Hitta rätt i världen med tre ord

///öppettider.gurka.marmor - en plats i skogen utanför Partille
De tre snedställda strecken visar att det som kommer efter är en what3words-adress. Du kan hitta fram till just de här tre kvadratmetrarna genom att skriva in orden i appen eller på webben.

Glöm grader, sekunder, minuter, väderstreck och konstiga tecken. Med appen What3words kan du ange en position med tre ord, lätta att skriva, läsa och komma ihåg.

Om du någon gång har försökt navigera till en plats utifrån en skriftlig beskrivning med koordinater angivna förstår du varför den här appen är smart. För när din mobil eller kartapp inte använde samma system som de som skrev ned koordinaterna, eller du råkade halka lite på tangentbordet och fick en siffra fel – då var det stor risk att du fick vägledning till östra Seychellerna istället för till halmslöjdskursen i Skövde.

What3words har delat in jordklotet i rutor på tre gånger tre meter. Varje ruta har tilldelats tre ord. Det finns många språk att välja på och svenska är ett av dem.

Appen är gratis. Du väljer vilken ruta på kartan du vill veta orden till. Sen kan du dela platsen med andra. Då får de en länk de kan klicka på och se platsen direkt på en karta med möjlighet att navigera dit med sin vanliga kartapp. Mottagaren måste alltså inte ha What3words-appen för att kunna hitta rätt.

Bäst kommer det här systemet till sin rätt i positionsanvisningar där man inte har möjlighet att klicka på länkar, till exempel på visitkort och i tryckta annonser, eller om positionen förmedlas muntligt. De tre orden är lättare att memorera eller skriva än en rad siffror. Postadresser fungerar inte alltid så bra i navigeringsappar. Och vill du visa var svampstället eller badplatsen eller utsiktsplatsen ligger eller var ditt tält står på festivalplatsen finns det ingen adress. Då är de tre orden smidigare än koordinater.

Företag och organisationer har börjat använda systemet. Mercedes-Benz och Fords navigeringssystem kan ta emot treordsadresser i skrift och med röst. DB Schenkers kunder kan ange tre ord som adress för att få budbilen att köra till rätt ingång.

Företaget bakom What3words finns i Storbritannien. Där är många lokala räddningstjänster anslutna till systemet. Den som ringer efter hjälp kan säga tre ord istället för att försöka beskriva platsen.

Orden är olika på olika språk. Det är alltså inte översättningar. Anstötliga ord är inte med. Urvalet är gjort av människor. De tre orden som tilldelats en ruta kommer aldrig att ändras.

Vill du se vilka tre ord din plats har? Hämta appen för Iphone eller Android eller surfa till what3words.com med datorn.

TEXT & BILD: EVA WIESELGREN

Den här artikeln publicerades i Göteborgs-Posten och andra morgontidningar 10 september 2019.

Förföljd av korkade algoritmer

RUNDGÅNG. Jag delade en debattartikel från Dalarnas tidning på Twitter. Nästa dag hade min mobil valt ut den som speciellt intressant för mig.

 

Datorer som listar ut vad vi vill och servar oss är smart. Men när mobilen vill att jag ska läsa artiklar jag redan läst och annonserna visar byxorna jag redan köpt, då är det bara irriterande.

När jag ser tillbaka på teknikåret som gått handlar det väldigt mycket om artificiell intelligens. Det är maskiner som lyssnar och lär sig och anpassar sig för att hjälpa oss på bästa sätt. Smarta högtalare och digitala assistenter som kan göra allt från att berätta när bussen går till att beställa pizza.

I teorin alltså. I praktiken har de smarta assistenterna dålig koll på busstiderna där jag bor och vill helst jag ska åka till Partille och hämta min pizza.

Men visst, jag behöver inte använda digitala assistenter om jag inte vill. Jag gör det ändå för att vara hygglig. Om ingen pratar med dem kommer de ju aldrig att lära sig.

Värre är det med algoritmerna på webben. De har under året tagit sig allt större friheter, och det är tveksamt om deras syfte ens är att hjälpa mig.

