7 skäl att hata Linkedin

linkedin

Ibland tror jag att de enda som verkligen använder Linkedin till något är socialamediekonsulter som tjänar pengar på att intala andra att det är en viktig tjänst. Det finns ingen sajt som gör mig så förvirrad som denna. Eller, förvirrad räcker inte. Jag blir aggressiv av den. Hatisk. Varför? Jo därför:

  1. Den blir aldrig nöjd. Du fyller i utbildningar och jobb du haft och lägger till kontakter och endorsar deras skills och håller på tills det nästan är ett heltidsjobb men Linkedin vill ständigt att du ska göra något mer. Efter många år räknas jag tydligen som expert, men det räcker inte. Den vill ha mer, mer, mer som ett svart slukhål i cyberspace.
  2. Den förstår inte svenska. Allt står på engelska. Om jag fyller i mina uppgifter på svenska blir det en löjlig svengelska. Om jag försöker fylla i på engelska blir det obegripligt och tar extremt lång tid eftersom jag inte vet hur man bäst översätter vårdbiträde, kontorist och biträdande redigeringschef på nattredaktionen.
  3. Den låter folk jag knappt känner sätta betyg på mig på områden jag inte alls behärskar. Nej, jag är inte expert på online marketing eller marketing communications.
  4. Den ställer obegripliga frågor. Do you have any certifications? Vad skulle det vara? Certifikat är för mig något man kan vinna på hundtävlingar.
  5. Den påstår att jag ska kunna se vem som tittat på min profil, men i verkligheten kan jag inte alls det.
  6. Den har en usel mobilapp. När jag upptäcker att något är fel i profilen kan jag leta en timme efter var det ändras för att till sist inse att det inte går om jag inte gör det från en dator.
  7. Den ger mig annonser för jobb jag inte har någon som helst kvalifikation för. Enhetschef för Migrationsverket i Sundbyberg. Jo tjena.

PS. När en massa folk som också hatar LinkedIn delade detta på Facebook fick jag svar från Oscar som jobbar på LinkedIn. Han säger att det bara är att byta språk till svenska. Va?! Nu blev det ett skäl till att hata. När det för en gångs skull kom en grej på LinkedIn som jag skulle haft nytta av att veta så berättade de det inte. 

Nya Facebookappen drar mindre batteri

Att Facebookappen varit en av de värsta batteritjuvarna på iPhone är ingen hemlighet. Nu har Facebook gjort något åt det. Senaste uppdateringen som kom igår fixar en del av det som fick appen att dränera batteriet. Och det ska bli ännu bättre lovar Ari Grant, chefsingenjör på Facebook, i ett inlägg på Facebook. 

Inlägget är intressant, det är inte ofta Facebook berättar detaljerat om buggfixar. Och tvärtemot vad man kunde tro har problemet  inget med platstjänster att göra. (Sen drar det förstås ändå batteri när appar ska ha koll på platsen i bakgrunden)

 

Inte ogilla utan sex nya känslor


Det blir ingen ogilla-knapp. Men flera olika känslor att välja på. 
Facebook börjar nu testa nya känsloikoner som ska ge mer att välja på än att gilla ett inlägg. 

Många har efterlyst en ogillaknapp. Ibland är det ju hemska saker som delas, något man verkligen inte vill gilla. 

Men en ogillaknapp skulle kunna användas för att mobba folk och vara elak, var invändningen. 

Nu gör Facebook ett försök med en uppsättning emojis, små bilder som visar olika känslor. De negativa känslorna är arg eller ledsen. 

Du kan alltså trycka ledsen för att visa medkänsla när någons katt har dött eller arg om någons katt blivit stulen. 

Gilla har också fått andra positiva alternativ, som älska. 

De nya knapparna kallas reactions, reaktioner. De ska poppa up när du trycker ned fingret på gillatummen i mobilen eller håller muspekaren där i datorn. 

De nya ikonerna ska först testas och det blir inte i Sverige utan på Irland och i Spanien. Om användarna gillar kommer det väl hit såsmåningom. 

