Hjälpsam skärm med bra ljud

Skärmen på köksbordet med semesterbild
Om du lagt semesterbilderna på Google foto kan skärmen visa dem som bildspel. Det går också att bara visa en klocka. Du kan prata med skärmen från andra sidan rummet. Det krävs ett konto hos Google och en mobil eller platta med appen Google home för att komma igång.

TEST: Lenovo smart display, 10 tum
Pris: 2 099 kronor
Betyg: ★ ★ ★ ★

Min man brukar fråga mig om allt. När föddes Marlon Brando? Hur stort är ett gotlandsruss? När går nästa buss?

Han vet att jag inte kan svaren. Han vill att jag ska googla åt honom. Han skulle kunna göra det själv. Men han tycker det är jobbigt att skriva in sökorden.

-Gör det själv, säger jag oftast, för jag är förstås upptagen med något viktigare.

Lenovos smarta skärmhögtalare som jag testar vore helt perfekt för honom. En apparat som inte har nåt annat för sig än att lyssna efter frågor och snabbt söka upp svaren.

Det enda han behöver göra är att säga Hej Google, eller Okej Google, och sen ställa sin fråga eller be skärmen göra något som smarta assistenter gör. Som att sätta en timer, spela musik från Spotify, visa en video från Youtube eller sätta på P4 på radion.

Skärmen kanske hör fel och missförstår ibland, men den blir aldrig irriterad och den säger aldrig: Gör det själv.

Blir min man glad för denna lösning? Naturligtvis inte. Han vägrar prata med skärmen. Han är övertygad om att den spionerar på honom och att någon i Kina eller USA sitter och lyssnar på allt som sägs i rummet. Det hjälper inte att jag visar att det finns avstängningsknappar för mikrofon och kamera.

Skärmkameran gör det annars möjligt att ha videosamtal, genom appen Google duo. Det går att ställa skärmen på högkant under samtalet för att se samtalspartnerns bild större.

Lenovos skärm är ganska snygg, baksidan är tjockare i ena hörnet med en mjukt rundad övergång och täckt av bambu. Ljudet är bra, det går att lyssna på musik länge. Tiotumsskärmen räcker för att titta på video och film om jag sitter hyfsat nära. Eftersom det är en Google home-pryl har den stöd för chromecast. Jag kan alltså skicka video från Netflix eller SVT play från mobilen till den större skärmen.

Skärmen har bra kvalitet och Googles assistent är duktig på att förstå kommandon och frågor. Men skärmen kan inte göra allt som en vanlig surfplatta kan. Du kan inte surfa fritt, du kan inte shoppa på nätet, du kan inte ladda ned en massa appar.

Men det som går att göra fungerar bra. Skärmen svarar direkt att Marlon Brando föddes 3 april 1924. Sen återgår den till att spela Bruce Springsteenvideor nonstop. Hej Google, höj ljudet!

Maken muttrar och går ut för att samla in nedblåsta kvistar i trädgården.

Text och bild: EVA WIESELGREN

Den här artikeln publicerades i Göteborgs-Posten och andra morgontidningar 18 februari 2020.

LÄS OCKSÅ om Google Nest hub: 

 

 

Sorry, Siri. Google vann matchen

Siri (till höger) har funnits länge på svenska, men Googleassistenten som nyss lärt språket vinner lätt. Vem vill ha en digital vän som är trögfattad men låtsas vara smart? Ladda hem appen Google assistent till din mobil om du inte redan har den. Finns även för iphone.

 

Nu finns Googles assistent på svenska. Du som har en androidmobil kan fråga om saker och styra mobilen med rösten. Vi lät Google-assistenten mäta sig med Apples Siri.

STARTEN. Jag hittar inget sätt att starta genom att säga ”OK, Google” i min androidmobil. Det kan bero på att språket är svenska. I stället håller jag ned knappen som leder till startsidan för att ställa en fråga. I min iphone kan jag starta Siri genom att säga ”Hej Siri” eller genom att trycka in startknappen. 1-0 till Siri.

