Widgets och Clips – så blir livet med iphone i höst

nytt utseende på hemskärm

Brukar du ha svårt att hitta bland apparna på din iphone? Det ska bli lättare till hösten. Men det blir också mer att hålla reda på när Apple ändrar sin klassiska hemskärm.

På måndagkvällen invigdes Apples årliga utvecklarkonferens med presentation av nyheter. Så brukar det gå till, men den här gången fanns ingen publik på plats. Konferensen är digital på grund av covid19. Keynoten, öppningsanförandet, blev inte lika spännande utan applåder och hejarop och möjligheten att något ska gå fel under framförandet.

Den nyhet som berör flest är ändringarna i iphonesystemet. IOS14 som kommer till användarna i höst innehåller stora förändringar.

Apples vd Tim Cook nämnde inte konkurrenten Android, men mycket av det som presenterades finns redan i det systemet. Widgets till exempel, små fönster med levande innehåll på hemskärmen. Du kan till exempel ha en väderwidget som visar väderprognosen för platsen där du är, eller en tidtabellswidget som visar nästa avgång.

Att kunna få en översikt över sina appar och sortera dem på olika sätt i ett appbilbliotek, har också funnits länge på Android. Det har gått på iphone också, men då har du varit tvungen att gå in i App store och leta upp listan på dina köpta appar där.

Nu ska appbiblioteket ligga på sista hemskärmen.

Det är naturligt att Apple inför flera funktioner för att hålla reda på alla appar. Samtidigt minskar skillnaden mot Android och det är inte säkert att det bara är bra för Apple. Många har valt iphone för att systemet känts enklare än Android. Nu blir det mer att lära sig, mer att bli förvirrad av.

Om inte Apple lyckats göra allt så intuitivt att vi inte behöver tänka på hur det fungerar.

Den nyhet som kallas Apple Clips är tänkt så, att det bara ska funka och vara till hjälp. Apple Clips är små miniprogram som ska startas automatiskt när vi behöver dem. De ska kommunicera med föremål i omvärlden. Om du till exempel vill hyra en elcykel och håller din iphone nära cykeln kan appen för att hyra cykeln dyka upp på skärmen automatiskt.

Om du hellre kör bil och tänker köpa senaste BMW-modellen kan du också få möjlighet att använda din iphone som bilnyckel, det ska gå att öppna och starta bilen med mobilen.

En annan iphonenyhet som känns modern men som kanske inte alla kommer att gilla är hur det ser ut när det kommer ett samtal. I stället för att hela skärmen tas över av att det ringer kommer det att dyka upp ett litet fönster med det inkommande samtalet och möjlighet att svara eller avfärda. Bra när det du gör på skärmen är viktigare än telefonsamtal. Dåligt om du ser dåligt och vill ha allt stort och tydligt.

Den som har ipad ska få flera möjligheter att sortera foton och anteckna med Apples penna. Texten du skriver för hand ska omvandlas till digital text.

Apple Watch, klockan, ska börja logga sömn, och också få ett nattningsläge där vi får hjälp att gå ned i varv.

De trådlösa lurarna, Airpods, ska automatiskt ansluta till rätt pryl när du skiftar mellan till exempel iphone och ipad.

Apple TV ska få nya finesser som bild-i-bild. Du ska kunna kolla nyheterna i ett hörn i filmen. Och bild-i-bild ska funka även på iphone om du vill ha flera saker igång samtidigt.

Nästa Mac-system kallas Big Sur, efter ett område i Kalifornien. Kartorna ska få nya finesser och Safari ska kunna översätta mellan olika språk.

När det gäller hårdvara var den stora nyheten att Apple håller på att överge Intel för att byta till egenutvecklade processorer.

Vill du se presentationen finns den i Apple TV-appen och på Youtube

EVA WIESELGREN

Gregory Octal, en lättare ryggsäck

TEST: Gregory Octal 55
Betyg: ★ ★ ★ ★ ☆
Pris: 2 399 kronor på fjallsport.se

Den har alla funktioner som jag är van vid från vanliga tunga ryggsäckar. Men den väger bara drygt ett kilo. Gregory Octal är perfekt om du vill ha en lätt ryggsäck utan att göra avkall på bekvämligheten.

