Ny app med bästa kartorna gratis

Abisko fjällstation på kartan i olika nivåer
Zooma in hur långt som helst – kartan är alltid skarp.


Vill du se var du är när du är ute i naturen? Och kunna hitta rätt om du gått vilse? Men har svårt för appar med en massa menyer och funktioner? Då ska du ladda ned Lantmäteriets nya app, Min karta.

Det fanns en tid när kartor var jättedyra. Jag köpte dem i bokhandeln inför vandringar och resor. Sen kom digitala kartor som kunde användas i våra smarta mobiler men de bästa kartorna kostade fortfarande rätt mycket.

Detta ändrades för några år sen när Lantmäteriet släppte sina kartdata fria. Vem som helst kan ladda ned kartor från deras sajt för utskrift och appmakare får tillgång till deras webbkartor.

Det finns många bra kartappar nu, med Lantmäteriets kartor i. Några är enklare, andra har massor av finesser. Många kostar fortfarande pengar, det kostar ju att utveckla appar, men det handlar inte längre om stora summor.

Nu har Lantmäteriet gett ut en egen app som heter Min karta. Själva appen är än så länge enkel och avskalad, men kartorna är de senaste och bästa.

Min karta är inte en app för dig som vill guidas när du kör bil, utan för dig som är ute i naturen och vill se små skogsvägar och stigar, bäckar och kullar. Går du vilse i skogen är detta en mycket bättre app att starta än att köra igång Google maps, som är den enda kartapp många använder.

Det är Lantmäteriets topografiska webbkarta som finns i appen. Du kan välja att se en vanlig karta eller flygbilder. I den vanliga kartan går det att zooma in ned på detaljnivå och fortfarande ha en skarp kartbild. Det blir skarpt på alla nivåer. Appen tar 200 MB av mobilens lagringsminne. För att kunna se alla kartbilder i olika skalor måste du ha tillgång till internet. Det finns (ännu) ingen funktion för att spara kartor för att använda när jag inte har mobiltäckning. Jag kan se översiktskartan hela tiden men inte zooma in på nya områden om jag är offline. Men appen sparar kartbilder jag redan tittat på och jag kan senare ta fram dem även om jag inte är ansluten till internet. De automatiskt sparade kartorna fanns kvar även efter en omstart av mobilen. Det är bra, men känns osäkert att inte veta hur länge och efter vilka kriterier de sparas offline. Att vara utan mobiltäckning är vanligt när man är i naturen. Antingen finns ingen mobilmast i närheten eller också vill man spara batteriet och sätter mobilen i flygplansläge. GPS fungerar ju även utan mobiltäckning så om bara kartorna finns ombord går de att använda.

Appen Min karta har några få inställningar. Jag kan välja om jag vill se skalstocken hela tiden eller att den bara visas när jag zoomar. Den inställningen görs inte inifrån appen utan i mobilens inställningsapp. Där kan jag också ställa in om jag inte vill dela hur jag använder appen till Lantmäteriet.

Inne i kartappen kan jag välja om jag vill se den vanliga kartbilden eller flygfoton.

Det finns en pil som jag trycker på för att hitta min plats på kartan. Trycker jag en gång till på den pilen roterar kartbilden när jag vrider mig själv och jag ser min riktning. Det finns också en liten kompass som visar var norr är.

 

För den som är van kartläsare är det intuitivt och praktiskt. Men alla är inte det. Jag tror det behövs en guide som kan slås på inne i appen med information om hur kartan kan användas. Min karta är gratis och kommer säkert att laddas ned av många som inte vill betala för appar. Det finns en risk att ovana kartläsare inte förstår hur de ska göra för att navigera med appens hjälp.

Lantmäteriet skriver att appen som nu släppts är en testversion. Jag vet inte om de vill göra en mycket enkel app, och överlåta finesser som sök på ortsnamn, loggning av vilken väg man gått, mätning av sträckor och annat till andra utvecklare. Eller kanske de tänker utveckla appen mera (det hoppas jag) och vill testa basfunktionerna först. 

Men även den mycket enkla testversionen av appen skulle må bra av en liten instruktion.

Jag kommer absolut att använda Min karta, för att få senaste och mest högupplösta kartbilderna. På turer där det saknas täckning kommer jag att zooma in på området i förväg för att kartorna ska sparas offline, och dessutom ha en annan app med offlinekartor som backup (ViewRanger är min favorit, men det finns många fler, t ex TopoGPS, Backwater maps, Fjällkartan och Bontrax.)

Dessutom har jag alltid med en papperskarta (eller ännu hellre en karta tryckt på tyvek, ett material som tål vatten och inte går sönder) och en kompass på längre turer. Om mobilen blir förstörd eller batteriet tar slut är det bra att ha.

Text © EVA WIESELGREN 2020

Host, host – nej, du behöver inte rapportera i nån app

Om det var så enkelt ändå, att jag kunde kolla i mobilen och få svar var viruset fanns.


Jag hostar och är trött. Men jag tar inte upp mobilen för att lägga in mina symptom i den där forskningsappen. Allt är inte bra bara för att det kommer i en app. Och allt som kallas forskning är inte vetenskapligt.