Här visar Facebook hur det funkar. 

Lägg detta på din status. Istället.

Ååå. Folk fortsätter med tramset om att de förbjuder Facebook att använda deras bilder. Man kan bli tokig. Eller hitta på nåt kul. Här är varianter som dykt upp i mitt flöde under dagen:

Läderlappen kan man alltid lita på.

Eller varför inte passa på och ställa upp lite nya villkor för vad som gäller:

 

Här är nån som insett att det där med att vara privat på nätet är det lika bra att glömma:

Eller för att citera Marx (Groucho): ”Visst är jag paranoid, men är jag tillräckligt paranoid”:

Worst case scenario?:

Sen såg jag en rolig teckning av Martin Kellerman som jag tänkte länka till, men nu hittar jag den inte. Den innehöll i alla fall budskapet att ingen är intresserad av dina familjebilder.

Sluta dela Facebook-hittepå!

Nej, nej, nej! Du ska inte lägga in något om upphovsrätt på din Facebookstatus. Inte den här gången heller. Inte heller ska du lägga in att Facebook börjar ta betalt av alla som inte lägger in något på sin status.

För det är inte sant. Det var inte sant förra gången och inte förrförra gången och kommer inte att vara sant nästa gång heller.

Eftersom inte bara jag utan väldigt många andra försöker upplysa om att det här inte stämmer är det förunderligt att vuxna människor ändå fortsätter att skicka runt de här hittepå-grejerna.

Upphovsrätten först: Lagen om upphovsrätt gäller även Facebook. Men för att Facebook som tjänst ska fungera måste de ha rätt att kopiera bilder och texter och visa dem på olika sätt. Annars skulle inte dina vänner kunna se bilderna och dela dem till andra. Därför står det i användarvillkoren att Facebook har rätt att använda det du lägger ut på olika sätt. Det står också att denna rätt upphör så snart du tar bort dina grejer från Facebook.

Facebook säljer inte dina bilder. Ser du i en tidning eller på annat ställe att det står BILD: FACEBOOK under en bild så betyder det inte att Facebook sålt bilden eller att godkänt att den används. Det betyder att den som publicerat har plockat den från Facebook, i bästa fall med fotografens godkännande. Det är dumt att skriva så (Bild: FACEBOOK), och det är fel att publicera andras bilder utan lov, men det är en annan fråga.

Vill du inte gå med på Facebooks användarvillkor ska du sluta använda Facebook och välja en tjänst som du tycker har bättre villkor. (Ello till exempel, där finns troligen inte många du känner, ingen kommer att störa sig på konstigheter du skriver i din status).

Att sätta olika villkor i din status betyder inget alls. Facebook bryr sig inte, det ändrar inte det faktum att du faktiskt gått med på användarvillkoren när du började använda tjänsten.

Att Facebook ska börja kosta pengar är också fel. Om Facebook skulle genomföra en sådan sak (vilket de flera gånger sagt att de inte ska) skulle du fått veta det från Facebook själva, inte från någon status. Det som sprids nu att om man inte betalar blir allt publikt är inte sant. Sprid inte sådant som är fel.

Till sist. Tre bra anledningar till att du inte ska sprida felaktigheter:

  1. Du skräpar ned internet och förstör för dina medmänniskor. Antingen genom att lura andra eller genom att uppta plats i våra flöden med dumheter som inte ens är roliga.
  2. Du framstår som korkad och okritisk, en person med dåligt omdöme som bara följer strömmen utan att tänka själv.
  3. Du riskerar att dina vänner tror att du har problem med spriten (hen måste va full som sitter och delar detta)

 

PS. Det går runt kul grejer också som skojar med fenomenet. Dem kan ni gärna dela.

Så här skriver Facebook själva:

Retweeta utan teckenbrist

Förr var det en konst att bli retweetad, alltså att få sitt inlägg vidareskickat på Twitter. Inte nog med att du måste formulera dig snitsigt och ha ett budskap som folk ville att fler skulle ta del av, du skulle lämna plats så den som ville skicka vidare fick plats med sitt namn och eventuell kommentar.