Jag har en större säck, en Osprey Xena 70, som jag tycker mycket om. Den är pålitlig och skön att bära med. Men det sköna bärsystemet väger mycket. Jag vill ju inte att själva ryggsäcken ska stå för en stor andel av packningens vikt.

Jag har provat många lättare och lite mindre ryggsäckar. En del har varit trevliga men inte passat min rygg eller mina höfter. Några har varit obehagliga och tryckt in i ryggen eller på axlarna. Några har varit superdyra.

Jag fastnade till sist för Gregory Octal 55. (Motsvarande herrmodell heter Optic). Den ser ut som en kopia av Ospreys större säckar, men med tunt tyg och smala remmar som ger lägre vikt. På min rygg sitter Gregory Octal bättre än Ospreys lättviktssäckar Eja och Lumina.

Man måste prova. Och man måste prova med vikt i.

Octal har inte ställbar rygglängd utan det gäller att välja rätt storlek, som passar ryggens längd. Jag köpte en medium.

Jag har gått många dagsturer med den, och till sist blev det läge för en liten vandring med tältpackning.

Jag gjorde en video där jag packar och provar säcken, så ni ser vad den rymmer. Vikten jag bar hamnade på 12-13 kilo, inklusive ryggsäck och en massa vatten.

Förutom det jag visar i videon så har Octal 55 plats för vätskesystem, med en ficka inuti, möjlighet att sätta fast ett liggunderlag undertill och att spänna fast något uppe på locket, eller mellan locket och säcken. Det finns också fäste för gåstavar.

Locket går att höja och kan också tas av helt. Det följer med ett lättare lock, utan fickor, för den som vill minimera vikten eller vandrar med bara lite packning. Det följer också med ett regnskydd. Det sitter inte fast i säcken utan går att lämna hemma om man inte behöver det.

En bra sak med Octal är utanpåfickorna, som är av samma typ jag är van vid från Osprey-säcken. De är elastiska och rymmer mer än man först tror. Innehållet i sidofickorna går att komma åt utan att ta av säcken, där finns en öppning upptill och en på sidan.

Ett annat plus är ryggpanelen. Det är luft mellan säcken och ryggen, det blir inte svettigt och det blir inget obehag eller tryck mot skuldrorna.

Höftbältet är behagligt. Axelremmarna är inte lika sköna. De är inte obehagliga, de skaver inte, men de känns. Jag ville haft mjukare stoppning här. Säcken känns en aning baktung när den är fullpackad. Det är inte mycket, jag tror att det kanske är en effekt av att säcken hålls ut från ryggen. Det blev inte ett problem under vandringen.

När jag började vandringen trodde jag att jag skulle få ont i ryggen eller över nyckelbenen, men jag fick inte det. Det var tungt att bära i uppförsbackarna, leden jag gick var väldigt kuperad, och jag blev trött. Men jag fick inte ont av säcken. Det kändes aldrig otrevligt att ta på den igen när jag pausat.

Så jag är nöjd med mitt köp. (Jag hittade säcken på rea så jag betalade inte fullpris. Den kan dyka upp till nedsatt pris då och då.) 

Nu väntar jag bara på att Coronarestriktionerna ska lätta så att jag kan ta med Gregory Octal till fjällen också, där jag slipper släpa på så mycket vatten.

Gregory Octal finns i grått också, och även i en mindre storlek, 45 liter.

TEXT OCH BILD: © EVA WIESELGREN, 2020

PS. Jag skrev om en ny ryggsäck från Klättermusen nyss, den väger mer och passade inte min rygg så bra så jag köpte den inte. Men för dig som inte gillar elastiska utanpåfickor och föredrar ett rejälare tyg så kan den vara ett bra val: Klättermusen Raido

Klicka inte på det!


Nu går det runt nån skit på Facebook där folk som klickar på länkarna får sina profiler kapade så de sprider det vidare till alla sina vänner.

Ser du något där du och andra taggats av en vän så klicka inte.

De jag har sett ser ut så här, men det kan dyka upp i andra varianter också.

