Trött på gröten! Nu blir det chapatis till frukost

Nybakt bröd till frukost! Det kan bli guldkanten på vandringsturen när vi måste hålla oss hemmavid. Jag har gräddat chapatis på primusköket. Det blir hur gott som helst. 

Jag har egentligen inget emot gröt. Tvärtom, jag kan ofta ställa mig och koka havregrynsgröt till mig själv om jag blir sugen på ett mellanmål. Men jag vill ha mjölk till. Riktig mjölk, gärna gammaldags mjölk med grädden kvar.

På en vandring som tar flera dagar går det inte att ta med mjölk. Den blir dålig om den inte kylförvaras och det blir för tungt att bära.

Lösningen brukar vara torrmjölk.

Men det blir inte så gott.

Jag vandrar oftast ensam och då är det inte lika kul att lägga kraft på matlagning som när man är flera och måltiderna också blir en stund av gemenskap.

Men en vandrare måste äta, och det rejält, för att orka med att gå med packning många timmar.

Att ta med bröd och göra mackor går. Men brödet blir inte så fräscht efter några dagar i ryggsäcken.

Hittills har mina vandringsfrukostar bestått mest av gröt. Jag tycker de färdiga frystorkade grötblandningarna är för söta och för dyra så jag har gjort egna. Helt okej att äta för att få energi, men när jag är inne på femte, sjätte dagen är jag väldigt trött på gröten.

På nästa vandring blir det nybakta chapatis istället.

Det är det enklaste brödet att baka över ett gasolkök. Det innehåller varken jäst eller bakpulver, bara mjöl, salt och vatten.

Men blir det gott att äta dag efter dag? Ja! Jag har testat i en vecka nu och det är fortfarande jättegott. Och tillräckligt enkelt för att fungera på tältsemester.

Det som krävs är tillgång till vatten. Inte bara för att diska utan för att det måste gå att tvätta händerna ordentligt. Jag vill inte knåda deg med smutsiga händer, eller händer parfyrmerade av våtservetter.

På nästa vandring tar jag med både grötblandning (havregryn, mjölkpulver, bärpulver) för frukostar när jag måste snåla på vattnet och mjöl till chapatibak när det finns tillgång till vatten.

Recept för 1 person

Ingredienser

  • 1 dl vetemjöl 
  • 1/2 dl ljummet vatten
  • en nypa salt
  • Smör eller margarin

Redskap som behövs:

  • Gasolkök (spritkök funkar inte lika bra, det måste gå att ändra temperaturen snabbt
  • Kåsa eller liten skål att blanda degen i
  • Liten skärbräda eller tallrik att platta ut degen på
  • Stekpanna eller låg gryta
  • Smörkniv i trä eller annat redskap som tål värme (inte plastsporken)

Gör så här:

Lägg mjöl och salt i en kåsa eller skål.

Häll på vatten och rör ihop till en deg. Knåda degen till en boll. Ta lite mjöl på händerna om den klibbar fast.

Täck skålen med skärbräda eller tallrik och låt degbollen vila minst 15 minuter. (Det går att låta den ligga över natten om du vill sätta igång att baka direkt på morgonen).

Knåda degen igen. Dela den i fyra delar och rulla till fyra små bollar. Platta ut dem med handen på skärbrädan så tunt du kan. Mjöla skärbrädan om degen är lös och fastnar. Det blir degplattor med 10-12 cm diameter.

Sätt på gasolköket på mellanhög värme, sätt på pannan så den blir varm och lägg en degplatta i pannan. Hur stark värmen sen ska vara beror på stekpannan eller grytan. Du får prova dig fram. Blir degen svartbränd direkt är det för varmt. Stelnar degen utan att få färg är det för kallt. Vänd chapatin med kniv eller stekspade efter 20-40 sekunder (eller om det börjar ryka) och grädda på andra sidan.

När du vänt chapatin kan du få den att blåsa upp sig om du trycker ned den mot pannan. Det blir för vingligt på mitt lilla gasolkök så jag har inte gjort det. Det blir gott ändå.

Jag har inte tagit matfett i pannan utan brett smör på efteråt. Det går också att pensla dina nygräddade chapatis med matolja. Vill du hellre steka degen i olja eller smör så går det också. Då blir brödkakorna mer gyllenbruna och mindre tunnbrödslika.

Oavsett om du har fett i pannan eller inte så kommer det att bli fastbrända rester som måste diskas/skrapas bort. Har du en panna med nonstick-beläggning är den lättare att göra ren men också känsligare för repor.

Det bästa, en väl instekt gjutjärns- eller kolstålspanna, är det få som släpar med sig på vandringstur.

Jag har ett minikök som jag normalt bara kokar vatten på (till den där gröten, kaffe och frystorkad mat). Till chapatibaket har jag använt en tunn liten emaljerad panna, 14 cm i diameter. Den väger 180 gram, inte superlätt men den får duga.

Chapatis på skärbräda

De gräddade små degbitarna kanske inte ser så snygga ut men de smakar gudomligt med smör på.

 

Nu längtar jag efter att ge mig ut på tur med mjöl och smör i packningen. Att grädda bröd i stekpanna blir mer jobb än att bara hälla vatten på havregrynen, men oj så gott med nybakta chapatis till frukost.

Alternativ till chapatis är att göra tunnbröd med bakpulver, eller att grädda pannkakor. Och det går förstås att göra degar med jäst också.

Vart jag ska gå? Ja, suck. Jag skulle egentligen gått en etapp av Kungsleden. Och runt Österlen, på Skåneleden. Och kanske Jämtlandstriangeln.
Men nu får det väl bli Knalleleden till Borås.
Det kan också bli fint. Särskilt med starkt kaffe och nygräddade chapatis med smör.

TEXT OCH BILD: © EVA WIESELGREN 2020

,