Om du utnyttjade alla dina 140 tecken kunde den som vill kommentera och skicka vidare inte göra det utan att ta bort en del av ditt budskap.

Sen ändrade Twitter så att det gick att retweeta utan att något togs bort, men det gick fortfarande inte enkelt att kommentera en lång tweet.

Men nu har Twitter ändrat igen. Nu går det lätt att både skicka vidare en hel lång tweet och få plats med en lång kommentar. Så här ser det ut i datorn:

Det som skickas vidare visas som ett inbäddat inlägg:

I Twitters mobilapp väljer du ”Citera tweet” för att få möjligheten att lägga till en kommentar.

Det här är bra för att det minskar risken för missförstånd om vem som sagt vad och vem som tycker vad. Ursprungstwittraren får med sin originaltweet utan förvanskning och den som skickar vidare kan göra tydligt om hen håller med eller inte håller med.

Antal retweets är en av de saker som brukar räknas när folks inflytande på Twitter ska mätas. Nu blir det lättare även för den som inte är så van twittrare att bli vidareskickad. Det räcker att skriva något bra, typ.

Sorry Joe, du är inte min typ

Det är många medelålders herrar som vill bli vän med mig på Facebook nu för tiden. De har mycket gemensamt. De är från USA, de är militärer och förutom att de gillar att posera framför amerikanska flaggor verkar de gilla lyxiga restauranger och fina bilar.

De är alla singlar.

Av min profil framgår att jag inte är singel, men de försöker ändå. Lite märkligt att de fastnat för mig, en svensk tant.

Hallå, hallå, säger ni nu, de är inte riktiga profiler, det är olika nätbedragare som är ute efter att luras.

Jo, jag har förstått det. Jag har läst om kvinnor som gått på det och som skickat pengar för att den snälle militären skulle kunna komma och hälsa på när han var ledig från sitt viktiga uppdrag. Eller kanske vill de bara lägga ut spam, precis som alla välklädda bankirer som så gärna vill gå med i olika Facebookgrupper.

Men vad jag inte förstår är att dessa nätbedragare är så fantasilösa. Varför tror de att en svensk tant ska falla för en amerikansk militär? Åsynen av flaggor och medaljer väcker ingen som helst längtan hos mig att bli vän.

När jag var ung var amerikanska militärer något man protesterade mot. De skulle ut ur Vietnam. Väcker dessa bilder några känslor hos mig så är det snarare ilska än kärlek.

Om personerna bakom dessa falska profiler var det minsta smarta skulle de låtsas vara helt andra personer.

De kunde låstas vara cowboys, indianer, rocksångare eller trubadurer. De kunde omge sig med vackra hästar och fina hundar eller ha en gitarr i handen.

Då skulle de kanske kunna lura en tant som mig som längtade efter att se Manolito i High Chaparall på tv som ung och fortfarande gärna lyssnar på Dylan och Springsteen.

Tanken att min dröm skulle vara att bli vän med en amerikansk militär är skrattretande.

Ett gott råd till Joe, Geoffrey, Moses och Morrison: Vill ni lura mig så häng av er medaljerna, riv ner flaggorna och låt håret växa lite. Byt uniformen mot tröja och jeans. Plocka fram gitarren, lägg ut några fina bilder på hunden så har ni tiodubblat er chans att jag ska trycka på ja-knappen.

Testa dig själv! Hur dum är du?

Jag testar ett quizverktyg som heter Qzzr. Det finns många, men det här verkar funka med WordPress och var lätt att använda. Många liknande verktyg utgår från skolan, att det ska vara rätt eller fel. I Qzzr kan du ha olika alternativ som leder till olika typer. Det skulle kunna gå att göra Vilket parti ska du rösta på-test till exempel. Jag gjorde ett lätt och snabbt, som du gärna får sprida vidare på Facebook. (Det är väldigt enkelt, jag vet, men det är gjort mest för att testa testverktyget. Om det funkar bra kommer det svårare test sen.)