Flödena på Facebook och Twitter som förut visade mina vänners inlägg i tidsordning visar nu vad algoritmerna tror att jag vill ha. Det betyder oftast saker som många har gillat och skickat vidare. Det kan ta lite tid innan ett inlägg hunnit få det där engagemanget. Så medan jag på Twitter matas med inlägg som gjordes igår och hunnit bli populära missar jag aktuella grejer mina vänner skriver just nu. De får jag se i morgon. Och de briljanta inläggen som skrivs av ett ensamt geni med få följare kommer ingen någonsin att läsa.

Med liknande urvalsmetod förser mig mobilen med nyheter. Artiklar som många i engagerat sig i visas i en lista. Algoritmen bakom verkar också ha koll, om än bristfällig, på geografin eftersom den ofta tycker jag ska läsa Borås tidning. Nu prenumererar jag inte på den eftersom jag inte bor i Borås och kan därför inte läsa artiklarna bakom betalväggen men det har inte algoritmen fattat. Jag kan inte stänga av det eller tala om vilka förslag jag vill slippa.

Dessutom är det ofta så att jag redan läst de artiklar som går att läsa, och inte vill se flera dagar gamla nyheter.

Annonserna har ännu inte nästlat sig in i min mobil, men ute på webben är de överallt och jagar mig. De visar skorna jag kollade på förra månaden och byxorna jag köpte förra veckan. Om och om igen kommer dessa byxor. Det är bra byxor. Men jag har redan köpt dem. Det är meningslöst för mig att se dem igen. Har priset sjunkit blir jag ledsen, men jag kommer inte att köpa dem igen. För affären som säljer byxorna är det ännu mer meningslöst, annonsen gör mig bara irriterad trots att jag gillar produkten.

De här annonserna går att välja bort och anpassa på olika sätt. Men vem orkar lägga tid på att joxa med det utan att ens få betalt?

Inte jag. Jag skriver om dem i stället.

Och hoppas att nästa års algoritmer blir smarta på riktigt, inte bara låtsas att de vet vad jag vill ha.

På Facebook kommer i alla fall en sak att bli bättre 2018. Det ska bli slut på tjat om gilla och dela och tagga en kompis. De som lägger ut sådana uppmaningar gör det för att hamna högt upp när den där algoritmen bestämmer vad som ska visas i mitt flöde. Men nu ändrar Facebook så att inlägg som på luriga sätt vill locka folka att engagera sig i stället knuffas ned i botten. För folk vill inte se sina flöden fyllas med meningslösa tävlingar och tester. Och Facebook vill inte att vi ska tröttna. Det är vi användare som är deras produkt.

Det är lätt att glömma det ibland, men det är fortfarande människor som bestämmer över algoritmerna.

PS. När jag skrev att annonserna ännu inte nästlat sig in i min mobil var det kanske inte riktigt sant. Idag ville mobilens karta ge mig navigeringsförslag för att köra till leksaksaffären BR. Eftersom jag inte har små barn har inte besökt den på många år. Jag har heller inte sökt efter leksaker på nätet eller haft någon annan relation till BR. Det enda jag kan komma på som förklaring är att BR betalar för att få med sitt företag på kartan och att det då ingår att de ska komma med som förslag i folks mobiler. Eller också tycker den där algoritmen helt enkelt att jag borde leka lite mer. Jag kanske ska vara glad att den inte ville visa vägen till vårdcentralen eller apoteket.

Den här artikeln publicerades i Göteborgs-Posten (eGP) 26 december 2017.

… men jag hittade fram

Nytt i mässappen: Navigering. Jag hittade till exempel fram till Kim W Andersson som signerade sina serieböcker. 

 

Navigeringshjälp inomhus är förstås jättebra på en mässa. I teorin. I praktiken var det sådär. Att gå med näsan i mobilen på en fullpackad bokmässa är inte helt enkelt.