Har du fått ditt konto kapat? Gå till Facebookinställningarna och ta bort appar och spel som har tillgång till ditt konto. Byt lösenord och logga ut alla inloggade enheter (det kan du göra under Säkerhet i Facebooks inställningar.) Sätt på tvåfaktorsautentisering så ökar du säkerheten. Då måste du uppge en kod som skickas till mobilen när du försöker logga in från en ny enhet.

Spammeddelandena som sprids nu verkar spridas av att folk som klickar på länkarna automatiskt taggar sina vänner. Så, än en gång: Klicka inte!

Snart kan du sätta upp affär på Facebook

Mark Zuckerberg berättar om satsningen på Facebook.


Nu blir det enklare för de minsta företagen att sälja sina produkter. Facebook shops ska låta kunderna inte bara titta på varor utan även slutföra affären utan att ta sig till en extern webbsida.

Mark Zuckerberg berättade om den nya tjänsten i en onlinesändning på tisdagkvällen. Tjänsten ska fungera i både Facebook, Instagram och Messenger. Det ska inte kosta något för småföretagare att sätta upp en affär.

– Vi räknar med att de kommer att vilja annonsera mera när de öppnat affären, och att vi ska tjäna pengar på det sättet, sa Mark Zuckerberg.

Han försäkrade också att Facebook inte ska dela med sig av vad kunderna köpt för varor – om kunden inte aktivt godkänt det.

Facebook gör satsningen i partnerskap med bland andra Shopify, som i dag sköter många småföretagares webbshoppar.

Det här är en välkommen nyhet inte bara för etablerade firmor utan även för många hobbyföretagare som tycker det är svårt och dyrt att sätta upp en webbsida och en onlineshop.

Facebook shops börjar rullas ut nu. (Det kan kanske ta ett tag innan det syns här i Sverige)

Du kan se webbsändningen med Mark Zuckerberg här

TEXT: EVA WIESELGREN, BILD (Skärmdump): Facebook

Det var inte jag, det var min avatar

Mina avatarer. Bitmoji är äldst men hänger med sin tid, Apples kan ha gråsprängt hår och göra bra miner, Facebooks kan ha fläta.


Jag kan inte lägga in de gråa håren vid tinningarna. Om jag inte sminkar mig får jag inga ögonfransar alls. Facebooks nya avatarer är inte perfekta. Och det är nog tur. Om de såg ut precis som oss själva skulle det kännas ganska läskigt.

Du har nog inte missat att Facebook börjat med avatarer. Den som gjort sin avatar lägger upp den i flödet. Vännerna kommenterar med att det är likt eller säger kanske snällt att det inte blir lika snyggt som i verkligheten. Många tycker det verkar kul och gör också sin animerade lilla avbild.

Jag är kluven till avatarerna. När Bitmoji började med detta för många år sen tyckte jag att det var jättekul. Jag grejade mycket med min avatar, bytte kläder och höll på. Den avataren var först, jag har använt den i Snapchat också, och fast den är en yngre upplaga av mig och inte så lik är det den jag känner igen mig i.

Sen har jag en Apple-avatar, men den har jag inte lagt så mycket krut på. Ändå har den både min rätta ögonfärg och åldersrynkor. Men det är roligare att prata som en giraff eller drake om jag vill skoja till det i Apples meddelanden.

När du gör din Facebookavatar kan du sätta på kameran och få en liten spegelbild av dig själv att jämföra med.

Hm. Inte så likt.

 

Tyvärr fanns inte min rödbrusiga hudton och fast jag maxade antalet rynkor räckte de inte till för att motsvara verkligheten. Gråsprängt hår fanns inte heller, jag fick antingen ta helgrått eller brunt. Så det fick bli brunt.

Den som inte sminkar sig är enligt Facebook helt utan ögonfransar. Det fanns inga naturliga att välja. Ögonbryn fanns däremot. Och jag kunde välja att ha håret i en fläta. Det kändes bra.

Medan jag håller på och försöker få avataren att likna mig tänker jag att det nog är tur att det inte går fullt ut. Jag har inget emot att bli gammal, särskilt inte när jag betänker alternativet, men jag tänker att utseendet inte är särskilt viktigt. Det var inte det när vi var unga, det är det inte nu. Visst har det betydelse, kanske särskilt vid första intrycket av en ny person. Men så snart vi lärt känna en människa spelar det mindre roll. Ibland verkar det snarare vara i vägen.

