Räddad av nödsändaren på fjället

Olyckan slog till på fjället. Knäet skars upp ända in till benet. Då kom nödsändaren som Karma burit med sig flera år till användning. Bilder: Scott Taylor och Karma Forester.

 

Karma Forester föll och slog sönder knäet på en vass sten. Det fanns ingen mobiltäckning. Då kom nödsändaren till användning.

Karma Forester och Scott Taylor påbörjade sitt livs äventyr i slutet av juni. De har sålt bil, möbler och andra ägodelar för att vandra från Nordkap till Nya Zeeland.

Tält och allt annat de behöver bär de i ryggsäckar. En viktig sak i packningen är nödsändaren.

– Den har jag burit med mig i snart tre år. Då började jag långvandra ensam och nödsändaren var en trygghet både för mig och för mina föräldrar.

Karmas PLB (personal locator beacon) kan bara göra en sak, sända ett larm.

När olyckan hände i norska fjällen var det ingen stor dramatik.

– Vi hade gått tre mil den dagen och jag var ganska trött. Jag snubblade på stigen och landade med knäet på en väldigt vass sten.

Karma och Scott insåg att skadan krävde vård och aktiverade sändaren. Då gick ett larm iväg via ett satellitnät som övervakas av myndigheter över hela världen. Innan räddningshelikoptern skickades ut fick Karmas pappa, som stod först på kontaktlistan, ett samtal för att kolla att det inte var falsklarm.


– Han blev förstås rädd, men fick snart veta att vi var i säkerhet.

Det var dimma och dåligt väder men efter två timmar kunde en norsk militärhelikopter landa och flyga Karma till närmsta vårdcentral. Därifrån skickades hon vidare med taxi till sjukhuset i Tromsö. Knäet fick sys med nio stygn.


Sändaren kostade cirka 3 500 kronor. Det krävs ingen prenumeration men den måste registreras hos Sjöfartsverket. Vart sjunde år ska den skickas in för batteribyte.

Det finns andra sorters nödsändare och satellittelefoner med tvåvägskommunikation och/eller möjlighet att sända textmeddelanden. De är större och kräver abonnemang eller kan hyras.


– Jag valde denna för att den är liten, lätt och enkel, säger Karma.

Hon köpte sin sändare på nätet. De säljs ofta i marinaffärer.


– Mina inlägg i sociala medier efter olyckan har dragit igång en nyttig debatt om nödsändare. Det verkar inte vara lika vanligt i Sverige som utomlands.

Den norska räddningen kostade bara Karma några symboliska hundralappar för vård och sjuktransport. Så är det inte i alla länder. Kolla vad som täcks av din reseförsäkring innan du ger dig ut på äventyr.

Vill du följa Karmas och Scotts äventyr kan du kolla på sajten rebootlife.me där de dokumenterar sin vandring över jordklotet.

TEXT: EVA WIESELGREN

Den här artikeln publicerades i Göteborgs-Posten och andra morgontidningar 30 juli 2019.

Ladda med solkraft på vandringen

”No woman, no cry …” Musiken hörs svagt till en början. Jag sitter på en fjällsluttning vid Kungsleden och väntar mig inte reggae. Men det är inte inbillning. Musiken blir starkare. En liten trupp vandrare närmar sig. Killen som går först har ryggsäcken täckt av solceller.

Reggaetonerna strömmar ut från ryggsäcken. Vi hejar på varandra innan det lilla soldrivna fjälldiscot gungar vidare.

Själv har jag varken med hörlurar eller högtalare. Men jag har också en solcellsladdare på ryggsäcken. En mindre modell som får plats lagom på toppen. Den laddar ett batteri, som i sin tur laddar mobilen på natten.

Tre timmars sol räcker ungefär till att ladda min mobil en fjärdedel. Även om det är molnigt blir det lite laddning. Men regnar det får jag sätta på regnskydd.

Att bära en extra pryl på fjällvandring ger extra vikt, 330 gram med laddare, batteri och usb-sladd. Jag tycker det var värt det. Jag använde mobilen som kamera, karta och gps, och hade turistföreningens app med beskrivningar av alla dagsetapper i den. Jag hade med vanlig karta och kompass också, jag var inte säker på att det skulle bli någon sol.

Att ta upp mobilen under vandringen och kolla hur långt jag hunnit och se hur långt det var till bron eller stugan var mycket smidigare än att veckla upp en papperskarta i blåsten. Flera gånger hjälpte jag också andra vandrare som inte hade riktig koll på kartan.

Solcellsladdningen räckte till mina behov – tills jag närmade mig Kebnekajse fjällstation och åter fick kontakt med en mobilmast. När jag kopplade upp mobilen mot internet för att se vad som hänt i världen och ta kontakt med familj och vänner tömdes batteriet på någon timme. Laddaren genererade mindre ström än mobilen gjorde av med fast solen sken från klar himmel. Jag fick köa till eluttagen inne på fjällstationen och sen sätta mobilen i flygplansläge igen för att ha batteri sista biten.

Solcellsladdaren jag testade kostade 299 kronor på Clas Ohlson. Det finns flera öglor att sätta fast den i. Prylen som ska laddas ligger i en nätficka på undersidan. En nackdel är att laddaren inte tål regn. Vädret skiftar snabbt på fjället och jag hann inte alltid få på regnskyddet. Dock överlevde laddaren fukten under tio dagars tältsemester på fjället.

Fjällkartan i appen Viewranger. GPS:en visar min position. Det var värt att bära på laddaren för att kunna använda mobilkartan.

 

Den här artikeln publicerades i Göteborgs-Posten 29 augusti 2017.

Exit mobile version