En flygande selfiekamera
Du slipper selfiepinne eller stativ. Kameran svävar i luften. Den kan också följa dig när du går eller cirkla runt dig och ta bilder eller filma.
Hover Camera Passport är en flygande kamera. Till skillnad från de flesta drönare är den liten och lätt, väger bara 242 gram, inklusive batteri. Den går att vika ihop som en bok och stoppa i väskan.
Kameran är som en bättre mobilkamera, har 13 megapixel och filmar i 4K. Det blir inte bilder av jättehög kvalitet, men det blir bilder från vinklar du inte kan ta med vanlig kamera eller mobil.
Du sätter på den, släpper den i luften och styr den från mobilen med en app. Batteriet låter den flyga upp till tio minuter på en laddning.
Kommunikationen fungerar via wifi, mobilen ansluter till kamerans eget wifinät.
Priset är 599 dollar. Läs mer på gethover.com
De som testat Hoverkameran gillar den, den är enkel att styra och förstå sig på, och mycket lättare att ta med än en drönare. Nackdelen är att den inte klarar blåst och svagt ljus så bra. Den verkar fungera bättre inomhus än utomhus, i alla fall i göteborgsväder.
Jag har inte provat den själv, men den verkar bra till exempel för den som utövar någon sport och vill filma sin träning utan att behöva släpa på stativ eller ha en kompis med.
Hover Camera Passport har små propellrar inuti en gallerbur på varje sida om kameran. Det går inte att skada sig på den och den förstör inget om den skulle krocka med något.
Den kan inte skickas iväg mer än cirka 20 meter från mobilen och den funkar inte om temperaturen sjunker under fem plusgrader. Den kan flyga 8 meter per sekund som snabbast, det blir 28 km i timmen.
Att den gör sig bäst inomhus kan än så länge vara lika bra. Det krävs tillstånd för kameraövervakning för att filma med drönare på allmän plats. Kanske blir det en ändring så att drönare undantas från kameraövervakningslagen. Ett lagförslag med den innebörden är just nu ute på remiss.
Sen är frågan om en Hover Camera Passport räknas som drönare. I USA gör den låga vikten att den undantas från drönarreglerna.
Den här artikeln publicerades i Göteborgs-Posten 31 januari 2017.