Avataren blir mitt alter ego, mitt andra jag. I ett spel kan min avatar vara hjälte eller en listig skurk, jag kan på skoj göra saker jag aldrig skulle göra i verkligheten. Avataren behöver inte se ut som jag.

På Facebook är grundtanken att vi ska vara oss själva. Men många visar även här en annan personlighet än i den fysiska världen. Vi tillrättalägger för att skryta eller underhålla vännerna med våra misslyckanden. Vi skapar en bild, och nu kan den bilden understödjas av en liten animerad version av oss själva.

Jag ändrar huvudformen lite till och kanske ögonbrynen ska se mer bekymrade ut? Men äsch, de som träffat mig vet ändå hur jag ser ut, ingen annan än jag själv bryr sig om mitt utseende eller min avatar.

Framtidens avatarer kommer nog att bli mer kompetenta, inte bara ett utseende. Kanske kommer de att kunna sköta våra rutinmässiga sysslor på sociala medier. Gilla och ogilla inlägg. Gratulera folk som har vunnit priser och fyller år. Lägga ut våra bästa foton när vi gjort något kul. För att sedan ge oss en sammanfattning av vad som hänt och hojta till om något kräver vår uppmärksamhet.

Så medan våra avatarer håller på och umgås på sociala medier kan vi själva njuta av fågelsången eller sova eller bygga hus eller vad som nu är viktigt.

Och har det fattats något dumt beslut på onlinemötet kan vi skylla ifrån oss och säga: Det var inte jag, det var min avatar.

TEXT © 2020 EVA WIESELGREN

PS: Har du inte gjort någon avatar på Facebook än så hittar du den i dina inställningar. Tryck på ”Visa mer” om du inte ser rubriken Avatarer.

Ny app med bästa kartorna gratis

Zooma in hur långt som helst – kartan är alltid skarp.


Vill du se var du är när du är ute i naturen? Och kunna hitta rätt om du gått vilse? Men har svårt för appar med en massa menyer och funktioner? Då ska du ladda ned Lantmäteriets nya app, Min karta.

Det fanns en tid när kartor var jättedyra. Jag köpte dem i bokhandeln inför vandringar och resor. Sen kom digitala kartor som kunde användas i våra smarta mobiler men de bästa kartorna kostade fortfarande rätt mycket.

Detta ändrades för några år sen när Lantmäteriet släppte sina kartdata fria. Vem som helst kan ladda ned kartor från deras sajt för utskrift och appmakare får tillgång till deras webbkartor.

Det finns många bra kartappar nu, med Lantmäteriets kartor i. Några är enklare, andra har massor av finesser. Många kostar fortfarande pengar, det kostar ju att utveckla appar, men det handlar inte längre om stora summor.

Nu har Lantmäteriet gett ut en egen app som heter Min karta. Själva appen är än så länge enkel och avskalad, men kartorna är de senaste och bästa.

Min karta är inte en app för dig som vill guidas när du kör bil, utan för dig som är ute i naturen och vill se små skogsvägar och stigar, bäckar och kullar. Går du vilse i skogen är detta en mycket bättre app att starta än att köra igång Google maps, som är den enda kartapp många använder.

Det är Lantmäteriets topografiska webbkarta som finns i appen. Du kan välja att se en vanlig karta eller flygbilder. I den vanliga kartan går det att zooma in ned på detaljnivå och fortfarande ha en skarp kartbild. Det blir skarpt på alla nivåer. Appen tar 200 MB av mobilens lagringsminne. För att kunna se alla kartbilder i olika skalor måste du ha tillgång till internet. Det finns (ännu) ingen funktion för att spara kartor för att använda när jag inte har mobiltäckning. Jag kan se översiktskartan hela tiden men inte zooma in på nya områden om jag är offline. Men appen sparar kartbilder jag redan tittat på och jag kan senare ta fram dem även om jag inte är ansluten till internet. De automatiskt sparade kartorna fanns kvar även efter en omstart av mobilen. Det är bra, men känns osäkert att inte veta hur länge och efter vilka kriterier de sparas offline. Att vara utan mobiltäckning är vanligt när man är i naturen. Antingen finns ingen mobilmast i närheten eller också vill man spara batteriet och sätter mobilen i flygplansläge. GPS fungerar ju även utan mobiltäckning så om bara kartorna finns ombord går de att använda.