GISSA GÅTOR. Jag frågar vad det är som går och går och aldrig kommer till dörren. Googles assistent ger mig en länk till Institutet för språk och folkminnen som handlar om denna gåta. Siri svarar ”Hmm, jag är osäker.” Nu står det 1-1.

DRA EN VITS. Jag frågar om de kan någon vits. Googles assistent svarar: ”Vad säger båten till vinden? Jag känner mig blåst.” Siri svarar: ”På vilken svensk ö fryser man mest? På Frösön”. Jag ber om en till. Google: ”Alla pratade så högt att läsken knappt fick en kapsyl i vädret”. Siri: ”När står allting still? I rusningstid.” Lika dåliga. 2-2.

PRATA. Jag frågar ”Vad är meningen med livet?” Google-assistenten: ”Jag har en fabriksgaranti. Så jag tänker inte så mycket på såna saker”. Siri: ”Det är enkelt… Det är en filosofisk fråga som handlar om syftet och signifikansen med livet eller existensen i allmänhet.” Kom igen, Siri. 3-2 till Google.

RESOR. Jag frågar när nästa tåg från Göteborg till Stockholm går. Googles assistent ger mig en karta med tågets väg, korrekt avgångstid och restiden. Siri ber mig lägga till en adress i en av mina kontakter som har Stockholm i namnet. Google leder nu med 4-2.

PLATSER. Jag frågar var närmsta pizzeria finns. Google ger mig sökresultat med de närmaste pizzeriorna. Siri säger ”Hmm, jag hittar ingenting om Närmsta pizzeria.” Google leder med 5-2.

RECEPT. Jag frågar hur man kokar ägg. Google visar ICA-kökets tips om äggkokning. Siri undervisar mig om vad ett ägg är. 6-2 till Google.

SKICKA MEJL. Jag ber assistenterna skicka ett meddelande till en av mina kontakter. Googles assistent skriver mejlet men får aldrig iväg det, förstår mig inte när jag säger att det ska skickas. Siri skickar mejlet efter en del rättningar. Siri vinner. Slutresultatet blir 6-3 till Google.

Den här artikeln publicerades i Göteborgs-Posten och andra tidningar 9 oktober 2018.

 

Inte smartast, men korten blir bra

Mobilen vet vad jag fotograferar. P20 är en elegant androidmobil med lättfattligt gränssnitt. Det går att logga in med fingeravtryck och ansiktsigenkänning. Bild: EVA WIESELGREN

TEST: Huawei P20 64 GB
Pris: 5 590 kronor
Betyg: ★ ★ ★ ★

Jag riktar mobilkameran mot en blomma. ”Blommor”, konstaterar mobilen. Jag fotograferar en hund. ”Katt”, påstår mobilen. Den artificiella intelligensen verkar vara ungefär på en tvåårings nivå.

Mobilen jag testar är en av de bästa kameramobilerna just nu. Den har två objektiv från Leica på baksidan och ett på framsidan, som tar bilder med 20 respektive 24 megapixel. Mobilkameran har ett proläge med manuella inställningar där jag kan ta bilder i rawformat, välja slutartid, fokusläge och mycket annat. I det vanliga fotoläget är det bara att sikta och trycka. Där finns också den artificiella intelligensen. Kameran försöker tolka mina motiv och gör inställningarna därefter. Att den dessutom talar om med en text på skärmen vad den gör är lite kul, särskilt när den gissar fel, men mest störande. Jag vet ju att det är en blomma. Om jag stänger av Master AI i inställningarna försvinner texterna. Jag hittar inget sätt att behålla intelligensen men slippa informationstexterna.

Förr valde vi mellan olika motivprogram. Ni vet, symbolerna med en blomma, ett landskap, en hund eller en fotbollsspelare. Nu väljer den intelligenta kameran motivprogram åt oss. Oftast blir det bra. Att den inte kan skilja på katt eller hund spelar ju ingen roll i praktiken. Det gör mig snarast på gott humör att min mänskliga hjärna fortfarande är lite smartare än en smartphone.

Ibland blir det mindre bra. När jag vill ta en bild av barnet på gräsmattan och mobilen drar till med ”Grönska” får gräset så stark färg att barnet liksom försvinner. Då kan jag ta bort effekten med ett tryck på skärmen.

