Så nu sitter jag med min önskemobil framför mig. Nya iphone SE var den jag ville ha. En liten, som ligger bra i handen, som går att hantera i farten utan att jag tappar den. Som ändå inte är en enklare modell utan har bästa kameran och snabbaste processorn.
Jag skulle glatt byta bort min klumpigare iphone 6 mot den nya om det gick. Nu går det inte, jag har bara den lilla till låns för att testa. Den börjar säljas i svenska butiker onsdag, 6 april.
Jag tycker Apple gjort en utmärkt kompromiss. Den nya lilla har inte 3D touch och inte selfiekamera med 5 megapixel som iphone 6S har. Men den har lika bra kamera bak, 12 megapixel, minst lika bra batteritid och lika snabb processor. Den kan ta de där Live View-bilderna som rör sig, som blev roligare när Facebook nu kan visa dem.
Och priset är lägre. Det är fortfarande ingen billig mobil, den kostar 4 695 kronor med 16 GB. Sexan, alltså den gamla, kostar nu 6 395 kronor. (Jag tror jag gav över sjutusen.) 6S kostar 7 495 kronor. Priset på den lilla är på en nivå som gör det möjligt för flera att skaffa en iphone. Och då får de en bra iphone, ingen lågbudgetvariant, inte förra årets modell.
Iphone SE har samma format som föregångaren 5S, men med lite avfasade kanter. Efter en tid med större skärm känns det som att komma hem när handen greppar den.
Nu ska jag testa den och se om den känslan håller i sig.
I så fall hoppas jag Apple fortsätter satsa på det mindre formatet så jag kan skaffa en sån här när min sexa tjänat ut.
Varför köpte jag inte en androidmobil då? Sony har ju sin Xperia Z5 Compact som inte heller är stor och har bra kamera. Det är inte så att jag är rädd för androidsystemet, även om jag tycker iOS är enklare. Det är apparna. Trots att det finns enormt många androidappar är det flera av dem jag använder i jobbet och är smått beroende av som bara finns för iOS.