Appen Min karta har några få inställningar. Jag kan välja om jag vill se skalstocken hela tiden eller att den bara visas när jag zoomar. Den inställningen görs inte inifrån appen utan i mobilens inställningsapp. Där kan jag också ställa in om jag inte vill dela hur jag använder appen till Lantmäteriet.

Inne i kartappen kan jag välja om jag vill se den vanliga kartbilden eller flygfoton.

Det finns en pil som jag trycker på för att hitta min plats på kartan. Trycker jag en gång till på den pilen roterar kartbilden när jag vrider mig själv och jag ser min riktning. Det finns också en liten kompass som visar var norr är.

 

För den som är van kartläsare är det intuitivt och praktiskt. Men alla är inte det. Jag tror det behövs en guide som kan slås på inne i appen med information om hur kartan kan användas. Min karta är gratis och kommer säkert att laddas ned av många som inte vill betala för appar. Det finns en risk att ovana kartläsare inte förstår hur de ska göra för att navigera med appens hjälp.

Lantmäteriet skriver att appen som nu släppts är en testversion. Jag vet inte om de vill göra en mycket enkel app, och överlåta finesser som sök på ortsnamn, loggning av vilken väg man gått, mätning av sträckor och annat till andra utvecklare. Eller kanske de tänker utveckla appen mera (det hoppas jag) och vill testa basfunktionerna först. 

Men även den mycket enkla testversionen av appen skulle må bra av en liten instruktion.

Jag kommer absolut att använda Min karta, för att få senaste och mest högupplösta kartbilderna. På turer där det saknas täckning kommer jag att zooma in på området i förväg för att kartorna ska sparas offline, och dessutom ha en annan app med offlinekartor som backup (ViewRanger är min favorit, men det finns många fler, t ex TopoGPS, Backwater maps, Fjällkartan och Bontrax.)

Dessutom har jag alltid med en papperskarta (eller ännu hellre en karta tryckt på tyvek, ett material som tål vatten och inte går sönder) och en kompass på längre turer. Om mobilen blir förstörd eller batteriet tar slut är det bra att ha.

Text © EVA WIESELGREN 2020

Trött på gröten! Nu blir det chapatis till frukost

Nybakt bröd till frukost! Det kan bli guldkanten på vandringsturen när vi måste hålla oss hemmavid. Jag har gräddat chapatis på primusköket. Det blir hur gott som helst. 

Jag har egentligen inget emot gröt. Tvärtom, jag kan ofta ställa mig och koka havregrynsgröt till mig själv om jag blir sugen på ett mellanmål. Men jag vill ha mjölk till. Riktig mjölk, gärna gammaldags mjölk med grädden kvar.

På en vandring som tar flera dagar går det inte att ta med mjölk. Den blir dålig om den inte kylförvaras och det blir för tungt att bära.

Lösningen brukar vara torrmjölk.

Men det blir inte så gott.

Jag vandrar oftast ensam och då är det inte lika kul att lägga kraft på matlagning som när man är flera och måltiderna också blir en stund av gemenskap.

Men en vandrare måste äta, och det rejält, för att orka med att gå med packning många timmar.

Att ta med bröd och göra mackor går. Men brödet blir inte så fräscht efter några dagar i ryggsäcken.

Hittills har mina vandringsfrukostar bestått mest av gröt. Jag tycker de färdiga frystorkade grötblandningarna är för söta och för dyra så jag har gjort egna. Helt okej att äta för att få energi, men när jag är inne på femte, sjätte dagen är jag väldigt trött på gröten.

På nästa vandring blir det nybakta chapatis istället.

Det är det enklaste brödet att baka över ett gasolkök. Det innehåller varken jäst eller bakpulver, bara mjöl, salt och vatten.

Men blir det gott att äta dag efter dag? Ja! Jag har testat i en vecka nu och det är fortfarande jättegott. Och tillräckligt enkelt för att fungera på tältsemester.