Trots en del överdrivna effekter, som skönhetsfiltret i selfieläget, är det svårt att inte bli förtjust i kameran. Särskilt bilderna med nattläget blir väldigt bra.

P20 är en utmärkt mobil för dig som fotograferar mycket. Men se upp så du väljer rätt modell. Den större och dyrare P20 Pro har även ett teleobjektiv på baksidan, tar ännu större bilder och är skyddad mot vatten. Den P20 jag testat har släppts nyss och har 64 GB lagringsminne. Den som kom i våras har dubbelt så mycket, 128 GB, och lite högre pris. Det kan vara värt pengarna att få mer minne. Det finns också en billigare P20 Lite med sämre prestanda.

EVA WIESELGREN

Den här artikeln publicerades i Göteborgs-Posten och andra tidningar 4 september 2018.

 

Förföljd av korkade algoritmer

RUNDGÅNG. Jag delade en debattartikel från Dalarnas tidning på Twitter. Nästa dag hade min mobil valt ut den som speciellt intressant för mig.

 

Datorer som listar ut vad vi vill och servar oss är smart. Men när mobilen vill att jag ska läsa artiklar jag redan läst och annonserna visar byxorna jag redan köpt, då är det bara irriterande.

När jag ser tillbaka på teknikåret som gått handlar det väldigt mycket om artificiell intelligens. Det är maskiner som lyssnar och lär sig och anpassar sig för att hjälpa oss på bästa sätt. Smarta högtalare och digitala assistenter som kan göra allt från att berätta när bussen går till att beställa pizza.

I teorin alltså. I praktiken har de smarta assistenterna dålig koll på busstiderna där jag bor och vill helst jag ska åka till Partille och hämta min pizza.

Men visst, jag behöver inte använda digitala assistenter om jag inte vill. Jag gör det ändå för att vara hygglig. Om ingen pratar med dem kommer de ju aldrig att lära sig.

Värre är det med algoritmerna på webben. De har under året tagit sig allt större friheter, och det är tveksamt om deras syfte ens är att hjälpa mig.

Flödena på Facebook och Twitter som förut visade mina vänners inlägg i tidsordning visar nu vad algoritmerna tror att jag vill ha. Det betyder oftast saker som många har gillat och skickat vidare. Det kan ta lite tid innan ett inlägg hunnit få det där engagemanget. Så medan jag på Twitter matas med inlägg som gjordes igår och hunnit bli populära missar jag aktuella grejer mina vänner skriver just nu. De får jag se i morgon. Och de briljanta inläggen som skrivs av ett ensamt geni med få följare kommer ingen någonsin att läsa.

Med liknande urvalsmetod förser mig mobilen med nyheter. Artiklar som många i engagerat sig i visas i en lista. Algoritmen bakom verkar också ha koll, om än bristfällig, på geografin eftersom den ofta tycker jag ska läsa Borås tidning. Nu prenumererar jag inte på den eftersom jag inte bor i Borås och kan därför inte läsa artiklarna bakom betalväggen men det har inte algoritmen fattat. Jag kan inte stänga av det eller tala om vilka förslag jag vill slippa.

Dessutom är det ofta så att jag redan läst de artiklar som går att läsa, och inte vill se flera dagar gamla nyheter.

Annonserna har ännu inte nästlat sig in i min mobil, men ute på webben är de överallt och jagar mig. De visar skorna jag kollade på förra månaden och byxorna jag köpte förra veckan. Om och om igen kommer dessa byxor. Det är bra byxor. Men jag har redan köpt dem. Det är meningslöst för mig att se dem igen. Har priset sjunkit blir jag ledsen, men jag kommer inte att köpa dem igen. För affären som säljer byxorna är det ännu mer meningslöst, annonsen gör mig bara irriterad trots att jag gillar produkten.

De här annonserna går att välja bort och anpassa på olika sätt. Men vem orkar lägga tid på att joxa med det utan att ens få betalt?

Inte jag. Jag skriver om dem i stället.

