Konsten att uppföra sig i grupper

Kollage av meme-ansikten
Facebookgrupperna är fulla av – vanliga människor. Om du använder samma umgängesregler som i den fysiska verkligheten blir det oftast bra.

 

Om du blir bjuden på en tillställning med mycket folk, hur gör du då när du kommit in? Ställer du dig och skriker TACK FÖR INSLÄPP så alla ska höra? Inte? Gör inte så på Facebook heller.

Facebook har satsat på grupper de senaste åren. I stället för att bara se vad vännerna skriver och delar diskuterar vi med främlingar. Vi läser och skriver om robotgräsklippare, fårskötsel, böcker eller vad det nu är som känns angeläget.

En del grupper är små. Kanske träffas deltagarna utanför Facebook också. I en sådan grupp behövs inte mycket regler. Det går att skriva spontant lite som man känner för.

Andra grupper är större, med hundratals och tusentals medlemmar. Då får det du skriver stort genomslag. Har du skrivit något provocerande får du räkna med en debatt som kan pågå länge. Skriver du ”Tack för insläpp”, ”Följer” eller upprepar något som flera redan skrivit spammar du alla de andra.

I den lilla intima gruppen kan det vara helt okej att tacka för att du får vara med.

I den stora gruppen är det bara meningsfullt om du är en kändis eller expert inom ämnet.

En del grupper har rutiner för nya medlemmar. Kanske finns ett inlägg där alla ska presentera sig.

Det första du ska göra när du blir medlem är att läsa informationen om gruppen. Ofta finns ett inlägg med vilka regler som gäller, till exempel för att lägga in länkar och reklam. Det finns också information om vilka som är moderatorer. Det är till dem du ska vända dig med frågor om vad som får publiceras.

Om du är osäker – fråga en moderator i ett direktmeddelande innan du lägger ut något. Skriv inte ”Admin får ta bort om det inte passar”.

De som sköter sådana här intressegrupper är eldsjälar som lägger sin fritid på att ge andra en mötesplats. Sabotera inte deras arbete bara för att du vill sälja dina kängor eller locka folk till svågerns lägenhetsvisning.

När du kommit in på det där partyt med en massa okända människor ställer du dig troligen inte och skriker. Förmodligen går du runt och kollar läget och minglar, hör vad folk pratar om och ger dig in i intressanta samtal.

Gör så på Facebook också. Och har du hamnat på ett ställe där alla verkar tokiga och bråkar och förolämpar varandra och folk blir utslängda av säkerhetsvakter hela tiden – då är det bara att dra sig mot utgången. Och nej, du behöver inte ställa dig och skrika NI ÄR INTE KLOKA, JAG LÄMNAR NU innan du går ur gruppen.

TEXT: EVA WIESELGREN

Den här artikeln publicerades i Göteborgs-Posten och andra morgontidningar 25 februari 2020.

Jag struntade i alla råd – och så här gick det

Ni vet hur det brukar låta: “Lämna inte ut alla uppgifter om dig själv på nätet”. “Var försiktig med okända profiler på sociala medier som vill ta kontakt”. “Stäng av mobilen när du är på fest”.

Jag brukar göra tvärtom. Och det lönar sig.

Om jag följt de vanliga råd om säkerhet på Facebook hade jag inte haft en öppen profil där alla kunde se allt om mig och där jag gick att söka fram på nätet.  Om jag följt de vanliga råden om vett och etikett hade jag stängt av mobilen istället för att ha den i knäet på middagsbjudningen. Jag hade inte märkt när det kom ett meddelande. Och om jag varit sådär försiktig som många tycker att man ska vara så hade jag kanske inte öppnat ett meddelande från en okänd person.

Då hade jag kanske blivit betraktad som en ordentligare människa. Men jag hade å andra sidan fått tillbringa kvällen i stress med att spärra kreditkortet.

Det som hände nu var mycket bättre. Tjejen som hittade mitt betalkort i parkeringsautomaten fann mig snabbt på Facebook och skickade ett meddelande till mig om att hon hittat mitt kort.

Eftersom jag tycker det här med att vara ständigt nåbar är himla praktiskt, just för sådana här saker som jag inte räknat med ska hända, kunde jag svara direkt, och vi kunde komma överens om att jag skulle hämta kortet i kassan på gymmet där hon skulle träna.

Jag hade inte hunnit upptäcka att jag glömt kvar kortet i automaten innan jag fick veta att det var i tryggt förvar.

Ingen stress och oro. Jag kunde lugnt stanna kvar på bjudningen och hämta upp kortet på väg till bilen.

Jag hade fått tillbaka kortet hursomhelst, det var en ärlig människa som hittade det. De flesta människor är ärliga. Men om jag inte varit uppkopplad och lätt att hitta på nätet hade det tagit längre tid.

Att vara lätt att hitta på nätet har fler fördelar än nackdelar, det är jag övertygad om. Sociala medier är befolkade av vanligt folk. De allra flesta är ärliga. Vi kan inte vara rädda för främlingar bara för att det finns en del bedragare. Och att ha mobilen  på även när man umgås med andra är bra. Det kan vara något viktigt.

Det dumma jag gjorde var att betala parkeringen med kort i stället för med appen som finns. Jag har bytt mobil och hade inte laddat ned appen till den nya. Hade jag använt appen hade jag inte glömt kortet.

Caroline som hittade kortet ville inte ha någon hittelön. Hon tror på karma.

Jag gör nog också det. För när jag tänker efter har jag också hittat plastkort i en parkeringsautomat en gång och gett tillbaka det till ägaren.