Det som krävs är tillgång till vatten. Inte bara för att diska utan för att det måste gå att tvätta händerna ordentligt. Jag vill inte knåda deg med smutsiga händer, eller händer parfyrmerade av våtservetter.

På nästa vandring tar jag med både grötblandning (havregryn, mjölkpulver, bärpulver) för frukostar när jag måste snåla på vattnet och mjöl till chapatibak när det finns tillgång till vatten.

Recept för 1 person

Ingredienser

  • 1 dl vetemjöl 
  • 1/2 dl ljummet vatten
  • en nypa salt
  • Smör eller margarin

Redskap som behövs:

  • Gasolkök (spritkök funkar inte lika bra, det måste gå att ändra temperaturen snabbt
  • Kåsa eller liten skål att blanda degen i
  • Liten skärbräda eller tallrik att platta ut degen på
  • Stekpanna eller låg gryta
  • Smörkniv i trä eller annat redskap som tål värme (inte plastsporken)

Gör så här:

Lägg mjöl och salt i en kåsa eller skål.

Häll på vatten och rör ihop till en deg. Knåda degen till en boll. Ta lite mjöl på händerna om den klibbar fast.

Täck skålen med skärbräda eller tallrik och låt degbollen vila minst 15 minuter. (Det går att låta den ligga över natten om du vill sätta igång att baka direkt på morgonen).

Knåda degen igen. Dela den i fyra delar och rulla till fyra små bollar. Platta ut dem med handen på skärbrädan så tunt du kan. Mjöla skärbrädan om degen är lös och fastnar. Det blir degplattor med 10-12 cm diameter.

Sätt på gasolköket på mellanhög värme, sätt på pannan så den blir varm och lägg en degplatta i pannan. Hur stark värmen sen ska vara beror på stekpannan eller grytan. Du får prova dig fram. Blir degen svartbränd direkt är det för varmt. Stelnar degen utan att få färg är det för kallt. Vänd chapatin med kniv eller stekspade efter 20-40 sekunder (eller om det börjar ryka) och grädda på andra sidan.

När du vänt chapatin kan du få den att blåsa upp sig om du trycker ned den mot pannan. Det blir för vingligt på mitt lilla gasolkök så jag har inte gjort det. Det blir gott ändå.

Jag har inte tagit matfett i pannan utan brett smör på efteråt. Det går också att pensla dina nygräddade chapatis med matolja. Vill du hellre steka degen i olja eller smör så går det också. Då blir brödkakorna mer gyllenbruna och mindre tunnbrödslika.

Oavsett om du har fett i pannan eller inte så kommer det att bli fastbrända rester som måste diskas/skrapas bort. Har du en panna med nonstick-beläggning är den lättare att göra ren men också känsligare för repor.

Det bästa, en väl instekt gjutjärns- eller kolstålspanna, är det få som släpar med sig på vandringstur.

Jag har ett minikök som jag normalt bara kokar vatten på (till den där gröten, kaffe och frystorkad mat). Till chapatibaket har jag använt en tunn liten emaljerad panna, 14 cm i diameter. Den väger 180 gram, inte superlätt men den får duga.

De gräddade små degbitarna kanske inte ser så snygga ut men de smakar gudomligt med smör på.

 

Nu längtar jag efter att ge mig ut på tur med mjöl och smör i packningen. Att grädda bröd i stekpanna blir mer jobb än att bara hälla vatten på havregrynen, men oj så gott med nybakta chapatis till frukost.

Alternativ till chapatis är att göra tunnbröd med bakpulver, eller att grädda pannkakor. Och det går förstås att göra degar med jäst också.

Vart jag ska gå? Ja, suck. Jag skulle egentligen gått en etapp av Kungsleden. Och runt Österlen, på Skåneleden. Och kanske Jämtlandstriangeln.
Men nu får det väl bli Knalleleden till Borås.
Det kan också bli fint. Särskilt med starkt kaffe och nygräddade chapatis med smör.

TEXT OCH BILD: © EVA WIESELGREN 2020

Host, host – nej, du behöver inte rapportera i nån app

Om det var så enkelt ändå, att jag kunde kolla i mobilen och få svar var viruset fanns.