Och hoppas att nästa års algoritmer blir smarta på riktigt, inte bara låtsas att de vet vad jag vill ha.

På Facebook kommer i alla fall en sak att bli bättre 2018. Det ska bli slut på tjat om gilla och dela och tagga en kompis. De som lägger ut sådana uppmaningar gör det för att hamna högt upp när den där algoritmen bestämmer vad som ska visas i mitt flöde. Men nu ändrar Facebook så att inlägg som på luriga sätt vill locka folka att engagera sig i stället knuffas ned i botten. För folk vill inte se sina flöden fyllas med meningslösa tävlingar och tester. Och Facebook vill inte att vi ska tröttna. Det är vi användare som är deras produkt.

Det är lätt att glömma det ibland, men det är fortfarande människor som bestämmer över algoritmerna.

PS. När jag skrev att annonserna ännu inte nästlat sig in i min mobil var det kanske inte riktigt sant. Idag ville mobilens karta ge mig navigeringsförslag för att köra till leksaksaffären BR. Eftersom jag inte har små barn har inte besökt den på många år. Jag har heller inte sökt efter leksaker på nätet eller haft någon annan relation till BR. Det enda jag kan komma på som förklaring är att BR betalar för att få med sitt företag på kartan och att det då ingår att de ska komma med som förslag i folks mobiler. Eller också tycker den där algoritmen helt enkelt att jag borde leka lite mer. Jag kanske ska vara glad att den inte ville visa vägen till vårdcentralen eller apoteket.

Den här artikeln publicerades i Göteborgs-Posten (eGP) 26 december 2017.

Appen skriver allt ni säger

– Vem vill vara mötessekreterare?

Alla tittar ned i bordet. Att skriva mötesprotokoll är inte kul. Men nu slipper ni tjafsa om vems tur det är. Nu går det att lösa med artificiell intelligens.

Appen Wrappup kan både spela in mötet och anteckna vad som sägs. Sen kan protokollet skickas till alla som var med.

Wrappup finns för iphone, androidmobiler och för webbläsaren i datorn.

Du kan koppla din kalender till appen och välja ett möte som appen ska bevaka. Sen trycker du på inspelningsknappen. Appen spelar in ljudet och översätter samtidigt till skriven text. Det finns stöd för många språk, däribland svenska.

Det blir inte alltid helt rätt, men det mesta blir korrekt återgivet. Och ljudet finns sparat om ni vill kolla om någon text blir svårbegriplig.

Det går att markera särskilt viktiga partier för att få dem i en särskild notering, om man till exempel vill se snabbt vilka beslut som fattades.

Ljudfilen bearbetas i molnet på Wrappups servrar. När det är färdigt får du en länk som du kan dela och du kan välja att få den skrivna texten skickad till dig.

Det ska även fungera med telefonmöten (fast verkar inte göra det än).

Appen fick stöd för svenska nyligen och ännu är det nog lite för tidigt att lämna hela sekreterarjobbet till appen på viktiga möten. Några gånger när jag testat har jag inte fått någon text skickad. Men ljudet har sparats som det skulle.

Jag tycker ni ska passa på att prova nu när appen är ung och fortfarande inte kostar något.

Utvecklarna bakom Wrappup har vunnit flera priser och har nu både IBM och Microsoft som partners.

Det är väl ingen vågad gissning att det kommer att kosta pengar att utnyttja tjänsten längre fram om den visar sig fungera i större skala.

Även om du inte sitter i en massa möten som måste dokumenteras kan du ändå ha nytta av att mobiler kan omvandla tal till text. Du behöver ingen särskild app för att diktera till mobilen, och få den att skriva ned vad du säger. Både iphone och androidmobiler har en liten mikrofonsymbol på tangentbordet. Tryck på den och prata så omvandlar mobilen ditt tal till text. Du kan säga punkt, ny rad, frågetecken och andra skiljetecken också. Den intelligenta mobilen förstår. Blir det inte rätt direkt så ge inte upp utan prova lite till. Allt fler prylar går att prata med, så det är lika bra att vänja sig.

Den här artikeln publicerades i Göteborgs-Posten 31 oktober 2017.