Jag har efterlyst funktionen. Jag har verkligen saknat den. Så när jag fick veta att bokmässans app fått stöd för navigering blev jag seriöst glad. Jag brukar irra runt och inte hitta fram till montrarna jag vill besöka.

Jag är van att navigera till fots med mobilen, både ute i naturen och i städer. Inomhus i en mässhall är dock förutsättningarna annorlunda.

Det är fullt med folk. Den som går med blicken i mobilskärmen riskerar att gå rakt in  någon annan – och det är inte säkert det är Håkan Hellström eller någon annan spännande kändis.

Det jag gör för att hitta i en stad – kollar vilken riktning jag ska gå i och vid vilken gata jag ska svänga – funkade inte på mässan. Här finns inga gator, bara monternamn, betydligt jobbigare att hålla i minnet än gatunamn.

Jag kommer inte själv på något jättesmart sätt att lösa det på. Kanske om det fanns ett ströva-runt-läge också där jag fick en vibration av mobilen när jag var nära en av grejerna på min spana-in-lista?  Skulle kännas mindre fånigt än att kolla på skärmen var tionde meter.

Rent tekniskt kändes det lite svajigt. Mobilen positionerade sig med hjälp av bluetooth, det kallas iBeacon. Markeringen för min position hoppade lite hit och dit. Kanske var det för långt mellan blåtandsstationerna.

Å andra sidan var det i år bra mobiltäckning inne på mässan så det gick att messa och fråga vilka böcker jag skulle köpa när jag sprang på något jag trodde var intressant för andra i familjen.

Och, trots att det inte var jättesmidigt med inomhusnavigeringen hittade jag fram till de montrar jag spanat in utan att gå runt och leta. Det har aldrig hänt förr.

Resultat: Jag har aldrig handlat så här många böcker på en bokmässa förut. Nu är julklapparna avklarade. Och signerade av författarna dessutom.

Test av billig bilhållare

Jag köpte den på en bensinmack. Den hade inget märke, men skulle enligt texten på förpackningen passa alla mobiler och bilar.

Hållare till bilen är ett elände. De skräddarsydda (för både bil och mobil helst) funkar bäst, sladdar sitter där de ska, allt blir stadigt och fint. Men så byter du mobil. Eller bil. Och får punga ut med en ny tusenlapp för att fixa ny hållare som passar.

En bilhållare som passar alla modeller är alltså smartare för den som inte jätteofta måste använda mobilen för att prata med handsfree eller för navigering i bilen.

Den här var ganska billig. 149 kronor. Det finns andra billiga som sätts i vindrutan med en sugpropp. De känns inte så stabila. Det gjorde tyvärr inte den här heller. Den ska klämmas fast i ventilationsgallret. Det finns gummigrejer på baksidan som sticks in i gallret. Två gummigrejer för smala galler och två för lite tjockare galler. Sen kan hållaren vridas på vilket håll du vill.

Hållaren sitter ganska säkert i gallret. Men inte så säkert att jag litar helt på den. Den lossnar inte av sig själv, men om jag måste göra något med mobilen, trycka på den av nån anledning, då glider hållaren på sned och allt riskerar att trilla ned.

Mobilen sitter bra fast i hållaren, men hållaren sitter inte riktigt säkert i gallret. Det här blir förstås olika beroende på hur bilens ventilationsgaller är utformade.

Dock är en lite vinglig hållare en bättre lösning än att bara lägga mobilen på sätet bredvid. Det går att snegla på skärmen utan att ta blicken från vägen.

En nackdel med att hållaren sitter i gallret är att där kommer det ju ut varmluft på vintern. En mobil som har gps och navigering i gång blir tillräckligt varm av sig själv, den behöver inte extra värme. Det problemet är samma för mobiler som sitter i vindrutan.

Baksidan. De här gummistängerna sticks in i ventilationsgallret.

 

Betyget blir två. Två vaddå? Jag måste ju ha ett betygssystem. Två byrålådor blir lite klumpigt att dela ut, eller? Jag tror jag tar något enkelt som stjärnor. Två av fem stjärnor får den namnlösa hållaren:
 ★★