Jag hostar och är trött. Men jag tar inte upp mobilen för att lägga in mina symptom i den där forskningsappen. Allt är inte bra bara för att det kommer i en app. Och allt som kallas forskning är inte vetenskapligt.

Ni har säkert också sett annonserna för appen där forskare på Lunds universitet vädjar till oss att hjälpa till att bekämpa Covid19. Och visst vill vi hjälpa till att stoppa denna sjukdom. Vi gör som folkhälsomyndigheterna säger och håller distans och så. Och är det bara lite uppgifter som ska matas in i en app så är det väl inget problem?

Jag laddade ned appen, men bestämde mig för att inte använda den.

Inte för den personliga integritetens skull, även om det verkar vara si och så med den också. Nej, det som framförallt fick mig att avstå var att appen inte alls känns vetenskaplig.

Jag hostar, men jag har sannolikt inte coronasmitta. Att jag och andra matar in våra symptom ger inte alls någon upplysning om hur många som har smittats av Covid19. Det är först om vi blir testade som det går att säga. Får vi då besked om att vi har Covid19 hamnar vi ju ändå i den officiella statistiken.

Det appen gör verkar inte meningsfullt. Det görs inget statistiskt urval, det går inte att dra några slutsatser om läget i hela befolkningen. De som vill vara med använder appen. Kanske är det troligare att de som känner sig sjuka är intresserade av appen.

De allra flesta har några av de där symptomen ofta. Vem är inte trött. Många är också pollenallergiker och både hostar och snörvlar och nyser så här års.

Jag förstår inte hur appen skulle kunna kartlägga smittan bättre än vad som redan görs av statstiken över hur många som konstaterats ha Covid19. På vilket sätt appen bekämpar viruset fattar jag inte.

Det appen säger, att jag ska kunna se hur smittspridningen ser ut i mitt område, verkar inte troligt. Det är för få som använder appen och urvalet är inte representativt. Vi som är lite trötta vet inte om vi har Covid19. Hur skulle då appen veta det? Hälsoteknikföretaget Zoe som gjort appen verkar inte ha koll på läget i Sverige. Här går vi inte till vårdcentralen och testar oss om vi får lite hosta. Vi gör som Folkhälsomyndigheten sagt och håller oss hemma. Möjligen funkar appen bättre i Storbritannien.

Så jag struntar i appen. Det kan du också göra med gott samvete.

TEXT OCH BILD © EVA WIESELGREN

PS. Den här appen Covid Symptom Tracker är alltså gjord för att kartlägga var människor med symptom finns. Inte för att spåra smitta. Appar för smittspårning är något annat, där man i efterhand kan få veta om man varit nära en person som visat sig vara smittad. Det har jag skrivit om här: Mobilerna ska få koll på vilka vi möter

Mobilerna ska få koll på vilka vi möter

Mobilerna kan inte känna av vem som är smittad. Men de kan registrera vilka mobiler som har varit nära varandra. Till hösten kan kontaktspårning blir inbyggt i mobilernas system. 

Godkänner du att mobilens bluetooth används för kontaktspårning? Snart kommer vi att rutinmässigt svara ja eller nej på frågor av den typen. Apple och Google samarbetar om en lösning för att minska smittspridning.

Du har kanske läst om eller sett på tv hur myndigheterna i Singapore spårar covid19-smittade med mobilens hjälp. När en person testats positivt matas det in i en app. Då får personer som varit nära den smittade ett meddelande till mobilen så att de kan gå och testa sig.

Det är mobilernas bluetooth, radiokommunikation på korta avstånd, som används för att hålla reda på vilka som varit nära varandra.

Tekniken för att göra detta finns alltså redan. I Singapore har människor laddat ned appen Tracetogether, som myndigheterna står bakom.

Appen registrerar vilka som är två meter från varandra, eller om man varit upp till fem meter från varandra i trettio minuter. Om du suttit på samma buss som en smittad får du veta det, men inte om bussen du satt på åkt förbi en smittad på gatan utanför.

Människorna som har appen uppger sina telefonnummer, men inte namn eller andra uppgifter.