Ni har säkert också sett annonserna för appen där forskare på Lunds universitet vädjar till oss att hjälpa till att bekämpa Covid19. Och visst vill vi hjälpa till att stoppa denna sjukdom. Vi gör som folkhälsomyndigheterna säger och håller distans och så. Och är det bara lite uppgifter som ska matas in i en app så är det väl inget problem?

Jag laddade ned appen, men bestämde mig för att inte använda den.

Inte för den personliga integritetens skull, även om det verkar vara si och så med den också. Nej, det som framförallt fick mig att avstå var att appen inte alls känns vetenskaplig.

Jag hostar, men jag har sannolikt inte coronasmitta. Att jag och andra matar in våra symptom ger inte alls någon upplysning om hur många som har smittats av Covid19. Det är först om vi blir testade som det går att säga. Får vi då besked om att vi har Covid19 hamnar vi ju ändå i den officiella statistiken.

Det appen gör verkar inte meningsfullt. Det görs inget statistiskt urval, det går inte att dra några slutsatser om läget i hela befolkningen. De som vill vara med använder appen. Kanske är det troligare att de som känner sig sjuka är intresserade av appen.

De allra flesta har några av de där symptomen ofta. Vem är inte trött. Många är också pollenallergiker och både hostar och snörvlar och nyser så här års.

Jag förstår inte hur appen skulle kunna kartlägga smittan bättre än vad som redan görs av statstiken över hur många som konstaterats ha Covid19. På vilket sätt appen bekämpar viruset fattar jag inte.

Det appen säger, att jag ska kunna se hur smittspridningen ser ut i mitt område, verkar inte troligt. Det är för få som använder appen och urvalet är inte representativt. Vi som är lite trötta vet inte om vi har Covid19. Hur skulle då appen veta det? Hälsoteknikföretaget Zoe som gjort appen verkar inte ha koll på läget i Sverige. Här går vi inte till vårdcentralen och testar oss om vi får lite hosta. Vi gör som Folkhälsomyndigheten sagt och håller oss hemma. Möjligen funkar appen bättre i Storbritannien.

Så jag struntar i appen. Det kan du också göra med gott samvete.

TEXT OCH BILD © EVA WIESELGREN

PS. Den här appen Covid Symptom Tracker är alltså gjord för att kartlägga var människor med symptom finns. Inte för att spåra smitta. Appar för smittspårning är något annat, där man i efterhand kan få veta om man varit nära en person som visat sig vara smittad. Det har jag skrivit om här: Mobilerna ska få koll på vilka vi möter

Mobilerna ska få koll på vilka vi möter

Mobilerna kan inte känna av vem som är smittad. Men de kan registrera vilka mobiler som har varit nära varandra. Till hösten kan kontaktspårning blir inbyggt i mobilernas system. 

Godkänner du att mobilens bluetooth används för kontaktspårning? Snart kommer vi att rutinmässigt svara ja eller nej på frågor av den typen. Apple och Google samarbetar om en lösning för att minska smittspridning.

Du har kanske läst om eller sett på tv hur myndigheterna i Singapore spårar covid19-smittade med mobilens hjälp. När en person testats positivt matas det in i en app. Då får personer som varit nära den smittade ett meddelande till mobilen så att de kan gå och testa sig.

Det är mobilernas bluetooth, radiokommunikation på korta avstånd, som används för att hålla reda på vilka som varit nära varandra.

Tekniken för att göra detta finns alltså redan. I Singapore har människor laddat ned appen Tracetogether, som myndigheterna står bakom.

Appen registrerar vilka som är två meter från varandra, eller om man varit upp till fem meter från varandra i trettio minuter. Om du suttit på samma buss som en smittad får du veta det, men inte om bussen du satt på åkt förbi en smittad på gatan utanför.

Människorna som har appen uppger sina telefonnummer, men inte namn eller andra uppgifter.

Nu vill de två storföretagen Apple och Google som kontrollerar systemen i våra smartphones underlätta spårningen av smitta. I stället för att myndigheterna ska behöva utveckla appar som gör allt jobbet ska det finnas ett färdigt gränssnitt i mobilerna som spårningsappen kan ansluta till och hämta och lämna information.

Det som spåras är alltså inte smitta, mobilerna kan inte se var viruset finns. Utan det som spåras är vilka kontakter vi haft med andra människor med mobiler. De som testats positivt matar själva in i appen att de är smittade.

Syftet är gott. Ingen vill bli smittad eller sprida smitta. Mobilföretagen bedyrar att den personliga integriteten ska värnas. Användaren måste aktivt godkänna att kontaktspårningen slås på och att appar får tillgång till den. Det ska vara anonymiserat. Det ska gå att stänga av.

Tekniken finns redan, och kan användas för alla möjliga syften. Kanske är det bra att Google och Apple gör en gemensam standard för den, så att det blir tydligare för oss vad vi godkänner och hur vi ska göra om vi inte vill vara med.

Ändå behöver man inte vara paranoid för att tycka att det här är läskigt. Storebror ser dig, och han har numera tagit plats i din ficka.

Den här artikeln publicerades i Göteborgs-Posten och andra morgontidningar 21 april 2020.

Text och bild: © EVA WIESELGREN

Exit mobile version