du lägga in flera bilder och ändra stilen på texten. Ungefär som när du skriver ett blogginlägg i ett bloggprogram.

Suget efter sammanhängande berättelser är stort. Inget får folk att gilla och dela så mycket som en välformulerad eller gripande berättelse.

Även om du inte är ute efter delningar och klick utan bara vill skriva vad som hände på fyrtioårskalaset eller matchen eller vad du gjorde i helgen är det roligare om du kan presentera din historia snyggt.

Du kommer till den nya anteckningsmallen genom att surfa till facebook.com/notes i webbläsaren. Där kan du se anteckningar du och andra gjort och skriva nya.

Du kan ha en långsmal bild överst och även bilder inne i texten. Det finns möjlighet att ha halvfet och kursiv text och underrubriker och citat med större stil. Det går att göra länkar och listor med punkter eller nummer.
Det går däremot inte att bädda in video, vilket är en brist.

Skillnaden mot en vanlig statusuppdatering är att det ser mycket snyggare ut och att texten är lättare att läsa. Det står författarnamn och tidpunkt för publiceringen och du kan skriva bildtexter under bilderna som skiljer sig från resten av texten.
När du publicerar väljer du precis som vid en statusuppdatering vem som ska kunna se inlägget. Vill du granska din berättelse i skarpt läge kan du först välja att publicera med synlighet bara för dig själv och sedan ändra så flera kan se.

Början av din anteckning bäddas in på din tidslinje och i vännernas flöden precis som ett en länk till ett tidningsreportage. Klicka på Visa mera så tar din berättelse upp hela fönstret, de andra Facebookgrejerna hamnar i bakgrunden. Anteckningar gör alltså att din berättelse och dina bilder hamnar i förgrunden och får all uppmärksamhet.

Anteckningar passar bra att använda om du vill skriva dagbok, för dig själv eller andra. Perfekt om du vill skriva resedagbok från semestern. Också bra om du skriver om något allvarligt, som du vill skilja ut från det vanliga flödet.

Om du skriver anteckningar vill du antagligen att de ska synas på din profilsida. Gör de inte det så klickar du på Mer på din profil och sen på Hantera avsnitt, längst ned. Där kan du kryssa i att anteckningar ska visas och också dra dem till den plats du vill visa dem på. Väljer du att visa dem syns de i vänsterkanten precis som foton med mera när någon tittar på din profil i datorn.

Kryssa i här om du vill visa dina anteckningar på din Facebookprofil.