Nu vill de två storföretagen Apple och Google som kontrollerar systemen i våra smartphones underlätta spårningen av smitta. I stället för att myndigheterna ska behöva utveckla appar som gör allt jobbet ska det finnas ett färdigt gränssnitt i mobilerna som spårningsappen kan ansluta till och hämta och lämna information.

Det som spåras är alltså inte smitta, mobilerna kan inte se var viruset finns. Utan det som spåras är vilka kontakter vi haft med andra människor med mobiler. De som testats positivt matar själva in i appen att de är smittade.

Syftet är gott. Ingen vill bli smittad eller sprida smitta. Mobilföretagen bedyrar att den personliga integriteten ska värnas. Användaren måste aktivt godkänna att kontaktspårningen slås på och att appar får tillgång till den. Det ska vara anonymiserat. Det ska gå att stänga av.

Tekniken finns redan, och kan användas för alla möjliga syften. Kanske är det bra att Google och Apple gör en gemensam standard för den, så att det blir tydligare för oss vad vi godkänner och hur vi ska göra om vi inte vill vara med.

Ändå behöver man inte vara paranoid för att tycka att det här är läskigt. Storebror ser dig, och han har numera tagit plats i din ficka.

Den här artikeln publicerades i Göteborgs-Posten och andra morgontidningar 21 april 2020.

Text och bild: © EVA WIESELGREN

Så får du undertext till din video

På Youtube kan du rätta i undertexterna samtidigt som du lyssnar. Om ljudet är tydligt blir det mindre att rätta. Gå till Youtube Studio och klicka på Klassiska Studio i vänstermenyn för att komma i redigeringsläget. (Klicka på frågetecknet och sök på Undertexter om du inte hittar rätt.)

 

Har du gjort en film med ett budskap? Chansen att det ska nå fram ökar om du har text till. Det är inte jättekrångligt, det finns tjänster som gör texten automatiskt.

Att spela in en video med mobilen och lägga ut på sociala medier är lätt. Men om du har ljud i filmen kan du inte vara säker på att det når mottagaren.

Många har stängt av ljudet i dator eller mobil, kanske för att de inte vill störa andra. Till exempel om någon annan i familjen sitter och tittar på tv.

En del har hörselnedsättningar som gör att de har svårt att höra utan text till. Andra kanske inte kan svenska så bra och är hjälpta av undertexter.

Har du gjort en video om hur du bakar bästa surdegsbrödet, eller hur det känns att sitta isolerad med coronavirus, eller hur man fixar punktering på cykeln eller något annat viktigt – lägg till undertexter så kommer fler att förstå.

Youtube kan generera undertexter automatiskt från vissa språk, men ännu inte svenska. Trint.com är en tjänst som gör det på svenska också. Men den kostar pengar.

Textamig.se är en gratis tjänst. Den omvandlar svenskt tal i din video till text. Lägg ut din video på Youtube eller annat ställe där den kan nås av den som har länken. Sen matar du in länken på textamig.se och en stund senare får du en fil med tidskodade undertexter till din e-post.

Taligenkänningen fungerar bäst om ljudet är tydligt, om du spelat in videon i tysta omgivningar och haft en bra mikrofon. Men helt korrekt blir det ändå inte, du måste gå igenom texten och rätta felen.

Enklast är att göra det på Youtube.

Här laddar du upp srt-filen till din film och kan sedan lyssna på ljudet samtidigt som du rättar i texten.

Det går också att öppna srt-filen i ett textprogram och rätta där.

De som ska titta på din textade film kan slå på eller av undertexterna precis som när de tittar på tv-serier och långfilmer.

Textamig.se kan också användas för rena ljudfiler. Du kan till exempel spela in ett möte och få ut en text om du vill göra ett diskussionsprotokoll.

Tekniken som används är Googles taligenkänning. Den blir bättre ju fler som använder den, den lär av alla ljudfiler som skickas till den. Även om textamig.se inte sparar dina uppgifter så hamnar ljudet på Googles servrar. Det är alltså inget du ska använda för hemliga möten eller känsliga uppgifter.

Text: © Eva Wieselgren

Den här artikeln publicerades i Göteborgs-Posten och andra morgontidningar 14 april 2020.